Taterillus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Taterillus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Gnagare
Rodentia
Underordning Musliknande gnagare
Myomorpha
Familj Råttdjur
Muridae
Underfamilj Ökenråttor
Gerbillinae
Släkte Taterillus
Vetenskapligt namn
§ Taterillus
Auktor Thomas, 1910
Hitta fler artiklar om djur med

Taterillus är ett släkte i underfamiljen ökenråttor med cirka åtta arter som förekommer i Afrika.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Arterna liknar andra ökenråttor och kännetecknas av en lång svans och långa öron. De når en kroppslängd (huvud och bål) av 10 till 14 cm, en svanslängd av 14 till 17,5 cm och en vikt omkring 50 gram. På ryggen har pälsen en färg som varierar mellan rödbrun, gulbrun till mörkbrun, ibland med olivgröna skuggor. Färgen blir ljusare på sidorna, buken samt extremiteterna är vitaktiga. Den långa svansen har en tydlig tofs och är mörkare vid slutet. Taterillus skiljer sig från släktet Gerbilliscus genom några hår på fotsulan.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Dessa ökenråttor vistas främst i torra busksavanner men de kan även hittas i torra och fuktiga skogar. De bygger underjordiska bon och är främst aktiva på natten. Födan utgörs vanligen av frön och insekter. Varje individ har ett eget revir men territorier av hannar och honor överlappar varandra.[1]

Fortplantningssättet är främst känt från arten Taterillus pygargus. Där föds ungarna mellan september och mars vid fuktigt väder. Honor kan ha flera kullar under tiden. Dräktigheten varar cirka tre veckor och per kull föds i genomsnitt fyra ungar. Ungar som lämnade sin moder etablerar efter tre till fem månader ett eget revir.[1]

Arter, utbredning och status[redigera | redigera wikitext]

Enligt IUCN:s rödlista skiljs mellan åtta arter. Alla arter bedöms som livskraftig (LC).[2]

Taterillus harringtoni som andra auktoriteter betraktar som självständig art räknas av IUCN som underart till Taterillus emini.[3][1][2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nowak, R. M. (1999) sid.1451
  2. ^ [a b] Taterillus på IUCN:s rödlista, besökt 7 november 2012.
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Taterillus (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker’s Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore/London 1999.