Tegn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tegn är placerad i Syd-Väst Skandinavien
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Tegn
Oslo
Oslo
Copenhagen
Copenhagen
Gothenburg
Gothenburg
Stockholm
Stockholm
Klickbar karta över den geografiska fördelningen av samtliga runstenar med titeln þiagn eller þegn i Skandinavien (moderna administrativa gränser och städer visas).[1]

Tegn, thegn eller tägn var ett begrepp, en titel, som användes i Skandinavien och England i anslutning till vikingatiden. Inom de nordiska området stavades det þegn. Ofta används det i sammansättningen "en mycket god tegn", till exempel på Velandastenen. Det kan även användas som personnamn.[2] I Sverige förekommer det på runstenar. I England används ordet i handskrivna dokument.

Stavning[redigera | redigera wikitext]

Termen saknas i Svenska Akademiens Ordlista och Nationalencyklopedin. På Riksantikvarieämbetets hemsida förekommer alla tre stavningarna ovan, men stavningen tegn är vanligast och har därför använts som uppslagsord på wikipedia även om ordet þegn uttalas med th.

Betydelse i England[redigera | redigera wikitext]

I engelskan används ordet av historiker för att beskriva en aristokratisk klass i en rang underordnad earlarna. I dokument där ordet översatts till Latin användes översättningen miles, det vill säga soldat eller tjänare. Joseph Bosworth beskriver en tegn som en person som "är engagerad i en kungs eller drottnings tjänst, antingen i hushållet eller i landet" och tillägger att ordet "gradvis erhåller en teknisk mening, och blir en term som betecknar en klass".[3] Ordet tegn levde kvar i Skottland och den mest kände tegnen är Shakespears Macbeth, som i början av pjäsen är Thane of Glamis.[4]

Betydelse i Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

Ordets betydelse i Skandinavien är mer oklar. Enligt riksantikvarieämbetet är de två huvudalternativen fri bonde, odalman, respektive krigare, medlem av kungens hird.[2] Det förekommer även tolkningen att en tegn ursprungligen är en person med funktion i religiösa ritualer, närmare bestämt en försångare (danskans degn).[5]

Runstenar[redigera | redigera wikitext]

I Danmark kan man läsa på runstenarna om "thegnar" vilka troligtvis stod kungen nära, samt "drengar", det vill säga stormän. I Sveariket norr om Mälaren förekommer inte ordet "thegnar" på runstenarna vilket ger tydliga bevis på att den inte alls har att göra med sveonernas makt organisation. Titeln "dreng" förekommer dock även där.[1] Thegn användes dock norr om Mälaren som tillnamn eller som mansnamn, och förekommer som en namnsdel.[6] Den döde är ofta berömd som goþan þægn (duglig tägn), harþa goþan þægn (mycket duglig tägn), þrottaR þiagn (stark tegn), osv., men även þægna fyrstr (främste bland tägnar) förekommer.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Analys: Sven Rosborn 2004. Sven Rosborn Den skånska historien / Vikingar Wallin & Dalholm Boktryckeri AB. Lund 2004.
  2. ^ [a b] Replösa Runstenar i Sverige, Riksantikvarieämbetet
  3. ^ Anglo-Saxon Dictionary edited by Joseph Bosworth, T. Northcote Toller and Alistair Campbell, ISBN 0198631014, Oxford University Press,, 1972
  4. ^ Macbeth, Thane of Glamis Shakespeare Resource Center
  5. ^ Thegn, rinke, karl, sven, bryte och riksbildandet Thegn - en försångare i kulten
  6. ^ SVERIGES RUNINSKRIFTER / UTGIVNA AV KUNGL. VITTERHETS HISTORIE OCH ANTIKVITETS AKADEMIEN / FJÄRDE BANDET / SMÅLANDS RUNINSKRIFTER GRANSKADE OCH TOLKADE AV RAGNAR KINANDER [1] STOCKHOLM 1935 — 61, s. 109.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]