Tangdynastin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tangdynastin
kinesiska:

618–907


Tang Dynasty circa 700 CE.png
Huvudstad
Språk medeltidskinesiska


Bildades 618


Upphörde 907


Kinas historiatidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 481–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna 420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
De fem dynastierna och De tio rikena 902–979
 Liaodynastin 916–1125
 Jindynastin 1115–1234
Songdynastin 960–1279
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–
Andra sino-japanska kriget 1937–45
Kinesiska inbördeskriget 1927–49
Taiwan 1945–
Folkrepubliken Kina 1949–

Tangdynastin (唐朝) var en av de mäktigaste dynastierna i Kina som regerade mellan 618-907. Kina blomstrade såväl ekonomiskt som kulturellt tack vare stort utbyte med och påverkan från andra länder. Den s.k. Pax Sinica (latin: 'kinesiska freden') gjorde det möjligt att utnyttja sidenvägens till sin full utsträckning. Kvinnor anses också ha haft mer rättigheter under Tangdynastin än någon senare kinesisk dynasti och det var även under denna period som Kinas enda kejsarinna, Wu Zetian, regerade.

Tangdynastins uppgång[redigera | redigera wikitext]

Tangdynastins största utbredning.

Dynastins förste kejsare var Li Yuan, också känd under sitt postuma namn Gao Zu (618626). Han skapade ett stabilt Kina. Kina fortsatte vara stabilt även under sonen Li Shimins styre, mer känd som kejsar Taizong (626649). Kejsar Taizong hade en stark vilja att expandera Kina och göra Tangdynastin till den största i Kinas historia. Trots varningar från sina ministrar valde Taizong att utvidga landet, vilket skedde relativt fredligt och ledde till kontroll över viktiga handelsvägar. Detta i sin tur ökade handeln och det kulturella utbytet. Taizong var väldigt öppen för nya kulturer och religioner och var bland annat den ledare som avskaffade lagen om förhindrande av Buddhismens spridning.

Kulturell och ekonomisk blomstring[redigera | redigera wikitext]

Idag brukar kineserna hänvisa till Tangdynastin som den bästa tiden i kinesisk historia för stark kulturell utveckling. Denna berodde allra främst på viljan att ta till sig andra kulturer. Tangdynastin är känd för sin stora handel med länder västerut. Under denna tid hade sidenvägen sin allra största period, vilket möjliggjordes av den stabilitet som rådde i Kina. Invånarna var mätta och hotet från de så kallade barbarländerna var mindre. Sidenvägen började i Chang'an i Kina och bestod av tre huvudsakliga vägar mot väst. Många nya varor fördes in till Kina, bland annat ovanliga växter, mediciner och kryddor. Vitlök, senap och ärtor var bara några av produkterna som infördes och utländsk mat blev väldigt populär. Denna stora handel satte stor press på Kinas egna varor.

Maten var en av de stora kulturella produkterna av Tangdynastin. Man tog till sig nya matlagningskonster från andra länder, nya kryddor och smaker från delar som man hade kommit in i genom sina erövringar. I Kina hade man sedan länge odlat hirs vid gula floden och längre söderut var ris basfödan. Bambuskott växte överallt i Kina under Tang, men de sydliga sades vara de allra godaste. Man påstår även att kinesisk mat lär ha varit relativt ointressant fram till 700-talet då det blev mer likt det vi ser i det kinesiska köket idag tack vare utbyte med Indien.

Tangdynastin kom att föra med sig uppfinningar som har präglat eftervärlden, till exempel porslin som följde på upptäckten av vit lera på 600–700-talet. Leran består av en viss typ av granit som innehöll kvarts och fältspat. På 1300-talet kom porslinet att föras västerut via sidenvägen. En annan uppfinning av stort värde var blocktryck. En uppfinning som var menat som ett livselixir kom dock paradoxalt att bli en av de mest förödande substanser världen har sett, nämligen krutet.

Många utlänningar kom till Kina bara för att sälja sina varor och sedan åka hem igen, men det starka utbytet kulturellt gjorde även att många gjorde Kina till sitt hemland. Utlänningarna levde visserligen i speciella kvarter i städerna, men det var tillåtet för dem att gifta sig med kineser. En man fick dock inte ta med sin kinesiska fru tillbaka till hemlandet.

Även poesin blomstrade. Den vanligaste formen var en reglerad 8-radig vers med 5 eller 7 tecken på varje rad. Många av de mest kända poeterna levde mot slutet av Tangdynastin då oroligheter började råda. Några av poeterna, så kallade vildmarkspoeter, var ämbetsmän som blev förflyttade till gränslanden i norra Kina samtidigt som centrum lades allt längre söderut då de styrande lockades av det behagliga klimatet. En av dessa vildmarkspoeter var Cen Shen (715-770) som hade en lång tjänst vid gränsen. Liksom andra gränsämbetsmän försökte han bli befordrad för att få flytta ifrån gränsen. Hans poesi är, liksom andra gränspoeters, fyllt av kinesiska uttryck för ensamhet och beskriver hemlängtan genom att förklarara avsaknaden av sådant som anses som typiskt kinesiskt landskap, till exempel att bergen inte är gröna.

Under den här perioden utvecklades även nya sätt att skriva, såsom att skriva fiktion. Tangsagor var gärna korta och handlade ofta om en examinationskandidat som blev kär. De flesta sagorna slutade lyckligt. Tangdynastin är en gyllene ålder även för annan konst som musik, målning och skulpturer. Buddhismens spridning ligger till stor grund för många konstformer och även till den stora toleransen emot andra kulturer. Man börjar smycka Buddhistiska tempel i guld och silver och använde dessutom dessa vackra metaller för att göra bland annat kronor och serviser. Att konstnärer börjar måla landskap har däremot en trolig grund i Daoismen

Man kallar gärna människorna i Tang för ett civiliserat folk då de hade en blomstrande kultur. De hade även mycket bra hygien och skydde lukten av de barbariska folken från väst. Denna äckliga lukt blev nästan synonym med utlänningarnas dumhet. I kontrast till detta kan man ändå se att kannibalism var accepterat i Tang, inte bara i nödsituationer utan också att äta kött från förrädare och barbarer.[1]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

På Tangdynastins kulturblomstring följde även utbildning. De statligt styrande under Tang uppmuntrade examinationssystemet för att få fram dugliga tjänstemän. Nästan varje år skickades kandidater till huvudstaden för att göra prov och staten sponsrade såväl kläder som boende för dem. Trots alla fördelar kandidaterna fick var det bara drygt 10 personer som examinerades varje år. Till följd av dessa prov uppkom även skolor som förberedde studenterna inför proven. Flera av skolorna var tillgängliga även för söner till vanliga medborgare, som dock inte kunde hoppas på att stiga väldigt högt i rang.

Det fanns inte enbart statliga skolor under Tang. Liksom tidigare kunde man utbilda sig i buddhisttemplen. Män i eliten skulle både lära sig de konfucianska texterna och vara skickliga i poesi. En del av examinationsprovet var att skriva en egen dikt eftersom det ansågs omöjligt att fuska i.

Tangdynastins höjdpunkt och nedgång[redigera | redigera wikitext]

Under kejsar Xuanzong (712756) nådde Tangkina toppen av sin blomstring. År 751 led dock kineserna ett nederlag mot araberna i slaget vid Talas och förlorade kontrollen över stora områden i väster, inkluderande många rika städer längs sidenvägen. Dess utgångspunkt huvudstaden Chang'an antas ha varit världens största stad vid denna tid.

År 755 gjorde guvernören An Lushan uppror mot staten. An Lushan ledde en styrka på 150 000 man söderut. Trots rapporter om styrkans rörelse vägrade kejsare Xuanzong att tro på rapporterna. I början av 756 korsade An Lushans trupper Gula floden och intog flera städer, däribland Luoyang där An Lushan utropade sig till kejsare. När An Lushans trupper intog Tongguan (porten till huvudstaden) flydde kejsare Xuanzong med sina konkubiner, rådgivare och den kejserliga armen. Till slut vägrade soldaterna att fly längre såvida inte kejsaren dömde konkubinen Yang Guifei (Yang Yuhuan) och hennes kusin Yang Guozhong (som var premiärminister) till döden. Orsaken var att soldaterna var övertygade om att Yang-familjen låg bakom An Lushans uppror. Kejsaren vågade inte gå emot sina trupper och Yang Guifei hängdes och Yang Guozhong halshöggs. Xuanzongs son Li Heng utnämnde sig till kejsare och tog namnet SuZong. Huvudstaden Chang'an har då intagits av rebellerna år 756. Året därpå mördades An Lushan av sin son An Qingxu som utropar sig själv till kejsare. Samma år förlorar An Qingxu Chang'an till kejsare SuZong, tack vare stor hjälp från general Guo Ziyi.

Under tiden Tangdynastin lidit av upproret hade Tibet blivit starkare, vilket ledde fram till en invasion och belägring av Chang'an. Rykten om att generalen Guo Ziyi är på väg med en stor styrka leder till att den tibetanska armen bryter belägringen och deserterar.

När kejsar Xianzong av Tang mördas av en av sina eunucker år 820, ser vi början på slutet för Tang-dynastin. Sju av de åtta kommande kejsarna kom till makten tack vare eunuckernas stöd. Under perioden skakar flera bondeuppror och maktkamper landet. Slutligen, år 907, utropar sig Zhu Wen till kejsare av Liangdynastin, som är en del av perioden De fem dynastierna och De tio rikena.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Benn, 2001
  • Bai Shouyi, "An outline History of China" Foregin Languages Press, Beijing 2002
  • Benn, "Daily Life in Traditional China: The Tang Dynasty", 2001
  • Twitchett, Fairbanks, "A Cambridge History Of China, Vol. 3", 1979
  • Ebrey, Walthall, Palais, "East Asia (Culture, Social, and Political History)", 2006
  • Lovell, "Den stora muren", 2006
  • Cohen, "East Asia at the Center", 2000

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]