Tellur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tellur
Te-TableImage.png
Tecken
Te
Atomnr.
52
Grupp
16
Period
5
Block
p
Allmänt
Ämnesklass halvmetaller
Densitet 6240 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 2,25
Utseende silverblänkande grå
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 127,6 u
Atomradie (beräknad) 10140 (123) pm
Kovalent radie 135 pm
van der Waalsradie 206 pm
Elektronkonfiguration [ Kr ]4d105s25p4
e per skal 2, 8, 18, 18, 6
Oxidationstillstånd (O) ±2, 4, 6 (svagt sur)
Kristallstruktur hexagonal
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper icke magnetisk
Smältpunkt 722,66 K (450 °C)
Kokpunkt 1261 K (990 °C)
Molvolym 20,46 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 52,55 kJ/mol
Smältvärme 17,49 kJ/mol
Ångtryck 23,1 Pa vid 272,65 K
Ljudhastighet 1610 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 2,1 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 202 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 200 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 2,35 W/(m·K)
1a jonisationspotential 869,3 kJ/mol
2a jonisationspotential 1790 kJ/mol
3e jonisationspotential 2698 kJ/mol
4e jonisationspotential 3610 kJ/mol
5e jonisationspotential 5668 kJ/mol
6e jonisationspotential 6820 kJ/mol
7e jonisationspotential 13200 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
120Te 0,096 % 120Te, stabil isotop med 68 neutroner
122Te 2,603 % 122Te, stabil isotop med 70 neutroner
123Te 0,908 % >1,0×1013 år ε 0,051 123Sb
124Te 4,816 % 124Te, stabil isotop med 72 neutroner
125Te 7,139 % 125Te, stabil isotop med 73 neutroner
126Te 18,952 % 126Te, stabil isotop med 74 neutroner
128Te 31,687 % 2,2×1024 år β- 0,867 128Xe
130Te 33,799 % 7,9×1020 år β- 2,528 130Xe
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Tellur är ett halvmetalliskt grundämne som tillhör kalkogenerna. Tellur har den kemiska symbolen Te och atomnumret 52.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Tellur upptäcktes i Transsylvanien (i dag en del av Rumänien) 1782 av Franz-Joseph Müller von Reichenstein i en mineral som innehöll både guld och tellur. Ren tellur framställdes först av Martin Heinrich Klaproth som namngav det nya ämnet 1798 efter det latinska ordet för "jord", tellus. [1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Tellur är en glänsande, silvervit och spröd kristallin halvmetall. Det är olösligt i vatten och organiska lösningsmedel som bensen och koldisulfid. Tellurföreningar är i allmänhet giftiga och saknar naturlig biologisk roll. [1]

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Naturligt förekommer tellur i jordskorpan med ca 0,002 ppm, i såväl gedigen form som i tellurider i guldmineral. Det framställs främst av anodslam, som är en biprodukt vid raffinering av koppar. Tellur kan också framställas genom att lösa tellurdioxid i natriumhydroxidlösning följt av elektrolys. [1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Tellur används främst som legeringstillsats till stål, men även till koppar och bly. Tellurider används inom elektroniken i t. ex. likriktare och solceller. Tellur och tellursuboxid används i CD-RW- och DVD-RW-skivor. Det kan även användas vid färgning av porslin och som vulkaniseringsmedel för gummi. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]