Tasmansk djävul

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tasmansk djävul
Status i världen: Starkt hotad[1]
Tasdevil large.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovlevande pungdjur
Dasyuromorphia
Familj Rovpungdjur
Dasyuridae
Släkte Sarcophilus
F.G. Cuvier, 1837
Art Tasmansk djävul
S. harrisii
Vetenskapligt namn
§ Sarcophilus harrisii
Auktor Owen, 1838
Utbredning
Tasmaniens läge (de röd markerade små öarna kring Tasmanien ingår inte i artens utbredningsområde, se text)
Tasmaniens läge (de röd markerade små öarna kring Tasmanien ingår inte i artens utbredningsområde, se text)
Hitta fler artiklar om djur med

Tasmansk djävul[2] eller pungdjävul[3] (Sarcophilus harrisii) är ett köttätande pungdjur, som ensamt placeras i släktet Sarcophilus[4] och som endast förekommer på ön Tasmanien. Den är stor som en mindre hund, är kraftig och muskulös och har svart päls. Arten har ett ytterst högljutt och skrikande läte. Den har ett aggressivt temperament och avger en stank när den blir stressad. Det är dessa egenskaper som gett arten dess namn. Från pleistocen är ytterligare en art av släktet känd, Sarcophilus laniarius.[5]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den tasmanska pungdjävulen är det största kvarlevande köttätande pungdjuret.[6] Dess kropp är mycket kompakt med ett stort huvud och en tämligen liten bakdel. Pälsen är vanligtvis svart med några oregelbundna vita fläckar. De yttre öronens framsida och nosen är nästan nakna och huden där har en rosa färg. Den tjocka svansen är täckt med svarta hår.[7][6] Arten har fem tår på framtassarna och fyra tår på bakfötterna som alla är utrustade med klor som inte kan dras in.[8]

Hannen är normalt större än honan och väger upp till cirka 12 kg (även om den normalt sett håller sig mellan 7 och 9 kg).[7] Stora hannar är cirka 30 cm höga över nacken.[9] Honornas vikt varierar mellan 4 och 8 kg. Individer av bägge kön når en kroppslängd (huvud och bål) av 53 till 80 cm och en svanslängd av 23 till 30 cm.[7]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Arten är idag endemisk för Tasmanien men förekommer över nästan hela ön. För cirka 450 år sedan, före européernas ankomst på kontinenten, fanns pungdjävulen även på Australiens fastland. Den utrotades där troligen av aboriginer och dingon. Under 1800- och 1900-talet gjordes flera försök att introducera arten på mindre öar nära Tasmaniens och Australiens kustlinjer men ingen av dessa populationer har överlevt.[1]

Pungdjävulen vistas i alla naturliga habitat som förekommer på Tasmanien och den uppsöker även jordbruksmark. Arten undviker däremot öppna gräsmarker och föredrar istället skogar och buskiga hedområden. Vid kolonier av havsfåglar och i områden med mycket jordhålor skapade av andra djur är beståndet tätare.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Den tasmanska pungdjävulen är skymnings- och nattaktiv, och tillbringar dagarna i täta busksnår eller håligheter.[6] Ofta fodras det tillfälliga boet med gräs, bark och löv. Pungdjävulen vistas främst på jordig mark men den kan klättra i klippiga områden.[7] Den är ett rovdjur som kan ta bytesdjur så stora som en liten vallaby, men i praktiken tar den vara på det som bjuds och äter oftare kadaver än jagar levande bytesdjur. Den röjer undan alla spår av ett kadaver i och med att den, förutom allt kött och alla inälvor, även slukar huden, pälsen och alla ben. Den animaliska födan kompletteras med en mindre mängd växtmaterial.[6][7]

Pungdjävulen rör sig vanligen cirka 3 km per natt men under vissa nätter kan den vandra 16 km.[7] Utanför parningstiden lever individerna allmänt ensamma och bara vid platser med god tillgång på föda kan det finnas flera pungdjävular samtidigt.[6] Arten är svår att få syn på men den observeras ofta genom sina ljudliga läten och när en grupp tasmanska pungdjävlar slukar ett rov kan det höras på flera kilometer.

Honor får vanligen bara en kull per år och parningen sker oftast mellan januari och mars. När parningen misslyckas eller när ungarna dör kan honor bli parningsberedda igen under samma säsong.[6] Dräktigheten varar cirka 31 dagar varpå det föds två till fyra ungar. Fostren väger bara 0,18 till 0,29 gram och kravlar till moderns pung (marsupium) som sedan slutas helt. Där diar ungarna ungefär 105 dagar vid en av de fyra spenarna. Därefter öppnar sig pungen igen och ungarna börjar vistas utanför. Efter cirka åtta månader slutar honan helt med digivning.[7]

Under andra levnadsåret blir ungarna könsmogna. Pungdjävular kan bli något över åtta år,[7] men de flesta blir bara fem eller sex år gamla.[6]

Tasmansk pungdjävul och människan[redigera | redigera wikitext]

Eftersom den tasmanska pungdjävulen tar hand om kadaver uppskattas den av bönderna då detta förhindrar spridningen av insekter, som annars skulle kunna skada boskapen.[9]

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Tasmanien har under en lång tid varit den sista fristaden för större köttätande pungdjur. Alla stora köttätande pungdjur var utrotade på kontinentala Australien redan en kort tid efter människans ankomst. Endast de minsta och mest anpassningsbara arterna överlevde. Fynd har visat att den tasmanska djävulen fortfarande förekom på kontinentala Australien fram till för ungefär 600 år sedan. En orsak till utrotningen var införandet av dingon, som följde med handelsmän från öarna norr om Australien för cirka 5 000 år sedan. Den tasmanska pungdjävulen har länge varit hotad på Tasmanien vilket resulterade i en lag som klubbades igenom 1941 för att skydda arten. Arten har ändå minskat, bland annat på grund av en cancersjukdom, och idag uppskattar man beståndet till 15 000 individer.[10] På grund av detta kategoriseras den som starkt hotad (EN) av IUCN.[1]

I kulturen[redigera | redigera wikitext]

Den tasmanska pungdjävulen har stått modell för den fiktiva figuren Taz i den amerikanska tecknade serien Looney Tunes. Den liknar originalet i viss mån till utseendet men mindre bra vad gäller beteende.[11]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Hawkins, C.E., McCallum, H., Mooney, N., Jones, M. & Holdsworth, M. 2008 Sarcophilus harrisii. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 december 2010.
  2. ^ Anna Lundin (2009):Smittsam cancer på Tasmanien, Uppsala universitet
  3. ^ Pungdjävul, Nationalencyklopedin
  4. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Sarcophilus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  5. ^ Sarcophilus laniarius, The Paleobiology Databas, läst 2013-09-30.
  6. ^ [a b c d e f g] Dr. Samantha Fox (2010-09-15). ”Tasmanian devil”. ARKive. http://www.arkive.org/tasmanian-devil/sarcophilus-harrisii/. Läst 30 september 2013. 
  7. ^ [a b c d e f g h] Nowak, R. M. (1999) s.64/65
  8. ^ Department of Primary Industries, Parks, Water and Environment (2010) Draft Recovery Plan for the Tasmanian devil (Sarcophilus harrisii). Department of Primary Industries, Parks, Water and Environment, Hobart. Läst 14 april 2011.
  9. ^ [a b] Fahey, B. & A. Kinder (2001). Sarcophilus harrisii (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Sarcophilus_harrisii/. Läst 30 september 2013. 
  10. ^ Lars Brander (nr 12 2010). ”Det sjätte stora massutdöendet”. Allt om Vetenskap: s. 99. 
  11. ^ Owen & Pemberton, s. 12.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]