Tallbit

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tallbit
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tallbit, adult hane
Tallbit, adult hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Finkar
Fringillidae
Släkte Pinicola
Art Tallbit
P. enucleator
Vetenskapligt namn
§ Pinicola enucleator
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Tallbitens utbredningsområde
Tallbitens utbredningsområde
Tallbit, adult hona
Tallbit, adult hona
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tallbit (Pinicola enucleator) är en stannfågel som precis som korsnäbbarna varierar mycket i färg beroende på ålder och kön.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Tallbiten har en cirkumpolär utbredning i de norra delarna av norra halvklotet och förekommer i tallskogar i Alaska, bergsområdena i västra USA, i Kanada, subarktiska Fennoskandia, SibirienKurillerna och i högt belägna bergsområden på Hokkaido. Den är mestadels en stannfågel, men under vissa invasionsår flyttar den längre söderut och förekommer då i tempererade Eurasien, och observeras mycket sällsynt i Tyskland, Frankrike och Italien.[2]

Evolution[redigera | redigera wikitext]

Tallbiten, tillsammans med sin släkting Himalayatallbit (Pinicola subhimachala), utgör det lilla finksläktet Pinicola som utvecklades ur samma grupp med fåglar som också gav upphov till domherrarna (Pyrrhula). Utvecklingslinjen för Pinicola skiljde sig ifrån sina släktingar under pliocen, för ungefär ett dussintals miljoner år sedan.[3]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

  • P. e. enucleator - häckar från norra Skandinavien till Ryssland och till Jenisejfloden i västra Sibirien.
  • P. e. pacata - häckar i Sibirien, från Jenisej och österut till bergskedjan Altai, och i Mongoliet och Manchuriet.
  • P. e. kamtschatkensis - häckar i västra Sibirien, från Anadyrfloden till Kamchatkahalvön.
  • P. e. sakhalinensis - häckar i Sakhalin, på Kurillerna och i högt belägna bergsområden på Hokkaido.
  • P. e. alascensis - häckar från nordvästra Alaska till nordvästra Northwest Territories (Mackenziedistriktet) och nordöstra British Columbia. Övervintrar så långt söderut som till nordvästra USA.
  • P. e. flammula - häckar från södra Alaska till nordvästra British Columbia. Övervintrar så långt söderut som till nordvästra USA.
  • P. e. carlottae - häckar på öar och utmed kusten från Queen Charlotte Islands till Vancouver Island.
  • P. e. montana - häckar från de inre delarna av centrala British Columbia till Rocky Mountains i sydvästra USA.
  • P. e. californica - häckar i bergsområdena i Sierra Nevada till östra Kalifornien.
  • P. e. leucura - häckar i centrala och östra Kanada. Övervintrar så långt söderut som till nordöstra USA.
  • P. e. eschatosa - häckar från centrala Québec och Newfoundland till New England.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Hanen är vanligen mörkt rosenröd med grå och svarta inslag, men grundfärgen kan variera i ljusare röda gula toner. Honans fjäderdräkt är övervägande grågul. Båda könen har svartaktiga vingar, där yttre delen av vingpennorna är svartvita. Den svartgrå stjärten är kluven i spetsen. Totallängd 22 centimeter.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tallbitens föda består av frön och allehanda bär (synnerligen enbär och rönnbär). Boet, tillverkat av fina kvistar och fodrat med strån, finns ofta i täta barrskogar och innehåller 3-4 ljusgröna, med grå och svarta fläckar försedda ägg. Tallbiten är orädd.

Hona eller ung hane i cap Tourmente i Capitale-Nationale i Quebec.
Pinicola enucleator


Status[redigera | redigera wikitext]

Tallbiten har ett mycket stort utbredningsområde och populationsstorleken är mycket stor, så trots att populationstrenden verkar vara nedåtgående så bedöms den inte vara tillräckligt negativ för att utgöra ett hot mot den globala populationen. Av dessa skäl kategoriseras arten som livskraftig av IUCN.[1]

Status i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är tallbiten rödlistad. I 2010 års rödlista kategoriseras den som nära hotad (NT).[4] Tidigare var den upptagen som sårbar (VU).

Namn[redigera | redigera wikitext]

Förr har den på vissa håll i Sverige kallats för dumsnut.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Pinicola enucleator Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  3. ^ Marten & Johnson (1986), Arnaiz-Villena et al. (2001)
  4. ^ Artdatabankens rödlista 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]