Tamiller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tamiller
Furets albinos champagne et zibeline sable.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mårddjur
Mustelidae
Släkte Mustela
Art Iller
M. putorius
Underart Tamiller
M. p. furo
Vetenskapligt namn
§ Mustela putorius furo
Auktor (Linné, 1758)
Synonymer
Mustela furo Linné, 1758
Fretts 301004 selbstfotografiert, GNU-FDL.jpg
Hitta fler artiklar om djur med

Tamiller ibland kallad frett (särskilt i äldre litteratur), är den domesticerade formen av iller och kategoriseras idag som den egna underarten Mustela putorius furo.[1] Namnet frett anses härstamma från det engelska namnet för iller, ferret (jämför franskans furet), medan furo i det vetenskapliga namnet är latin och betyder tjuv. Tamillern används bland annat för kaninjakt.


Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Tamillerhonan väger ca 0,75-1,5 kg och hanen 1,5-2,5 kg. Tamillrar varierar i utseende. Benämningar på några vanliga färgvariationer är "viltfärgad", "albino", "pastell" och "silver". Det finns även teckningsvarianter som "tomte" och "blaze". Det finns även vita illrar med svarta ögon(DEW, Dark-eyed-white). Illrar har sommar- och vinterpäls och kan växla lite i färg mellan årstiderna. Det finns även en angoravariant av iller. Dessa har lång päls. Dessa brukar ha dubbla näsvingar och ofta lite päls i nosen. Angorahonor brukar inte kunna dia sina ungar även om de är fertila.

Illrar har ett poppande läte och väsningar. En busig[förtydliga] iller hoppar runt i hopkrupen ställning och poppar. En irriterad eller störd iller varnar ofta genom att väsa. Mycket irriterade illrar kan även vifta på den yttre delen av svansen, ungefär som en katt.De kan också vifta lite på svansen när de är väldigt exalterade i leken.

Domesticiering[redigera | redigera wikitext]

Tamillern är ett allt vanligare sällskapsdjur. Till lynnet påminner den om ett mellanting mellan hund och katt. Tamillrar är nyfikna, livliga, tuffa[förtydliga] och envisa.

Redan år 350 f.Kr. höll folk tama illrar, och användes till jakt på kaniner och råttor. Aristoteles gav illern namnet kitin, som betyder tjuv. Plinius kallade den för viverra. De flesta historiker tror att korsfararna någon gång 900-1100-talet introducerade tamillern i Europa. Dessa tama illrar kan ha parat sig med den vanliga europeiska illern. Den europeiska illern, stäppillern och tamillern är så nära besläktade att de kan hybridisera på samma sätt som hundar och vargar.

Man vet helt säkert att köpmännen på 1400-talet tog med sig illrar till Sverige.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Det finns uppgifter från 1500-talet att illern användes som ormdödare och anlitades för att få bort råttor och möss i spannmålsmagasin och lador.

Tamiller var vanlig på Gotland[när?] där den användes vid jakt på vildkanin, så kallad rabbis. Jakten går till så att fretten släpps ner i kaninhålet, och sedan fångas den flyende kaninen i nät eller skjuts när den kommer upp ur hålen.

Tamillern hålls idag främst som sällskapsdjur.

Skötsel[redigera | redigera wikitext]

Livslängden för en tamiller är cirka 6-10 år, mycket beroende på illerns foder. Felaktigt foder orsakar sjukdomar och ofta stort lidande för illern. Sjukdomar kan vara mycket svårupptäckta. Illrar som i det vilda visar svaghetstecken blir lätta byten för andra rovdjur. Sjukdomsförloppet kan gå fort, en iller har mycket snabb ämnesomsättning och tål inte störningar av energiintaget under någon längre tid.

Tamillrar som inte ska användas för avel brukar kastreras för deras egen och ägarens skull. Honillrar för att de är brunstiga tills de blir dräktiga och därmed riskerar att få anemi och dö. Honillrar kan få p-piller, men det rekommenderas inte som en varaktig lösning. P-pillren anses orsaka andra sjukdomar vid varaktigt användande. Hanillrar börjar doftmarkera så fort de blir könsmogna och slutar inte om de inte kastreras.

En tamiller ska hållas i hemmet ungefär som en hund, men går på låda som en katt. Illrar ska inte hållas i bur annat än under transport. Det finns sträng lagstiftning om hur en tamillerbur ska se ut och hur stor den ska vara. Illrar som blir inlåsta i burar under längre perioder kan lida psykisk och fysisk skada.

Illrar har ett naturligt bitbeteende som den utövar på andra illrar, andra djur och på människor.

Illrar har tunn benstomme och ett slag mot en iller kan orsaka stora skador, särskilt i ansiktet och svansen. Illrar har ordentligt käktryck och vassa tänder utformade som sylar så ett bett kan göra ordentligt ont. Illerbett blir sällan infekterade, uformningen av tänderna gör att bakterier inte samlas.

Illrar sover en stor del av dygnet men när de är vakna brukar de vara mycket livliga och busa. Det första illern gör efter en sovstund är att gå på lådan och sedan äta. Illrar har en snabb ämnesomsättning och behöver särskilt högenergifoder. De flesta svenska tamillrar äter torrfoder, antingen särskilt illerfoder eller kvalitativt kattfoder med hög proteinhalt. Illrarna kan inte tillgodogöra sig näringen i foder med fel sammansättning av protein, fett och mineraler. En tamiller måste ha konstant tillgång till mat och vatten. Många tamillrar skaffar fodergömmor runt om i bostaden. De flesta tamillrar uppskattar godis i form av vetegroddsolja eller russin, men russin bör man endast ge vid enstaka tillfällen då det innehåller mycket socker. Av sockret kan illern lätt få diabetes. Även choklad och salt mat är skadligt för illern och kan orsaka allvarlig förgiftning. Även för stora mängder grönsaker och frukt kan skada, då det gör att illern inte kan tillgodogöra sig tillräckligt mycket näring.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wozencraft, W. C. (2005). Mustela putorius. i Wilson, D. E.; Reeder, D. M. Mammal Species of the World (3rd). Johns Hopkins University Press. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494. http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?id=14001460