Tellur

Från Wikipedia
Version från den 3 juli 2017 kl. 22.47 av Conexum (Diskussion | Bidrag) (+Auktoritetsdata)
Tellur
Nummer
52
Tecken
Te
Grupp
16
Period
5
Block
p
Se

Te

Po
AntimonTellurJod
[Kr] 4d10 5s2 5p4
52Te



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa127,6 u
UtseendeSilverblänkande grå
Fysikaliska egenskaper
Densitet6240 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt722,66 K (450 °C)
Kokpunkt1261 K (990 °C)
Molvolym20,46 × 10-6 /mol
Smältvärme17,49 kJ/mol
Ångbildningsvärme52,55 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie10140 (123) pm
Kovalent radie135 pm
van der Waalsradie206 pm
JonisationspotentialFörsta: 869,3 kJ/mol
Andra: 1790 kJ/mol
Tredje: 2698 kJ/mol
Fjärde: 3610 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Kr] 4d10 5s2 5p4
e per skal2, 8, 18, 18, 6
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd±2, 4, 6 (svagt sur)
Elektronegativitet2,1 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstrukturhexagonal
Ljudhastighet1610 m/s
Elektrisk konduktivitet200 A/(V × m)
Magnetismicke magnetisk
Mohs hårdhet2,25
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Tellurisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
120Te 0,096 %
Stabil
122Te 2,603 %
Stabil
123Te 0,908 % >1,0×1013 år ε 0,051 123Sb
124Te 4,816 %
Stabil
125Te 7,139 %
Stabil
126Te 18,952 %
Stabil
128Te 31,687 % 2,2×1024 år β- 0,867 128Xe
130Te 33,799 % 7,9×1020 år β- 2,528 130Xe
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Tellur är ett halvmetalliskt grundämne som tillhör kalkogenerna. Tellur har den kemiska symbolen Te och atomnumret 52.

Historia

Tellur upptäcktes i Transsylvanien (i dag en del av Rumänien) 1782 av Franz-Joseph Müller von Reichenstein i ett mineral som innehöll både guld och tellur. Ren tellur framställdes först av Martin Heinrich Klaproth som namngav det nya ämnet 1798 efter det latinska ordet för "jord", tellus.[1]

Egenskaper

Tellur är en glänsande, silvervit och spröd kristallin halvmetall. Det är olösligt i vatten och organiska lösningsmedel som bensen och koldisulfid. Tellurföreningar är i allmänhet giftiga och saknar naturlig biologisk roll.[1]

Kemiskt påminner tellur mycket om svavel och selen men har mera utpräglad metallkaraktär. [2]

Förekomst och framställning

Naturligt förekommer tellur i jordskorpan med ca 0,002 ppm, i såväl gedigen form som i tellurider i guldmineral. Metallen framställs främst ur anodslam, en biprodukt vid raffinering av koppar. Tellur kan också framställas genom att lösa tellurdioxid i natriumhydroxidlösning följt av elektrolys.[1]
Världens årliga tellurproduktion uppskattas till 215 ton (2015). [3]

Produktion i Sverige

Sveriges tellurproduktion var år 2016 33 ton.[4] Metallen bryts tillsammans med guld i Kankberg i Skellefteå kommun.[5]

Användning

År 2016 gick 40% av världens tellurkonsumtion till produktion av solceller bestående av halvledaren kadmiumtellurid (CdTe).[4] Tellur används även som legeringstillsats till stål, koppar och bly. Ämnet ingår i lagringslagret i CD-RW- och DVD-RW-skivor. Det kan även användas vid färgning av porslin och som vulkaniseringsmedel för gummi.[1]

Marknad

Från år 2012 till 2016 sjönk priset från 150 till 34 Dollar/kilogram.[4]

Källor

  1. ^ [a b c d] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ Bra Böckers lexikon, 1980.
  3. ^ All about Tellurium P S Analytical, 2017-06-11
  4. ^ [a b c] C. Schuyler Anderson (Januari 2017). ”Tellurium”. U.S. Geological Survey, Mineral Commodity Summaries. https://minerals.usgs.gov/minerals/pubs/commodity/selenium/mcs-2017-tellu.pdf. Läst 10 juni 2017. 
  5. ^ Boliden AB (2011-02-24). ”Boliden startar guldgruva”. Pressmeddelande. Läst 9 januari 2015.