Tamråtta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tamråtta
Ratte-Vache.jpeg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Överfamilj Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj Råttdjur
Muridae
Underfamilj Möss
Murinae
Släkte Råttor
Rattus
Art Brunråtta
R. norvegicus
Underart Tamråtta
R. n. f. domestica
Vetenskapligt namn
§ Rattus norvegicus f. domestica
Hitta fler artiklar om djur med

En tamråtta (Rattus norvegicus domesticus eller mer korrekt Rattus norvegicus forma domestica) är en domesticerad form av brunråtta som används som försöksdjur och sällskapsdjur; den är en genom hundratals generationer förändrad variant av den vilda brunråttan. Tamråttan har sitt ursprung som mål för blodsport i 1700- och 1800-talets Europa. Speciellt uppfödda som husdjur sedan dess finns tamråttor nu i en mängd olika färger och pälstyper. Tamråttor säljs ofta i djuraffärer för cirka 200-350 kr per styck och av uppfödare för cirka 150–300 kr per styck. Alla råttor som saluförs i djuraffärer är tama brunråttor, eftersom det inte finns några domesticerade svartråttor i Sverige.

Tamråttor skiljer sig fysiologiskt och psykologiskt från sina vilda släktingar och innebär ingen större hälsorisk än andra vanliga husdjur. Till exempel anses inte tamråttor som ett pesthot, trots att exponering av vilda råttstammar skulle kunna införa patogener, såsom salmonella, i hemmet. Tamråttor upplever andra hälsorisker än sina vilda artfränder, och som ett resultat är risken mindre att de drabbas av samma sjukdomar som vilda råttor.

I Sverige organiserar sig råttintresserade främst i Svenska Råttsällskapet (SRS).

Eftersom tamråttan liksom sin vilda motsvarighet är ett utpräglat flockdjur skall man alltid hålla minst två tillsammans, lämpligen av samma kön. Tamråttor lever vanligen i 1 ½ –3 år, men rekordet ligger på strax över 7 år.

Det finns endast en ras av tamråttan, som det står ovan så härstammar den ifrån brunråttan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Twinkle Brown Hooded.JPG

Tamråttans ursprung börjar med råttfångarna på 1700- och 1800-talet som fångade råttor i hela Europa. Dessa råttfångare dödade råttorna eller – mer sannolikt – sålde dem som offer i blodsport. Råtthetsning var en populär sport fram till början av 1900-talet. Råtthetsning innebar att fylla en grop med flera råttor och sedan slå vad om hur lång tid det skulle ta för en terrier att döda dem. Man tror att både råttfångare och sportsmän sparade på vissa, udda färgade råttor när sporten var som mest populär, och troligtvis avlade på dem och sålde dem som sällskapsdjur. Två män som tros ha format grunden för tamråttan är Jack Black, drottning Viktorias råttfångare, och Jimmy Shaw, chef för en av de största sportsliga pubarna i London. Dessa två män är ansvariga för att ha startat många av de färgvarianter vi har i dag.

Tamråttor som en formell, organiserad hobby började när en kvinna som hette Mary Douglas bad om tillstånd att få ställa ut sina tamråttor i en utställning i den internationella mus-klubben på Aylesbury Town Show i England den 24 oktober 1901. Hennes black hooded-råtta vann "Best in show", och väckte intresse i området. Efter Douglas död år 1921, försvann snart intresset för tamråttor. Den ursprungliga hobbyn varade formellt från 1912 till 1929 eller 1931, som en del av "internationella mus- och råttklubben". "Rått-" ströks från namnet och ändrades tillbaka till "den internationella mus-klubben". Hobbyn återupplivades 1976 med bildandet av den engelska National Fancy Rat Society (NFRS).

Skillnader från vilda råttor[redigera | redigera wikitext]

Råttunge som äter vattenmelon.

Trots att tamråttor inte är så långt borta från sina vilda artfränder att de kan berättiga en underart, finns det betydande skillnader mellan dem, det mest uppenbara är färgen.

De flesta vilda brunråttor är mörkbruna, men tamråttor kan vara allt från vita till blå. De är mer bekväma bland människor, har minskade reaktioner på ljud och ljus, är mindre försiktiga med nya livsmedel och har bättre tolerans mot överbefolkning. De parar sig tidigare och under en längre tid under deras livslängd. Dessutom visar tamråttor olika beteenden när de bråkar med varandra. Medan vildråttor nästan alltid flyr en förlorad kamp, tillbringar tamråttor långa tidsperioder med mage upp och boxning.

Tamråttor lever längre än vilda råttor. Eftersom tamråttor är skyddade från rovdjur och har god tillgång till mat, vatten och medicinsk vård, är deras genomsnittliga livslängd två år, i motsats till den vilda råttan som har en livslängd på mindre än ett år.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tamråttan skiljer sig fysiskt från den vilda brunråttan genom att den generellt är större, kraftigare och tyngre, vilket är resultat av avel och bättre föda. Hanar är något större än honor och vanligtvis är de också lite lugnare. Tamråttan har till följd av selektiv avel även något större ögon och öron än vilda råttor. Tama råttor förekommer i många färger och teckningar medan brunråttan endast uppträder i sin brungrå grundform (med variationer i nyans) samt albinistiska, leucistiska och melanistiska varianter. Tamråttans alla olika färger är baserade antingen på grundformens färg (se agouti) eller svart (melanistisk). Vissa gener som bleker pälsfärgen på olika vis har sedan givit upphov till en rad färger och nyanser.

Tamråttans teckningar är från början olika typer av partiell leucism, det vill säga delar av råttans päls är vit och resten färgad. En vanligt förekommande teckning är "hooded", där framkroppen och ett fält längs ryggraden är färgat och resten av pälsen vit. Det finns även de råttor som är rexade (lockiga). Hos råttor med rex är underpälsen lockig och täckhår saknas nästan helt. Dessutom är morrhår och ögonfransar i större eller mindre utsträckning lockiga. Paras två rexade råttor med varandra blir en del av ungarna så kallade dubbelrex. De har samma lockiga päls som sina föräldrar, men tappar då och då större delen av pälsen och blir nästan nakna.

Tamråtta med dumboöron

Råttor med öronen lägre ansatta än normalt kallas dumbo. Dumbogenen är recessiv och syns alltså inte alltid på föräldrarna. Tidigare ansåg man att dumbogenen medförde vissa defekter som sämre bett, nedsatt balans etc, men studier har visat att den enda anatomiska skillnaden förutom öronens placering verkar vara att dumboråttor tenderar att ha kraftigare nackmuskler. Råttor som inte har dumboöron kallas 'toppörade'

Ovan nämnda varianter är sådana som uppstått i laboratoriemiljö och sedan tagits tillvara av uppfödare. Genom avel har man fått fram andra, extremare, varianter såsom råttor utan svans och helt hårlösa råttor.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Råttor är allätare och opportunister. Tamråttan äter således i de flesta fall helst den mat som har högst protein- och energiinnehåll. Kosten bör därför vara allsidig och varierad och utgå från torrfoder baserat på spannmål, helst dagligen kompletterat med färsk föda (frukt, grönsaker, kött med mera). Även om råttor klarar sig flera dagar utan att dricka bör tamråttor ha ständig tillgång till friskt vatten.

Fortplantning och avel[redigera | redigera wikitext]

Tamråttor kan para sig flera hundra gånger under de perioder honan löper, vilket är ungefär var tredje till femte dag. Efter 21 till 25 dagars dräktighet föder hon vanligen mellan sju och femton men ibland upp till 21 ungar, vilka vid födseln är döva och blinda. Efter tre dagar framträder eventuell teckning och efter en vecka börjar pälsen växa ut. Ytterligare en vecka senare öppnas ögonen. Ungarna blir könsmogna vid ungefär sex veckors ålder, men fortsätter växa i minst ett år.

För avel rekommenderas att honan är minst sex månader och högst ett år gammal och hanen minst ett år gammal vid första parningen. Detta för att eventuella ärftliga sjukdomar och defekter skall hinna framträda och för att bäckenet blir stelare hos oparade honor vid ungefär ett års ålder.

Tamråtta i "förpackning"