Teleobjektiv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
180 mm teleobjektiv
Sonnar 135 mm/2.8 teleobjektiv

Objektiv som har en längre brännvidd än ett normalobjektiv kallar man för teleobjektiv. Brännvidden bestämmer i samband med sensorstorleken i kameran vilken vinkel av motivet tas med på bilden. Ju längre brännvidd desto mindre del av motivet kommer med på bilden. Detta gör att teleobjetiv är bra för att förstora avlägsna objekt, liksom en kikare. Ett teleobjektiv (eller vidvinkelobjektiv) med steglöst justerbar brännvidd kallas zoomobjektiv.

Extremt långa brännvidder från 300 mm uppåt används ofta till sport- och naturfotografi. Teleobjektiv innehåller färre linselement än andra objektiv, i bland inte mer än två linsdelar, detta gäller i alla fall för enklare optik. Bygger objektivet på principen för spegelteleskop räcker det bara med spegeln. Orsaken till detta är att ljuset från motivet ligger i stort sett parallellt med den optiska axeln, och aberrationerna är lättare att korrigera än vad fallet är med kortare brännvidd. Märkligt nog ger inte ett spegeloptik oskärpecirklar i vanlig mening, utan bokeh som ser ut som munkar, alltså ringar med hål i, och ses ofta som en ej acceptabel bakgrund för fotografier. Ett spegelobjektiv ger även mycket sämre ljusstyrka än ett konventionellt byggt objektiv.

När fabrikanten skall göra ett teleobjektiv som har längre brännvidd än den fysiska längden så är metoden att anbringa en konkav linsgrupp efter objektivet. En bländare kan ej anbringas i ett teleobjektiv som bygger på spegelteleskopprincipen här löser industrin det med hjälp av olika gråfilter som ligger i en revolverfattning i objektivets strålgång. Spegelteleobjektiv som är extremt kompakta finns på marknaden, dessa visar fina data, det är just med spridningslins och nya glastyper detta blir möjligt.

Telekonverter[redigera | redigera wikitext]

Telekonverter
Front telekonverter

Telekonverter eller teleförlängare är en linskombination som anbringas bak på objektivet. Den fördubblar vanligtvis brännvidden för ett teleobjektiv till en systemkamera, men för ett 2x telekonverter tappar man 2 stegs ljus. Så ett objektiv med f/2.8 bli f/5.6 Det är bättre att använda en teleförlängare än att delförstora negativet. Då teleförlängaren vanligen tillför en del optiska brister, brukar man tala om telekonvertrar som är matchade till teleobjektivet som fullgott alternativ. Numer har de långbrännviddiga zoomobjektiven blivit så bra att telekonverterns marknad har marginaliserats. Till ett astronomiskt teleskop finns en liknande linskombination, denna kallas Barlowlins och anbringas före okularet. I båda fallen är det en konkav spridningslinsgrupp som anbringas. Nu gillar inte astronomer många linser, de stjäl ljus och ger upphov till spökstjärnor.

Bildens "komprimering"[redigera | redigera wikitext]

En bild tagen med teleobjektiv ser ut att vara ihoptryckt i djupled. Detta har egentligen inget med teleobjektivet att göra; det rör sig om lagarna för perspektivet. Motsvarande effekt uppnås med kortare brännvidd, om bilden beskärs och sedan förstoras till samma utsnitt.