| Tellur |
 |
|
|
| Allmänt |
| Ämnesklass |
halvmetaller |
| Densitet |
6240 kg/m3 (273 K) |
| Hårdhet |
2,25 |
| Utseende |
silverblänkande grå |
|
|
| Atomens egenskaper |
| Atommassa |
127,6 u |
| Atomradie (beräknad) |
10140 (123) pm |
| Kovalent radie |
135 pm |
| van der Waalsradie |
206 pm |
| Elektronkonfiguration |
[ Kr ]4d105s25p4 |
| e– per skal |
2, 8, 18, 18, 6 |
| Oxidationstillstånd (O) |
±2, 4, 6 (svagt sur) |
| Kristallstruktur |
hexagonal |
| Ämnets fysiska egenskaper |
| Aggregationstillstånd |
fast |
| Magnetiska egenskaper |
icke magnetisk |
| Smältpunkt |
722,66 K (450 °C) |
| Kokpunkt |
1261 K (990 °C) |
| Molvolym |
20,46 ·10-6 m3/mol |
| Ångbildningsvärme |
52,55 kJ/mol |
| Smältvärme |
17,49 kJ/mol |
| Ångtryck |
23,1 Pa vid 272,65 K |
| Ljudhastighet |
1610 m/s vid 293,15 K |
| Diverse |
| Elektronegativitet |
2,1 (Paulingskalan) |
| Värmekapacitet |
202 J/(kg·K) |
| Elektrisk ledningsförmåga |
200 S/m (Ω−1·m−1) |
| Värmeledningsförmåga |
2,35 W/(m·K) |
| 1a jonisationspotential |
869,3 kJ/mol |
| 2a jonisationspotential |
1790 kJ/mol |
| 3e jonisationspotential |
2698 kJ/mol |
| 4e jonisationspotential |
3610 kJ/mol |
| 5e jonisationspotential |
5668 kJ/mol |
| 6e jonisationspotential |
6820 kJ/mol |
| 7e jonisationspotential |
13200 kJ/mol |
| Stabilaste isotoper |
| Isotop |
F % |
Halv.tid |
Typ |
Energi (MeV) |
Prod. |
| 120Te |
0,096 % |
120Te, stabil isotop med 68 neutroner |
| 122Te |
2,603 % |
122Te, stabil isotop med 70 neutroner |
| 123Te |
0,908 % |
>1,0×1013 år |
ε |
0,051 |
123Sb |
| 124Te |
4,816 % |
124Te, stabil isotop med 72 neutroner |
| 125Te |
7,139 % |
125Te, stabil isotop med 73 neutroner |
| 126Te |
18,952 % |
126Te, stabil isotop med 74 neutroner |
| 128Te |
31,687 % |
2,2×1024 år |
β- |
0,867 |
128Xe |
| 130Te |
33,799 % |
7,9×1020 år |
β- |
2,528 |
130Xe |
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits. |
Tellur är ett halvmetalliskt grundämne som tillhör kalkogenerna. Tellur har den kemiska symbolen Te och atomnumret 52. Naturligt förekommer tellur såväl i gedigen form som i tellurider i guldmineral. Det används för färgning av glas, som legeringsämne, och i halvledare. Tellur upptäcktes i Transsylvanien (i dag en del av Rumänien) 1782 av Franz-Joseph Müller von Reichenstein i en mineral som innehöll både guld och tellur. Martin Heinrich Klaproth namngav det nya ämnet 1798 efter det latinska ordet för "jord", tellus.
