Tatariskt växtlamm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Det tatariska växtlammet (1887)
Växtlammet tillsammans med växten (ur Svenska Familj-Journalen)

Det tatariska växtlammet (Latin: Agnus scythicus eller Planta Tartarica Barometz - observera att dessa inte är vetenskapliga namn) är en legendarisk växt från centrala Asien, en gång trodd kunna producera får som dess frukt.[1] Fåret satt fast på växten genom en navelsträng och betade på markerna runt den. När alla växter runt omkring var uppätna, dog både växten och fåret.

Den allmänna tron var, att på en högt belägen, vidsträckt och ouppodlad saltslätt, väster om Volgafloden, fanns en underbar varelse, till hälften djur, till hälften växt, vilken de inhemska benämnde barometz, det vill säga lammungen.[2] Myten är baserad på en verklig planta, Cibotium barometz, en ormbunksväxt i släkten Cibotium.[1] Den var känd under olika namn som Skytiskt lamm, Borometzen, Barometzen och Borametzen, var av de tre senare är olika stavningar av samma ord för lamm på det lokala språket.[3] "Lammet" syns genom att ta bort löven från en bit av ormbunkens ulliga rhizom. När rhizomen vänds uppochner liknar den ett ulligt lamm med bladstjälkarna som ben.

I populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

En planta vid namn Borometz nämns i kapitel 22 i Den äventyrlige Simplicissimus, en pikaresroman av Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausen, när huvudpersonen beskriver hur han blir bortförd av tatarerna.

I Playstation 2-spelet Odin Sphere kan Baromettfrön planteras till växter med två får.

Det tatariska växtlammet finns på skivomslaget till Guided by Voicess album Vampire on Titus.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Vegetable Lamb of Tartary, 8 januari 2010.
  1. ^ [a b] Large, Mark F; Braggins, John E (2004). Tree Ferns. Portland, Oregon: Timber Press. sid. 360. ISBN 978-0881926309 
  2. ^ Barometzen eller tatariska lammet”. Svenska Familj-Journalen "18": sid. 355. 1879. http://runeberg.org/famijour/1879/0359.html. 
  3. ^ Ashton, John (1890). Curious Creatures in Zoology 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]