Tegskifte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bild av tegskiftad jord med de många åkerremsor som varje bonde hade att bruka

Tegskifte eller Solskifte var den skiftesform som tidigare tillämpades i stora delar av Europa och i Sverige fram till Storskiftesreformen 1749. Tegskiftet innebar att varje gård i en by tilldelades var sin del i alla byns åkrar, ängar, skogar osv. Därav det alternativa namnet Solskifte, vilket syftade på de många strålar som delade marken runt byn (solen). Skiftet gjorde att alla gårdar fick lika stor jordareal men kanske ännu viktigare lika stor del av varje mark-, jordslag och jordmån. Skiftet hade som grundprincip att ingen gård skulle gynnas mer än andra och att total rättvisa skulle råda mellan en bys gårdar. Skiftesformen fungerade relativt bra under tidig tid men vartefter befolkningen ökade och gårdarna runt om i landet skiftades mer och mer mellan gårdsbarnen, ofta i många generationer, blev tegskiftet med tiden mycket opraktiskt. Ett stort problem var att avgöra hur stor del av en åker som fick brukas av varje bonde, då tegen ofta endast var en eller ett par meter breda. Ett annat problem var den stora arbetsmängd som krävdes för att förflytta sig och sina redskap mellan varje teg. Tegskiftet ledde i praktiken till att åkrarna ofta brukades kollektivt av byns bönder.

Med tiden blev tegskiftet så ineffektivt att statsmakten såg sig tvungen att genomföra de stora jordreformer som genomdrevs under 1700-talet och början av 1800-talet. Någon tvingande nationell jordreform genomfördes dock aldrig utan både Storskiftet och det laga skiftet byggde på skiftesanmälan från åtminstone en av byns bönder. Hade en bonde gjort en sådan anmälan var resten av byns bönder tvungna att medverka i skiftet, vilket ofta bidrog till osämja mellan bybor. De skiften som följde solskiftet hade som utgångspunkt att alla gårdar istället skulle ges en stor sammanhängande landareal i anslutning till sitt boningshus. Detta gjorde dels att många bönder kände sig missgynnade jämfört med tegskiftet, då vissa i.o.m. det nya systemet kunde erhålla de åkrar med god jordkvalitet och växtbarhet medan andra helt kunde tillskiftas magrare jord. Det gjorde även dels att många byar i de stora slättlandskapen splittrades då bönderna blev tvungna att flytta sina boningshus, ut från byn, till sina nya mer sammanhängande ägor.

Än idag finns områden i Sverige som inte har genomfört det laga skiftet och således fortfarande är tegskiftade, även om dessa områden idag är små. In på 2000-talet var dock stora delar av Dalarna fortfarande tegskiftat, vilket i stor mån omöjliggjorde ett effektivt skogsbruk. Efter påtryckningar från statsmakten har dock även Dalarna de senaste åren omskiftats.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svensk fastighetsrättshistoria, Sundell, Jan-Olof, 1u, 2007, Stockholm