Teknologisk arbetslöshet

Från Wikipedia

Teknologisk arbetslöshet är arbetslöshet som hänger ihop med teknologiska förändringar. Diskussionen om teknisk utveckling vs arbetslöshet har pågått ända sedan industrialismens gryning och det har hela tiden funnits två vitt skilda tolkningar och ståndpunkter. Enligt det ena perspektivet ökar arbetslösheten på grund av teknisk utveckling och ökad produktivitet. Enligt det andra perspektivet är detta inte alls fallet eftersom effektiviseringarna inom en bransch möjliggör för uppkomsten av andra jobb, ofta inom helt andra branscher, att växa fram. Historiskt kan man se att debatten i frågan varit högre under perioder då arbetslösheten stigit[1].

Historik

Frågan om teknologisk arbetslöshet uppkom redan under industrialismens genombrott. Under 1800-talet handlade mycket av debatten om följderna av övergången från ett hantverkssamhälle till ett fabrikssamhälle. Tidens stora ekonomer deltog alla i debatten. Karl Marx och David Ricardo menade att detta ökade arbetslösheten, eftersom färre människor friställs då fabriker och maskiner tar över produktionen. Adam Smith, Jean-Baptiste Say och Marshall argumenterade snarare för motsatsen, att den tekniska utvecklingen skapade nya möjligheter och efterfrågan, så att nettoeffekten inte alls skulle bli ökad arbetslöshet.[1] En rörelse som var särskilt kritisk till den tekniska utvecklingen, med argumentet att maskinerna skapade arbetslöshet, var ludditerna i England.


Nutida debatt (2000-)

Idén att innovation som minskar behovet av mänsklig arbetskraft, trots kortsiktig arbetslöshet, inte kan anses orsaka ökad arbetslöshet också på lång sikt, behöll positionen som dominerande tanke under 2000-talets första decennium. Detta även om den fortsatte att utmanas av ett antal akademiska verk och artiklar.[2][3] och av populärvetenskapliga alster såsom Marshall Brain's Robotic Nation [4] och Martin Ford's The Lights in the Tunnel: Automation, Accelerating Technology and the Economy of the Future.[5]

Under 2010-talet har dock ett flertal nya studier publicerats vilka förutspår kraftigt ökad arbetslöshet de närmsta decennierna, som en direkt effekt av innovation och teknologisk arbetslöshet. Empiri har visat att vissa sektorer minskar antalet anställda globalt, trots ökad global tillväxt.[6][7][8] Nick Bloom, professor vid [[Stanford University], ser exempelvis en tydlig förändring i synen på teknologisk arbetslöshet bland sina ekonomkollegor[9]. 2014 rapporterade Financial Times att innovationens inverkan på jobb varit ett dominerande tema i den ekonomiska debatten under senare tid.[10] Den före detta finansministern och Harvardprofessorn Lawrence Summers tog också tydlig ställning för åsikten att teknologisk arbetslöshet är verklighet, och dessutom inte bara något för framtiden utan även här och nu. Detta med orden: "This isn’t some hypothetical future possibility. This is something that’s emerging before us right now." Referensfel: Avslutande </ref> saknas för <ref>-tagg Vid World Economic Forum i Davos 2015 fann Gillian Tett att nästan alla delegater som deltog i diskussionen om ojämlikhet och teknologi förväntade sig en ökad ojämlikhet de närmsta fem åren. Detta som ett resultat av teknologins utveckling och jobb som därmed "förloras. [11]

Andra ekonomer menar dock fortfarande att teknologin inte alls "tar jobben". 2014 intervjuade Pew Research 1,896 ekonomer och teknologer och fann att gruppen som trodde på långsiktig teknologisk arbetslöshet och gruppen som inte gjorde det var lika stor, båda runt 50 procent.[12] Det finns också empiriska studier som motsäger teknologisk arbetslöshet. En studie från 2015 om industrirobotar i 17 länder mellan åren 1993 och 2007, drog exempelvis slutsatsen att robotarna inte medfört höjd arbetslöshet, samtidigt som lönerna gått upp.[13]

Externa länkar

Referenser

  1. ^ [a b] Wibe, Sören Teknologisk arbetslöshet
  2. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Vivarelli2012
  3. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet Vivarelli2007
  4. ^ Brain 2003..
  5. ^ Ford 2009..
  6. ^ Richard Waters (2014-03-03). ”Technology: Rise of the replicants” ( [inloggning kan krävas]). Financial Times. http://www.ft.com/cms/s/2/dc895d54-a2bf-11e3-9685-00144feab7de.html. Läst 14 juli 2015. 
  7. ^ Carl Benedikt Frey and Michael A. Osborne (2013-09-17). ”THE FUTURE OF EMPLOYMENT: HOW SUSCEPTIBLE ARE JOBS TO COMPUTERISATION”. Oxford University, Oxford Martin School. http://www.oxfordmartin.ox.ac.uk/downloads/academic/The_Future_of_Employment.pdf. Läst 14 juli 2015. 
  8. ^ Derek Thompson (23 Jan 2014). ”What Jobs Will the Robots Take?”. The Nation. http://www.theatlantic.com/business/archive/2014/01/what-jobs-will-the-robots-take/283239/. Läst 14 juli 2015. 
  9. ^ Special Report (2013-03-29). ”A mighty contest: Job destruction by robots could outweigh creation”. The Economist. http://www.economist.com/news/special-report/21599525-job-destruction-robots-could-outweigh-creation-mighty-contest. Läst 14 juli 2015. 
  10. ^ ( [inloggning kan krävas]) Robots are still in our control. The Financial Times. http://video.ft.com/3656737291001/Robots-are-still-in-our-control/Markets. Läst 14 juli 2015 
  11. ^ ( [inloggning kan krävas]) technology would continue to displace jobs over the next five years.. The Financial Times. http://video.ft.com/4002224464001/Inequality-fears-focus-on-tech/world. Läst 14 juli 2015 
  12. ^ Smith, Aaron; Anderson, Janna (6 August 2014). ”AI, Robotics, and the Future of Jobs”. Pew Research Center. http://www.pewinternet.org/2014/08/06/future-of-jobs/. Läst 14 augusti 2014. 
  13. ^ Georg Graetz, Guy Michaels (March 2015). ”Robots at Work”. Robots at Work. Centre for Economic Policy Research. http://www.cepr.org/active/publications/discussion_papers/dp.php?dpno=10477. Läst 14 juli 2015.