Tamhöna
| Höns Status i världen: Husdjur | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hönsfåglar Galliformes |
| Familj | Fälthöns Phasianidae |
| Släkte | Djungelhöns Gallus |
| Art | Röd djungelhöna G. gallus |
| Underart | Tamhöna G. g. domesticus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gallus gallus domesticus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
 En en dag gammal kyckling | |
Tamhöna (Gallus gallus domesticus) är en mycket vanlig typ av fjäderfä och den domesticerade varianten av röd djungelhöna (Gallus gallus). Tamhöns hålls för köttproduktion, äggproduktion, tuppfäktning eller som prydnad. En hane kallas för tupp, en hona för höna och en unge för kyckling. I Europa är idag ca 180 raser listade och på andra världsdelar finns fler av dessa. Hönsraserna uppvisar en stor variation vad gäller morfologi.
Ursprung och domesticering
Charles Darwin menade att tamhöns härstammar från i första hand röd djungelhöna (Gallus gallus) som i vilt tillstånd lever i den orientaliska regionen.[1] Färsk forskning har dock visat att åtminstone genen för gult skinn kom till de domesticerade fåglarna via hybridisering med grå djungelhöna.[2] En modern tamhöna och en röd djungelhöna kan skapa fullt fruktbara hybrider.[3]
När de första hönsen domesticerades är oklart. De äldsta fynden av tamhöns härstammar från 6000 f.Kr från provinsen Hebei i Kina och har återfunnits i resterna av en neolitisk by i staden Wu'an.[4]Man har även funnit rester av tamhöns i Indien som härrör från 4000 f.Kr.[4] Sannolikt hölls de första hönsen för såväl ägg- och köttproduktion.[4] De bredde ut sig över jorden samtidigt med de asiatiska folkstammarna, vilka förde dem med sig på sina utvandringar.
I Medelhavsområdet hölls höns på 600-talet f.Kr och spreds därifrån över Europa och Ryssland. Man beräknar att det fanns tamhöns i Skandinavien för ca 2000 år sedan.[1] Vid sin första ankomst till Stilla havets öar påträffade européerna tamhöns på Nya Zeeland, Tahiti och Hawaii, samt på den avsides belägna, ensliga Påskön. Till Amerika fördes hönset av européerna på 1500-talet. De uppträder jämförelsevis sent i Europa. Under äldre stenåldern i Schweiz fanns inga höns.[källa behövs] Från 400-talet finns ett hönsskelett daterat från utanför Ystad.[1] Först under romarnas tid fanns de norr om Alperna. Genom sina ägg, sitt kött och sina fjädrar blev tamhönset en viktig faktor i människans ekonomi.[5]
Utseende
De olika hönsraserna uppvisar stor skillnad i morfologi. Riktigt små dvärghöns kan väga några få hekto, som holländsk dvärg på 425 gram,[6] och vara ett par decimeter långa. Brahman, kan väga upp till 5 kg och vara 75 cm lång. Den tyngsta, dorking, kan väga uppåt 6 kg.[6]
De flesta tuppar kännetecknas av en mer eller mindre kraftfull kam, (den skiljer sig mellan olika raser)och att under hakan finns mer eller mindre hängande flikar (slör) samt de nakna kinderna. Stjärten består av 14 pennor, är hoptryckt, något upprest och har hos hannen några täckfjädrar som är längre än pennorna och bågformigt böjda utöver deras ändar. Benen har sporrar och halsens fjädrar är långa eller breda. Hos honan är kam, slör, stjärttäckfjädrar och sporrar oftast mindre utvecklade.
De har olikfärgade fjäderdräkter (se även "godkända färger" nedan), från vitt till nyanser av grönt, svart, brunt och blått, med en fjäderdräkt med allt från dunliknande beklädnad (silkeshöns) till långa stjärtfjädrar på upp till en meter som hos Fönix. Nakenhalsade höns saknar fjädrar på halsen och delar av bröstet.
Höns kan vara kamlösa eller uppvisa allt däremellan, upp till stora och mycket olikt utformade kammar. Huden kan vara vit, gul eller svart även röd. En del raser har yviga hättor, till exempel paduan.
Ekologi
En höna börjar lägga ägg vid cirka 20 veckors ålder och när hon kommit igång kan hon vissa tider lägga ett ägg om dagen. Så småningom börjar äggproduktionen sjunka, vanligtvis efter ett år. Hönan ligger och ruvar i 3 veckor innan äggen kläcks och kycklingarna föds.
Avel
I Sverige blev avel av tamhöns av stor betydelse runt 1500-talet. Avelsgårdar uppfördes över hela landet på beställning av Gustav Vasa.[1]
Nyttoavel
Man har avlat fram många hönsraser i syftet att öka kött- eller äggproduktionen. En ras som framavlats för både hög kötthalt och goda värpegenskaper kallas kombinationsras.
Hobbyavel
I mitten av 1800-talet förbjöds tuppfäktningen i England. Aveln började då att inriktas på nyttoproduktion, exteriöravel och utställningsverksamhet. Rasstandarder fastställdes och idag finns flera hundra varianter enbart avsedda för utställningsverksamhet. Man började ordna upp skötseln.[1] Dvärghönsraser, som till exempel benbefjädrad urdvärg och Antwerpen skägghöns hålls ofta som sällskapsdjur och för utställning.
Hönsraser i urval
Franska raser
Engelska raser
Tyska raser
Viktiga hönsraser i Sverige
De vanligaste hönssorterna är New Hampshire, Orpington, Wyandotte, Welsumer, Barnevelder, Rhode Island red och Plymouth Rock. Bland vanliga dvärghönsraser märks Chabo, Kochin, Bantam och Svensk dvärg.
Svenska lanthönsraser
De svenska lanthönsraserna omfattas av Bohusläns-Dals svarthöna, Gotlandshöna, Hedemorahöna, Kindahöna, Orusthöna, Åsbohöna, Skånsk blommehöna, Ölandshöna, Öländsk dvärghöna, Gammalsvensk dvärghöna samt Bjurholmshöna. [7]
Kombinationsras
Kombinationsras är en hönsras som framavlats för både hög kötthalt och goda värpegenskaper.
Handel med kyckling och höns
Kycklingar föds framför allt upp för köttets skull. Dessa kycklingar kallas gödkycklingar, slaktkycklingar eller broiler. Kycklingkött är en vanlig ingrediens i mat över stora delar av världen. Import och export av levande kyckling är en mycket stor marknad, både legalt och illegalt.
Laglig import och export av levande kycklingar under år 2004[8]
| Land | Import (antal) | Export (antal) |
|---|---|---|
| Kina | 1 236 000 | 19 187 000 |
| Rumänien | 16 178 000 | 260 000 |
| Ryssland | 11 724 000 | 1 351 000 |
| Sverige | 109 000 | 4 851 000 |
| Turkiet | 1 821 000 | 4 155 000 |
| Tyskland | 105 789 000 | 111 604 000 |
| Ukraina | 11 827 000 | 1 802 000 |
Höns och ägg som matvara.
Kycklingkött är kött från unga höns, och innehåller mycket proteiner, vitaminer och mineraler. Skinnet är fettrikt. Slaktkroppen på en kyckling består huvudsakligen av bröst, vinge, lår och ben. Kycklinglever används också till mat. Kycklingarna kan kokas eller stekas, men bör vara genomstekt eftersom campylobacter annars kan orsaka sjukdomar i magsäck och tarmar. Majskyckling kallas kyckling som fötts upp på majs. Dessa växer långsammare och blir större.
Ägg har länge varit en del av människors föda. Till de vanligaste tillagningsmetoderna hör kokning och stekning och att det används som beståndsdel i deg och dylikt.
Se även
Litteratur
- Grandin, A: Hönsraser, 2003, ISBN 91-534-2220-1
- Sievers, A: Börja med höns, 2010, ISBN 91-534-3405-6
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e] Grandin, s. 6
- ^ Eriksson J, Larson G, Gunnarsson U, Bed'hom B, Tixier-Boichard M, et al. (23 januari 2008). Identification of the Yellow Skin Gene Reveals a Hybrid Origin of the Domestic Chicken.. PLoS Genet. doi:. http://genetics.plosjournals.org/perlserv/?request=get-document&doi=10.1371%2Fjournal.pgen.1000010.eor&ct=1.[död länk]
- ^ GK Wong et. al. (2004). ”A genetic variation map for chicken with 2.8 million single-nucleotide polymorphisms”. Nature (International Chicken Polymorphism Map Consortium) (432): sid. 717-722. http://www.nature.com.prxy5.ursus.maine.edu/nature/journal/v432/n7018/full/nature03156.html#abs.
- ^ [a b c] Archaeologists find earliest domestication of chickens in China, <news.xinhuanet.com>, läst 2011-10-17
- ^ ”Höns”. Historiska museet. http://historiska.se/upptack-historien/foremal/hons/. Läst 25 mars 2017.
- ^ [a b] Grandin, s. 9
- ^ Svenska Lanthönsklubben
- ^ FAO
Tryckta källor
- Grandin, Annette (2002). Hönsraser. ICA bokförlag. ISBN 91-534-2220-1
Externa länkar
- Svenska Lanthönsklubben
- Svenska Rasfjäderfäförbundet
- The Poultry Guide - A to Z and FAQ Reference
- Höns till husbehov
Wikimedia Commons har media som rör Tamhöna.
|