Taylorism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Frederick Taylor 1856-1915

Taylorism är en lära om arbetsorganisationer där fokus är specialisering och centralisering, idéer som anses ha kommit från Taylors teorier.

Frederick Winslow Taylor var ingenjör och konsult i slutet av 1800-talet. Under sin tid på diverse stålverk och andra verkstäder utvecklade han scientific management och funktionell organisation, vilket sammanfattades i hans bok The Principles of Scientific Management 1911[1]. Huvudpunkterna i boken kan sammanfattas i fyra grundläggande principer som var åtgärder på dåtidens perfektion i produktionen bland arbetare.

  • Utveckla arbete till vetenskap
    • Man kan beräkna optimalt tillvägagångssätt för vissa sysslor
    • Eliminering av tumregler till förmån för vetenskap
    • Utesluta onödiga rörelser och aktiviteter för att öka effektivitet
  • Vetenskapligt urval av arbetare
    • Välja rätt person till rätt jobb
    • Maximal specialisering, gör endast det man är bäst lämpad för
    • En planeringsutbildning med välutbildade ingenjörer
    • Sätta mål för produktionen
    • Bestämma belöningssystem för att uppnå målen
    • Utveckla vetenskapliga metoder för att utföra arbetet
    • Utbilda personalen i metoderna
  • Vetenskaplig träning och utveckling av arbetare
  • Vänskapligt samarbete mellan ledning och arbetare
    • Distinkt uppdelning av arbetsuppgifter mellan ledning och arbetare enligt deras respektive förutsättningar
    • Hög produktivitet från arbetarna ger dem högre lön, dvs ackordlön som löneform är att föredra.
    • Noggrann övervakning att arbetet sköts på rätt sätt.[2]

Grundtanken med dessa principer var man kunde finna det bästa sättet att utföra en uppgift på. Denna metod kunde man senare lära ut till arbetarna vilket gjorde att de yrkesskickliga arbetarna förlorade sin status, vilket höjde effektiviteten. Man blev således som ledning mer oberoende av vem som utför arbetet.

Taylorismen förknippas som regel med industriellt och manuellt arbete, men tillämpades också inom andra branscher. Redaktionen för Svenska Akademiens Ordbok organiserades på 1920-talet om efter tayloristiska principer, med tidsstudier, fastställda arbetsprestationer i antal behandlade excerpter, och ackordslön för redaktörerna. [3]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Forskning har visat att många av de faktorer som Taylorism förespråkar är negativt för arbetarna och även företaget i det långa loppet. Det kan bland annat leda till skadlig stress, psykisk påfrestning, vantrivsel (med stor personalomsättning och därmed högre utbildningskostnader), bristande ansvar från arbetarna för produktiviteten och kvaliteten.[2] Bristerna i kvalitet och produktion ses tydligt när man tittar på produktionen i Sovjetunionen, som anammade Taylorismen. Lenin själv hänvisade till Taylorismen när han definierade "essensen i Leninismen" som "kombinationen av rysk revolution och amerikansk effektivitet".[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”The Principles of Scientific Management”. The Principles of Scientific Management. project Gutenberg. http://www.gutenberg.org/ebooks/6435. Läst 14 oktober 2011. 
  2. ^ [a b] Skärvad, Per-Hugo (2011). Företagsekonomi 100, upplaga 15. Liber AB. sid. 177. ISBN 9789147096343 
  3. ^ Leonardz, Jenny. ”Resa till ordens medelpunkt”. SvD books. http://www.svd.se/kultur/resa-till-ordens-medelpunkt_7343846.svd. Läst 30 juli 2012. 
  4. ^ Beissinger, Mark. ”Scientific management, socialist discipline and Soviet power”. Scientific management, socialist discipline and Soviet power. Google books. http://books.google.com/books?id=cHPO_yLx5ToC&lpg=PP1&pg=PP1#v=onepage&q&f=false. Läst 14 oktober 2011. 

Se även[redigera | redigera wikitext]