Tatarfalk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tatarfalk
Status i världen: Sårbar[1]
Falco cherrug (Marek Szczepanek).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Falkfåglar
Falconiformes
Familj Falkfåglar
Falconidae
Underfamilj Egentliga falkar
Falconinae
Släkte Falco
Art Tatarfalk
F. cherrug
Vetenskapligt namn
§ Falco cherrug
Auktor Gray, 1834
Utbredning
Utbredningsområde:Gul = HäckningsområdeBlå = VinterområdenGrön = Åretrunt
Utbredningsområde:
Gul = Häckningsområde
Blå = Vinterområden
Grön = Åretrunt
Synonymer

Falco altaicus (Menzbier, 1891)

Hierofalco altaicus Menzbier, 1891
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tatarfalk (Falco cherrug) är näst jaktfalken världens största falk. Arten är hotad, främst på grund av habitatförstöring och handel med ägg och ungar för falkenering.[1]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Tatarfalk häckar i Östeuropa och Asien, så långt österut som till Manchuriet i Kina. Den är framförallt en flyttfågel förutom i de allra sydligaste häckningsområdena. Den övervintrar så långt som till nordöstra Afrika, på Arabiska halvön, nordvästra Indien, och centrala Kina. Arten påträffas sällsynt utanför sitt utbredningsområde men observationer kan vara svårbedömda eftersom det finns förrymda falkenerarfalkar och även hybrider med andra stora falkar.

Tatarfalken delas upp i två underarter:[2]

  • Falco cherrug cherrug - häckar från södra centrala Eurasien till Altaj. Övervintrar så långt som till nordöstra Afrika och nordvästra Indien.
  • Falco cherrug milvipes - häckar i nordöstra Asien. Övervintrar i Iran, nordvästra Indien, Tibet och centrala Kina

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tatarfalken är 47-55 cm lång, med ett vingspann på 105-129cm.[3] Den är slankare än jaktfalken och med lång stjärt. Blekt huvud med mycket svag falkteckning. Könen lika.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ägg av tatarfalk. Boplundring utgör ett av de stora hoten mot arten.

Flykten är mindre aggressiv än hos mer flygskickliga falkar. Den fångar vanligen sitt byte in horisontell flykt, ej i dykning. Den föredrar öppen mark med ett fåtal träd.

Tatarfalken lägger 3-6 ägg i ett rede direkt på marken, eller i ett övergivet bo i ett träd. Båda könen ruvar äggen i cirka fyra veckor. Födan består till största delen av gnagare och andra små däggdjur. I mindre utsträckning fångar tatarfalken fåglar, som flyghöns, fälthöns, kråkfåglar, duvor och lärkor. Även ödlor och skalbaggar kan ingå i födan.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Tatarfalken kategoriseras som sårbar av IUCN. I Europa utgörs det främsta hotet av habitatförstöring men i resten av dess utbredningsområde är det främst handeln med ägg och ungar för falkenering som utgör det största hotat. Ett annat hot, som också är en effekt av falkenering, är att förrymda hybridfalkar häckar med vilda tatarfalkar.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2010 Falco cherrug (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-04-15.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-04-15
  3. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 122-123. ISBN 978-91-7424-039-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]