Tanums kommun

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Tanum kommun)
Hoppa till: navigering, sök
Tanums kommun
Kommun
Tanum vapen.svg
Tanums kommunvapen
Land  Sverige
Län Västra Götalands län
Landskap Bohuslän
Domsaga Uddevalla domsaga
Läge 58°43′0″N 11°19′0″Ö / 58.71667°N 11.31667°Ö / 58.71667; 11.31667Koordinater: 58°43′0″N 11°19′0″Ö / 58.71667°N 11.31667°Ö / 58.71667; 11.31667
Centralort Tanumshede
Areal 954,82 km² (2013-01-01)[1]
124:e största (av 290)
 - land 917,24 km²
 - vatten 37,58 km²
Folkmängd 12 312 (2014-06-30)[2]
180:e största (av 290)
Befolkningstäthet 13,42 invånare/km²[2][1]
209:e högsta (av 290)
Kommunkod 1435
Tanum Municipality in Västra Götaland County.png
Webbplats: www.tanum.se
Befolkningstäthet beräknas enbart på landareal.

Tanums kommun är en kommun i Bohuslän, Västra Götalands län. Centralort är Tanumshede.

Kommunen är en gränskommun med landgräns mot Norge (Haldens kommun) i norr. I nordväst gränsar kommunen mot Strömstads kommun, i nordost mot Dalsland (Dals-Eds kommun), i sydost mot Munkedals kommun, i sydväst mot Sotenäs kommun och i väster ligger Skagerrak.

Tanums kommun ligger mitt emellan Göteborg och Oslo.

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Kommunens område motsvarar socknarna: Botna, Kville, Lur, Mo, Naverstad, Svenneby och Tanum. I dessa socknar bildades vid kommunreformen 1862 landskommuner med motsvarande namn.

Grebbestads municipalsamhälle inrättades i Tanums landskommun 30 maj 1890 och upplöstes 1929 när Grebbestads köping bildades genom en utbrytning ur landskommunen. Fjällbacka municipalsamhälle inrättades 28 juli 1888 och upplöstes vid utgången av 1964. Havstenssunds municipalsamhälle inrättades 25 november 1927 och upplöstes vid utgången av 1957. Sannäs municipalsamhälle inrättades 1 december 1911 och upplöstes vid utgången av 1954.

Vid kommunreformen 1952 skedde olika sammanläggningar av kommunerna och Bullarens landskommun bildades.

Tanums kommun bildades vid kommunreformen 1971 av landskommunerna Tanum, Bullaren och Kville.[3]

Kommunen ingick från bildandet till 2004 i Strömstads tingsrätts domsaga och kommunen ingår sedan 2004 i Uddevalla tingsrätts domsaga.[4]

Kommunvapnet[redigera | redigera wikitext]

Blasonering: Av guld och rött delad sköld, i övre fältet hällristning en plöjande man med två oxar, allt av rött, i nedre fältet hällristning ett skepp av guld.

Vapnets olika delar har följande innebörd:

Den plöjande mannen med oxarna: Kommunens inland samt jord- och skogsbruket.

Skeppet: Kommunens kustland, sjöfarten och fiskerinäringen.

Hällristningarna: Dels hällristningarna som sådana men även som symboler för forntiden samt det rika kulturarv bygden innehar.

Färgerna guld och rött: Den norska bindningen, som tidigare fanns i laga form men, som numera sker på frivillig basis.

— Tanums kommun, [1]

Efter kommunbildningen 1971 fanns ett vapen, det som 1948 fastställts för Fjällbacka municipalsamhälle. Dock valde man att skapa ett nytt vapen för kommunen och motiv hämtades från de många hällristningarna. Vapnet registrerades i PRV 1986.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Tanums kommun har fått namn efter Tanums socken. Namnet skrevs 1317 Tuneims sokn. Socknen har i sin tur fått namn av byn kring kyrkan, Tuneim. Förledet tun är fornnordiska och betyder inhägnad. Till utvecklingen av tun till tan finns paralleller i norska ortnamn. Efterledet är hem, som betyder boplats eller gård och som senare försvagats till um.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Veddö mellan Kämpersvik och Fjällbacka.

Kommunen är en gränskommun med landgräns mot Norge (Halden kommun) i norr. I nordväst gränsar kommunen mot Strömstads kommun, i nordost mot Dalsland (Dals-Eds kommun), i sydost mot Munkedals kommun, i sydväst mot Sotenäs kommun och i väster ligger Skagerrak.

Tanums kommun är till ytan Bohusläns största och geografiskt mycket varierande. I väster finns skärgården, som kännetecknas av kala öar och skär. En bit in på fastlandet ligger slätterna med sina insprängda granitkullar - detta är jordbruksbygden. Slätterna övergår mot öster i en landskapstyp där skog, sjöar och berg dominerar. I öster återfinns kommunens största sjösystem, Bullaresjöarna. Öster om sjöarna finns det höglänta skogsområdet Kynnefjäll.

Kring Bullaresjöarna finns kommunens högsta punkter. Den högsta punkten är Farlighögen drygt 2 kilometer västnordväst om Vassbotten. Farlighögen når 207,2 meter över havet. Flera områden på Kynnefjälls del i Tanum når mer än 190 meter över havet. Kynnefjälls högsta punkt Vaktarekullen, 207 meter över havet, ligger dock cirka 500 meter in i Munkedals kommun.

Sjöar[redigera | redigera wikitext]

Vattendrag[redigera | redigera wikitext]

Öar[redigera | redigera wikitext]

Havsområden och fjordar[redigera | redigera wikitext]

Natur[redigera | redigera wikitext]

Geologi[redigera | redigera wikitext]

Bohusgranit.

Berggrunden består i öster, mot Dalsland, av gnejs. Några mil från kusten ersätts gnejsen av granit, Bohusgranit. Längs kusten och en bit ut i skärgården övergår graniten åter i gnejsartade bergarter. I övergångszonerna mellan gnejs och granit kan man hitta stora gnejsstycken omgivna av granit. Ute längs den kala kusten är det de av inlandsisarna finslipade granitklipporna som är de finaste badhällarna.

Berggrunden har under historien varit utsatt för kraftiga horisontella tryck med två huvudriktningar. Trycken har givit upphov till sprickor i berggrunden. Ett spricksystem går i nord-sydlig riktning ett i nordostlig-sydvästlig riktning. Under nedisningsperioder har bergmaterial ryckts loss i försvagningarna och givit upphov till de korsande dalsystemen. Ute vid kusten är dalgångarna vattenfyllda fjordar. I områden där spricksystem korsas uppstår slättområden, till exempel Gerumslätten (Tanumslätten) söder om Tanumshede.

En kraftig nord-sydlig sprickbildning finns en bit utanför ytterskärgården, passerar innanför Väderöarna och fortsätter norrut innanför Kosteröarna, där största djupet är 240 meter. Sedan fortsätter sprickan in på norskt vatten för att därefter ansluta till Norska rännan. Djuprännan ger Koster- och Väderöfjorden förbindelse med djuphavet.

När den en senaste inlandsisen lämnade området fanns strandlinjen nästan 170 meter högre upp än i dag. Senare, då isen dragit sig tillbaka, höjde sig landet och utsattes för vågornas krafter. Allt löst material transporterades ner i dalbottnarna, grovt material avlagrades vid bergens fötter medan det finare avsattes som lera längre ut. Den med kalkskal uppblandade leran är i dag bördiga åkerjordar. Bergsområden som ligger ovanför högsta kustlinjen är täckta av ett lager morängrus.

I några områden, där isfronten stod stilla under en längre tid, hann isen lagra upp stora mängder moränmaterial. Det finns två tydliga sådana israndlinjer (ändmoräner), som går genom kommunen i nordvästlig-sydostlig riktning. På den västliga linjen (den s.k. Berghemsmoränen) ligger exempelvis Tanumshede och söder därom Huds moar. Den östliga passerar mellan Bullaresjöarna vid Backa.

Under vissa, för blötdjur särskilt gynnsamma perioder, har stora mängder kalkhaltiga skal avsatts och givit upphov till skalbankar. Mäktiga bankar finns bl.a. på Havsten och Otterö.

I ett nord-sydligt spricksystem i östra delen av kommunen ligger Bullaresjöarna. Längs sjöarnas östra stränder stupar högplatån Kynnefjäll brant ner mot vattnet.

Landhöjning[redigera | redigera wikitext]

Det är svårt att historiskt beräkna hur snabb landhöjningen varit under olika perioder. Men grovt sett kan man anta att i norra Bohuslän fanns kustlinjen när inlandsisen just dragit sig tillbaka, för ca 12 500 år sedan, ca 170 meter ovanför nuvarande strandlinje. För 2 000 år sedan låg den ca 9 meter högre än nu och för 1 000 år sedan 4,5 meter högre.

I dag anses landhöjningen i norra Bohuslän vara ca 4 mm per år. Vilka effekter på strandlinjens läge klimatförändringarna kommer att få vet vi inte i dag.

I dalgångarna i väster, som är gamla havsbottnar, är sedimenten till stor del av marint ursprung, bl a ingår skalgrus och marint avsatt lera.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

I Tanums kommun är klimatet maritimt. Det innebär att temperaturskillnaderna över såväl dygnet som året är mindre än i ett område med kontinentalt klimat. Havet fungerar som värmemagasin. Men temperaturskillnaderna är större i inlandet än vid kusten. Under perioder med nordlig till sydostlig vind kan den maritima karaktären minska avsevärt.

I januari är medeltemperaturen vid Väderöbod i väster -0,1 °C, medan den på Kynnefjäll i öster är -3,5 °C. Sett över hela året är medeltemperaturen vid Väderöbod 8,0 °C, medan den på Kynnefjäll är 6,0 °C.

Nederbördsfördelningen i området påverkas kraftigt av att frontpassager med fuktig luft företrädesvis sker från havet från sydväst till väst. Den inpasserade fuktiga luften pressas uppåt när den passerar från Skagerrak mot höjderna i kommunens östra delar. Luften lämnar under stigningen ifrån sig fuktighet som nederbörd, s.k. orografisk nederbörd. Under sommaren uppstår värmeoväder mer frekvent över inlandet vilket ger en ökad nederbörd, s.k. konvektiv nederbörd.

Sett över hela året är nederbörden vid Väderöbod 600 mm, medan den på Kynnefjäll är 850 mm.

Huvudsaklig vindriktning är mellan västlig och sydvästlig. Under dygn med kraftig solinstrålning dagar kan sjöbris uppstå på dagen och landbris på natten.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Tidigt[redigera | redigera wikitext]

Liksom i resten av Norge svarade jakt och fiske för försörjningen av de första bohusläningarna. Långt senare växte jordbruket fram. Då var det inte lerjordarna nere i dalbottnarna som odlades, utan de mer lättbearbetade högre belägna jordarna. Att det skapats ett visst överskott visas av de fynd av ädlare metaller, som befolkningen har bytt till sig.

Sillfiske var länge en viktig näring i skärgården.

Under sillperioderna har omfattande sillfiske bedrivits i skärgården, kanske redan på 1400-talet. Detta visas bland annat av de tomtningar, rester av husgrunder, som hittats på flera öar.

Under 1500-talet och första halvan av 1600-talet har kustbefolkningen bedrivit småskalig sjöfart, så kallad bondeseglation.

Periodvis fick Bohuslän goda inkomster från export av timmer och sågade trävaror. Mycket av skogsprodukterna nådde marknaden via Idefjorden. Vid flera tillfällen ansträngde de danska myndigheterna sig för att begränsa trävaruexporten. Dels hade skogen utarmats, dels behövdes den för internt danskt bruk. Avskurna från den internationella handeln blev intäkterna kraftigt begränsade.

Första svensktiden[redigera | redigera wikitext]

Den småskaliga sjöfarten fick ett abrupt slut, då den helt förbjöds när Bohuslän blev svenskt år 1658. Handel skulle bedrivas med utgångspunkt från stapelstäderna (Uddevalla och Göteborg). Kronan ansåg sig på det sättet bättre kunna kontrollera och driva in avgifter och tullar. Bohuslän skulle ju självt bidra till betalningen av krigskostnaderna för sitt införlivande med Sverige.

Myndigheterna ansåg att även skogsvarorna skulle gå omvägen över Uddevalla och Göteborg. Smugglingen av timmer till sågarna vid Idefjorden blev den enda vägen att få ut timmer från Bullaren. För att i någon mån begränsa denna olagliga handel, som berövade Kronan inkomster, upphöjdes den lilla strandsittarebyn Strömmen först till köping och sedan till stad, Strömstad, med stapelrättigheter. Troligen har detta i realiteten haft liten påverkan på timmersmugglingen från Bullaren till Idefjorden.

Sillperioderna under 1700- och 1800-talen gav ett visst uppsving i skärgården, dock i betydligt mindre omfattning än i södra Bohuslän. Dock lyckades ortsbor ackumulera ett visst kapital under dessa sillperioder, bland annat genom att anlägga sillsalterier och trankokerier. Under 1800-talet släpptes det på begränsningarna för sjöfarten utanför stapelstäderna. Flera handelsmän i Fjällbacka-trakten drog nytta av detta och startade rederier med omfattande fart.

Från mitten av 1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Från mitten av 1800-talet uppstod en ny marknad där i första hand världens storstadsområden efterfrågade spannmål. Västsveriges jordbruk kunde möta denna efterfrågan. I första hand odlades havre. Stora utskeppningshamnar blev givetvis Göteborg och Uddevalla, men även mindre hamnar i norra Bohuslän, som Grebbestad, Fjällbacka och Gerlesborg deltog i denna handel. Även de lokala rederierna i norra Bohuslän drog nytta av det ökade transportbehovet.

Stenindustrin var stark under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. En av produkterna var gatsten.

Behovet av transporter ökade ytterligare när stenindustrin expanderade kraftigt de sista årtiondena av 1800-talet. Inom nuvarande Tanums kommun var omfattningen på stenindustrin störst in Heestrand-Hamburgsundsområdet samt i området från Kämpersvik till Grebbestad. Andra områden med stenindustri var Gerlesborg och Havsten utanför Havstenssund. När befolkningen i kustbandet ökade, ökade även behovet av varor för befolkningen, bland annat byggnadsvaror som trä och tegel. Även detta gynnade den lokala sjöfarten.

I slutet av 1800-talet startade även konservindustrier för att vidareförädla sillen. Konservindustrier växte först upp i Fjällbacka och Grebbestad.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Under sillfiskeperioden i slutet av 1800-talet hade fisket enbart haft tillgång till små fartyg. Dessa var i första hand lämpade för kustnära verksamhet. När ångdrift började införas i den engelska trålfiskeflottan inleddes en stor utförsäljning av de äldre segeldrivna trålarna, på svenska benämnda kuttrar. I stort antal inköptes sådana kuttrar till de bohuslänska kustsamhällena. Inom nuvarande Tanums kommun var det Hamburgsund, Grebbestad och Havstenssund som blev stora kutterhamnar. På sommaren användes kuttrarna för dörjfiske efter makrillNordsjön och under resten av året gick de i fraktfart, så länge det var isfritt. Många av kuttrarna förbyggdes, man lade på ytterligare några bord, för att öka lastkapaciteten.

När kriserna inom stenindustrin senare kom, först i samband med första världskriget, kunde många kustbor få sin försörjning genom att gå över till fiske och fraktfart. Ytterligare en försörjningskälla öppnade sig inom fisket då trålfisket efter räkor och senare också kräftor ökade i stor omfattning från 1930-talet resp 1970-talet.

Under senare delen av 1900-talet har stenindustrin nästan helt försvunnit i Tanums kommun. Antalet sysselsatta inom jordbruk, fiske och fraktfart har även det minskat. Till del har minskningar i dessa näringar kompenserats av tillverkningsindustri och turistnäringen och kanske främst hantverk (husbyggnation) i anslutning till turismen.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Större företag i Tanums kommun 2011[5]

Företag Verksamhet Antal anställda
Tanums Fönster Fönsterfabrik 160
Sportshopen, Swedemount Sportswear & Fashion AB Sport- och fritidskläder 110
Tetra Pak Inventering Plastindustri 81
G Johansson & Co AB Åkeri/dagligvaruhandel 73
TanumStrand Konferens- och fritidsanläggning 70
Aven Pallen Träindustri 55
Strömstad Tanum Buss Persontransporter 55
Rederi AB Väderö Tank Tankrederi 55
Bohusbyggarna Byggverksamhet 40
Sparbanken Tanum Banktjänster 37
ICA Hedemyrs Dagligvaruhandel 36
Rabbalshede Kraft AB Vindkraft 25

Förvärvsarbetande med arbetsplats i Tanums kommun 2009[5]

Näringsgren Andel dagbef. Tanum %
Jord- och skogsbruk, fiske 7
Tillverkning 13
Energi och miljö 1
Byggnation 10
Handel 12
Transport 6
Hotell och restaurang 7
Information och kommunikation 1
Finans och försäkring 1
Fastigheter 2
Företagstjänster 4
Offentlig förvaltning 3
Utbildning 10
Vård och omsorg 15
Kulturella och personliga tjänster 5
Okänd verksamhet 2

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Väntkuren vid Tanums station. Stationshuset revs 2005.

Sveriges första motordrivna busslinje invigdes 1911 i Tanums kommun, den gick mellan Grebbestad och Tanums station.

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

Tanum genomkorsas i nordsydlig riktning av Bohusbanan och Europaväg 6. Från söder utefter kusten och sedan mot öster från Tanums kyrka går Länsväg 163. Utefter Bullaresjöarnas västra strand och upp mot Norge går Länsväg 165. Genom kommunen från gränsen mot Strömstad och österut mot Dalsland går Länsväg 164.

Lots, fyr och tull[redigera | redigera wikitext]

Svangens fyr.

På följande orter eller öar i Tanums kommun har det funnits bemannade lotsplatser, fyrplatser och tullstationer:

Lotsplatser

Tullstationer

Fyrplatser (tidigare bemannade)

Fyrar (obemannade)

Lotsplatserna och tullstationerna är indragna och fyrarna är alla automatiserade.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Tanums kommun 1970–2010
År Invånare
1970
  
10 837
1975
  
11 058
1980
  
11 463
1985
  
11 473
1990
  
12 068
1995
  
12 306
2000
  
12 105
2005
  
12 252
2010
  
12 370
Källa: SCB - Folkmängd efter region och tid.



Orter[redigera | redigera wikitext]

Tätorter[redigera | redigera wikitext]

Det finns fem tätorter i Tanums kommun.

I tabellen presenteras tätorterna i storleksordning per den 31 december 2010.

Nr Tätort Befolkning
1 Tanumshede 1 697
2 Grebbestad 1 401
3 Fjällbacka 859
4 Hamburgsund 818
5 Rabbalshede 275

Centralorten är i fet stil

Fjällbacka.

Småorter[redigera | redigera wikitext]

Det finns sexton småorter i Tanums kommun.

I tabellen presenteras småorterna i storleksordning per den 31 december 2005.

Nr Småort Befolkning
1 Östad 191
2 Resö 186
3 Kville 173
4 Havstenssund 172
5 Lur 114
6 Rådalen och Källeviken 91
7 Tegelstrand och Vassviken 90
8 Backa och Smeberg 83
9 Sponslätt och Saltebro 78
10 Säm och Tanums station 75
11 Kuseröd 73
12 Edsvik och Ulmekärr 69
13 Kämpersvik 68
14 Krossekärr 66
15 Långesjö 64
16 Sannäs 52

Övriga orter[redigera | redigera wikitext]

Västbacken.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Kommunfullmäktige 2010–2014[redigera | redigera wikitext]

Kommunfullmäktige i Tanums kommun har 41 ordinarie ledamöter. Ordförande i kommunfullmäktige är Anders Johansson Fogelmark (M). Den styrande majoriteten utgörs av centerpartiet, folkpartiet, moderaterna och kristdemokraterna.

Parti Röster Mandatfördelning
Antal +− % Antal +−
  Centerpartiet 2088 26,92 -0,65 11 -1
  Moderata samlingspartiet 1806 23,28 +2,27 10 +1
  Socialdemokraterna 1479 19,07 −1,92 8 −1
  Folkpartiet liberalerna 963 12,41 −0,43 5 0
  Miljö- och Vänsterlistan i Tanum 922 11,89 -0,06 5 0
  Kristdemokraterna 189 2,44 −1,07 1 0
  Sverigedemokraterna 189 2,44 +1,20 1 +1
  Övriga partier 13 0,17 −0,05 0 0
Antal giltiga röster 7757 100,00   41  
Ogiltiga röster - blanka 187  
Ogiltiga röster - övriga 2
Valdeltagande 7946 78,63% +1,51  
  • Miljö- och Vänsterlistan i Tanum är en gemensam lista för Vänsterpartiet och Miljöpartiet i Tanum.

Mandatfördelning i valen 1970–2010[redigera | redigera wikitext]

Valår V S MP MVT SD NYD C FP KD M Grafisk presentation, mandat och valdeltagande TOT % Könsfördelning (M/K)
1970 11 15 9 6
11 15 9 6
41 85,2
37
1973 11 17 7 6
11 17 7 6
41 87,4
36
1976 11 16 7 7
11 16 7 7
41 88,3
35 6
1979 11 16 7 7
11 16 7 7
41 86,8
31 10
1982 12 1 14 5 1 8
12 14 5 8
41 87,3
33 8
1985 11 2 11 9 8
11 2 11 9 8
41 86,2
34 7
1988 10 4 10 9 1 7
10 4 10 9 7
41 81,3
30 11
1991 9 3 3 9 7 2 8
9 3 3 9 7 2 8
41 82,2
34 7
1994 12 4 1 9 7 1 7
12 4 9 7 7
41 81,5
29 12
1998 3 10 3 8 7 2 8
3 10 3 8 7 2 8
41 75,66
25 16
2002 10 4 10 7 3 7
10 4 10 7 3 7
41 74,63
27 14
2006 9 5 12 5 1 9
9 5 12 5 9
41 77,12
26 15
2010 8 5 1 11 5 1 10
8 5 11 5 10
41 78,63
24 17
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Kommunalråd[redigera | redigera wikitext]

Kommunalråd (kommunstyrelsens ordförande) har varit:

Församlingar[redigera | redigera wikitext]

Det finns sju församlingar i kommunen:[6]

Tanums vänorter

Vänorter[redigera | redigera wikitext]

Tanum har följande vänorter:[7]

Sevärdheter och evenemang[redigera | redigera wikitext]

Fornlämningar[redigera | redigera wikitext]

Tanum har ett av Sveriges märkligaste fornlämningsområden, med bl.a. hällristningar från bronsåldern omkring Tanumshede (som blev världsarv 1994) och ett gravfält från romersk järnålder.

Hällristningarna finns på många olika hällar. Totalt ca 6 000 figurer och 10 000 skålgropar har påträffats men nya fynd görs ständigt. Vanligast är skeppsfigurer (ca 2 700), människo- och djurfigurer samt symboler som hjulkors och fotsulor.

Övriga sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Evenemang[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Lindner, John (1935). Skogens krönika i Göteborgs och Bohus län. Göteborg 
  • Natur i Göteborgs och Bohus län. Norra och mellersta delen. Del 1. Uddevalla: Länsstyrelsen i Gbg & Bohus län. 1979 
  1. ^ [a b] ”Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012 - 2013” (Excel). Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistikdatabasen/Variabelvaljare/?px_tableid=ssd_extern%3aAreal2012&rxid=87a2177f-7ffc-49c9-b4f1-227fd7230618. Läst 15 december 2013. 
  2. ^ [a b] ”Folkmängd i riket, län och kommuner 30 juni 2014”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/244145/. Läst 13 augusti 2014. 
  3. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  4. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Strömsunds tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  5. ^ [a b] ”Fickkalender - Tanums kommun”. http://www.tanum.se/download/18.95a253104d3e4a27f80001096/Fickkalender.pdf. Läst 4 januari 2012. 
  6. ^ ”SCB:Län, kommuner och församlingar 2011-01-01”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Regional%20statistik/Indelningar/_Dokument/lkf2011.xls. Läst 6 februari 2011. 
  7. ^ ”Vänorter”. Tanums kommun. http://www.tanum.se/vanstermenykommun/kommunen/faktaomtanum/vanorter.4.95a253104d3e4a27f80001014.html. Läst 4 september 2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]