Telefonkiosk
 |
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2010-01) |
 |
En telefonkiosk eller telefonautomat är en telefon i en liten kur på allmän plats, till exempel en gata. Den som vill ringa ett samtal placerar sitt telefonkort eller kontokort i telefonautomaten. Vissa telefonkiosker har mynttelefon som accepterar mynt som betalmedel.
Innehåll |
[redigera] Telefonkiosker i Sverige
Sveriges första telefonkiosk sattes upp i Stockholm på 1890-talet.[1] På 1980-talet fanns över 44.000 telefonkiosker i landet,[1] men antalet har därefter minskat i takt med att mobiltelefoner blivit allt vanligare. 2010 fanns bara 2.700 telefonkiosker kvar.[1]
De svenska korttelefonkioskerna ägs idag av TeliaSonera Sverige AB. Innan telefonkort infördes betalade man med mynt och denna möjlighet har på senare år återinförts i Telias nyare telefonautomater. Nödnumret 112 (90 000 fram till 1996) samt #2 (mottagaren betalar) behöver man dock inte betala för när man ringer. På många telefonkiosker finns numer sändare för trådlöst Internet och sträcker sig 150 meter runt kiosken.[1]
"Världens minsta galleri", en ombyggd telefonkiosk från 1936, skapades av konstnär Kent Viberg 2009. Telefonkiosken köptes av Bromölla kommun och står nu placerad på Ifötorget i Bromölla.
[redigera] Galleri − telefonautomater
-
Äldre mynttelefon
-
Modernare mynttelefon
-
Modern korttelefon
[redigera] Telefonkiosker i världen
[redigera] Galleri − telefonkiosker
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Telefonkiosk
[redigera] Referenser
- ^ [a b c d] TT (13 juni 2010). ”Sällsynt telefonkiosk överlever”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sallsynt-telefonkiosk-overlever-1.1121212.
Denna telekommunikationsrelaterade artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.
