Kattsnok

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Telescopus fallax)
Hoppa till: navigering, sök
Kattsnok
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Mediterranean Cat Snake.jpg
Systematik
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Kräldjur
Reptilia
Ordning Fjällbärande kräldjur
Squamata
Familj Snokar
Colubridae
Släkte Telescopus
Art Kattsnok
Telescopus fallax
Vetenskapligt namn
§ Telescopus fallax
Auktor FLEISCHMANN 1831
Synonymer
Tarbophis vivax DUMÉRIL 1854[2]
Tarbophis fallax FLEISCHMANN 1831[3]
Coluber vivax FITZINGER 1826[4]
Hitta fler artiklar om djur med

Kattsnok[5] (Telescopus fallax)[3] är en ormart som beskrevs av Fleischmann 1831. Kattsnoken ingår i släktet Telescopus och familjen snokar.[6][7] Arten kallas även kattorm på svenska[5].

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Arten delas in i följande underarter (den taxonomiska statusen är dock ifågasatt[1]):[6][8]

  • T. f. iberus förekommer från östra Turkiet över norra Iran till Kaukasus
  • T. f. intermedius framför allt en grekisk underart
  • T. f. multisquamatus även denna en grekisk underart
  • T. f. pallidus samma gäller denna
  • T. f. syriacus finns från sydöstra Turkiet till Libanon, Syrien, Jordanien och norra Israel
  • T. f. cyprianus finns på Cypern

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En 60 till 100 cm lång orm med ljusgrå, orangebrun till brunaktig rygg och gulaktig till vitaktig buk. Längs ryggen och sidorna har den (ibland otydliga) mörka, rektangulära fläckar, och på buken finns mörka markeringar. Dessutom har ormen en mörk fläck i nacken. Pupillerna är tydligt springformade och vertikala.[9]


Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Kattsnoken lever i stenig terräng med buskartad växtlighet[1], både i låglänta och mer höglänta områden[9], bland annat på bergsstäpper. Den förekommer också i gles skog, i stenmurar och ruiner, samt i halvöknar[1].

Arten är främst nattaktiv och äter i huvudsak sovande ödlor. Arten är bakgifttandad och har ett paralyserande nervgift, men är inte farlig för människor[9]. Den är äggläggande, och honan lägger mellan 5 och 9 ägg.[1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet omfattar Sydösteuropa och västra Asien från nordvästligaste Italien söderut längs östra Medelhavet (inklusive öar som Malta, Cypern och Kreta) över Slovenien, Kroatien, Bosnien-Herzegovina, södra Montenegro, södra Bulgarien, Albanien, Makedonien, Grekland, Turkiet till Syrien, Libanon och Israel, samt i Kaukasus i södra Ryssland, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan.[1]

Status[redigera | redigera wikitext]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Den är vanlig i stora delar av sitt tbredningsområde, men förefaller vara ovanlig i Italien, Turkiet och på Malta. I vissa delar av utbredningsområdet förföljs den på grund av att den förväxlas med farliga huggormar; lokalt är den hotad på grund av jordbruksrationaliseringar, byggnation och trafik.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Aram Agasyan, Aziz Avci, Boris Tuniyev, Jelka Crnobrnja Isailovic, Petros Lymberakis, Claes Andrén, Dan Cogalniceanu, John Wilkinson, Natalia Ananjeva, Nazan Üzüm, Nikolai Orlov, Richard Podloucky, Sako Tuniyev, Uğur Kaya, Wolfgang Böhme, Rastko Ajtic, Varol Tok, Ismail H. Ugurtas, Murat Sevinç, Pierre-André Crochet, Ahmad Mohammed Mousa Disi, Souad Hraoui-Bloquet, Riyad Sadek, Yehudah Werner & Idriz Haxhiu 2009 Telescopus fallax Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 30 april 2014.
  2. ^ Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
  3. ^ [a b] Fleischmann (1831) Dalmatiae nova serpentum genera., Inaug. Diss. (fide L.D.)
  4. ^ Fitzinger,L. (1826) Neue Classification der Reptilien nach ihren natürlichen Verwandtschaften nebst einer Verwandschafts-Tafel und einem Verzeichnisse der Reptilien-Sammlung des K. K. Zoologischen Museums zu Wien., J. G. Heubner, Wien, 66 pp.
  5. ^ [a b] ”kattsnok”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/kattsnok. Läst 30 april 2014. 
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/telescopus+fallax/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
  8. ^ Peter Uetz, Jakob Hallermann (2013). Telescopus fallax FLEISCHMANN, 1831”. Hamburgs zoologiska museum. http://reptile-database.reptarium.cz/species?genus=Telescopus&species=fallax. Läst 30 april 2014. 
  9. ^ [a b c] Axel Kwet (2009). European Reptile and Amphibian Guide. New Holland Publishers. sid. 210. ISBN 978-1-84773-444-0