Teheran

	Teheran ; (persiska: تهران)
	Huvudstad
Land	Iran
Provins	Teheran
Höjdläge	1 200 m ö.h.
Koordinater	35°41′46″N 51°25′23″Ö / 35.69611°N 51.42306°Ö
Area	686 km²
Folkmängd	8 693 706 (24 september 2016)
Befolkningstäthet	12 673 invånare/km²
Borgmästare	Mohammad Bagher Ghalibaf
Tidszon	IRST (UTC+3:30)
- sommartid	IRDT (UTC+4:30)
Riktnummer	021
Geonames	112931
	Webbplats: www.tehran.ir

Azaditorget och Azaditornet (Shahyad), uppfört 1971 i samband med den persiska monarkins 2500-årsjubileum.

Teheran (persiska: تهران eller äldre formen طهران, Tehrān, IPA: [tʰehˈɾɒn]) är Irans huvudstad och tillika största stad, med cirka 8,7 miljoner invånare. I närheten ligger ett flertal stora eller medelstora städer, bland annat miljonstaden Karaj (den administrativa huvudorten för Alborzprovinsen) som ligger ett par mil västerut.^[3] Teheran ligger på 1 137 meters höjd över havet. Floderna Jajrud och Karaj flyter längs var sin sida av staden. Teheran ligger i norra delen av landet. Mer än hälften av landets industrier ligger i staden eller dess närområde. Staden har en internationell flygplats samt flera militära flygplatser.^[4] Teherans symboler är det 50 meter höga Azaditornet (Shahyad) och det 435 meter höga Miladtornet. Teheran har mer och mer blivit ett ekonomiskt och kulturellt centrum, vilket innebär att människor från andra delar av Iran dras till staden i stor omfattning.

De flesta som bor i Teheran är perser, men ungefär 25 procent av invånarna är azerer. Andra minoriteter är kurder och gilaker. Ungefär 90 procent av invånarna i Teheran är muslimer. Övriga är främst kristna armenier, zoroastrier, bahaier, yarsaner och judar.^{[källa behövs]}

I staden finns inte mindre än 739 parker, 33 museer och 36 imamzadeh. Teheran är indelat i 22 stadsdelar.

Historia

Staden grundades troligtvis på 800-talet. Den växte ordentligt på 1200-talet i och med att mongolerna då drog sig längre och längre västerut och ödelade en närbelägen större stad så att invånarna där fick fly till Teheran. På 1600-talet byggdes en mur runt staden och en basar grundades i staden.

År 1722 ockuperade afghanerna Teheran, men sex år senare befriades staden av Nader Shah. Agha Mohammad Khan, grundaren av Qajardynastin, utsåg år 1795 Teheran till sin huvudstad.

1920- och 30-talen präglades av omfattande ingrepp i stadsbilden då Irans nye ledare Reza Shah Pahlavi menade att gamla byggnader som vissa delar av Golestanpalatset och Toopkhaneh-torget, stadens befästningar och det gamla citadellet inte passade in i en modern stad. Gamla byggnader revs systematiskt och fick ge plats för moderna byggnader i pre-islamisk iransk stil, till exempel riksbanken, polishuset, televerket och militärhögskolan. Basaren delades på mitten och många historiska byggnader förstördes för att bygga breda raka avenyer i huvudstaden. Många persiska trädgårdar föll också offer för nya byggprojekt.

Under andra världskriget gick sovjetiska och brittiska trupper in i Teheran. 1943 hölls Teherankonferensen i staden. USA:s president Franklin D. Roosevelt, Sovjetunionens ledare Josef Stalin och brittiske premiärministern Winston Churchill träffades och gjorde bland annat planläggningen för invasionen av Normandie.^[5]

Under 1960-talet och 70-talet genomgick Teheran en snabb utveckling under Shah Mohammad Reza Pahlavis regeringstid. Moderna byggnader förändrade stadens ansikte och ambitiösa projekt planerades för de följande decennierna. De flesta av dessa projekt har fortsatt efter den islamiska revolutionen 1979, när Teherans urbanisering hade nått sin höjdpunkt och den nya regeringen påbörjade ytterligare nya projekt, till exempel Miladtornet.

Under Iran-Irakkriget 1980-1988 var Teheran måltavla för upprepade attacker med irakiska Scudmissiler och flyganfall.

År 1999 öppnades Teherans tunnelbana som påbörjades av shahen på 1970-talet.

Klimat

Irans huvudstad har inlandsklimat. Dessutom är temperaturen avhängig av höjden. I stadens norra delar som ligger högre är det kyligare än i Teherans södra delar som ligger närmare det centraliranska ökenområdet.

Sommaren är torr och het. Den genomsnittliga temperaturen i juli ligger mellan 25 (nord) och 30 (syd) grader. I januari ligger temperaturen mellan 2 (nord) och 5 (syd) plusgrader. Snö faller huvudsakligen i Teherans norra och västra delar.

Den genomsnittliga nederbördsmängden per år är med 230 millimeter låg. Den största nederbördsmängden noteras mellan december och april. Mellan juli och september faller nästan ingen nederbörd.

	Jan	Feb	Mar	Apr	Maj	Jun	Jul	Aug	Sep	Okt	Nov	Dec
Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde	7,2	9,9	15,4	21,9	28,0	34,1	36,8	35,4	31,5	24,0	16,5	9,8
Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde	−1,1	0,7	5,2	10,9	16,1	20,9	24,0	23,0	19,2	12,9	6,7	1,3

Nederbörd	37,2	34,0	37,4	27,8	15,2	2,9	2,5	1,4	0,9	13,7	20,6	36,3

Diagram	temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm • Källa: WMO: World Weather Information Service
	37 7 -1	34 10 1	37 15 5	28 22 11	15 28 16	3 34 21	3 37 24	1 35 23	1 32 19	14 24 13	21 17 7	36 10 1

Näringsliv och miljöproblem

Teheran med omgivning är Irans största industri- och handelscentrum. Här produceras 65 procent av landets industriprodukter.^[6] Viktiga industrier är bland annat bomullskläder, livsmedel, cement, tegelstenar, kemiska produkter, aluminium- och stålproduktion samt bilindustri.

I staden ligger huvudkontoret för National Iranian Oil Company som är ett statsägt petroleumbolag. 1968 inrättades Tehran Stock Exchange (TSE)^[7] som är landets största börs.

Ett stort problem är luftföroreningar genom avgaser från bilar och hushåll. Mellan 35 och 40 procent av stadens 2,5 miljoner bilar (en tredjedel av alla 7,5 miljoner bilar som finns i Iran) är äldre än 20 år och saknar modern avgasrening. Därför uppstår nästan varje dag smog.^[8]

Sevärdheter

Till Teherans främsta sevärdheter hör de kungliga palatsen, främst Golestanpalatset och Niyavaranpalatset, samt en rad olika museer, såsom Arkeologimuseet (Muze-ye Iran-e bastan), Miniatyrmålningsmuseet (Muze-ye Reza Abbasi) och Keramikmuseet (Muze-ye abgine). Arkeologimuseet har en rik samling föremål från tiden både före och efter islam. I Teheran finns även flera stora parker, varav de i norra Teheran, såsom Nationalparken (Park-e mellat), lockar mest flanörer under veckosluten. De flesta hotellen ligger i stadens centrala delar.

Norra Teheran

De norra delarna ligger på Alborzbergens sluttning med Tajrish som centrum. I närheten finns det populära utflyktsmålet Darband med många bäckar och floder från bergen, kantade av många restauranger. Väster om Tajrish ligger Velenjak där det finns en linbana upp till Tochal. I närheten ligger även Sa'ad Abadpalatset. Öster om Tajrish ligger Farmanie och Niavaran med den siste shahens sommarpalats. Detta är välbärgade stadsdelar och de har ett något svalare klimat än Teherans södra delar.

Södra Teheran

I de södra delarna av Teheran ligger stadens äldre stadsdelar samt många industrier. Här finns också Teherans stora basar, Sepasalarmoskén och Golestanpalatset. Södra Teheran hyser också flera moskéer samt imamzadeh och khaneqa (sufiska samlingsplatser) från qajartiden.

Sport

1974 var Teheran den första staden i Mellanöstern som blev värd för Asiatiska spelen. Evenemanget hade 2 363 deltagare från 25 stater. Azadi är Teherans största stadion med plats för upp till 100 000 åskådare,^[9] men det har hänt att antalet har överstigit 120 000 åskådare. Azadi är hemmaarena för Irans herrlandslag i fotboll och för klubbarna Persepolis FC Teheran och FC Esteghlal Teheran som spelar i landets högsta liga. Flest meriter har Persepolis som hittills blivit landets mästare åtta gånger. Dessutom finns fyra andra fotbollslag i staden.

Andra viktiga idrottsgrenar är brottning och tyngdlyftning. Teheran var 1959, 1973, 1998 och 2002 värd för världsmästerskapet i brottning. Inte långt från staden, i bergsområdet Elburz, finns möjligheter för vintersport.

Behrang Safari, svensk landslagsback i fotboll, är född i Teheran.^[10]