Tennessee Williams

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tennessee Williams
Tennessee Williams 1965.
Tennessee Williams 1965.
Född Thomas Lanier Williams III
26 mars 1911
Columbus, Mississippi, USA
Död 25 februari 1983 (71 år)
New York, New York, USA
Yrke Dramatiker
Nationalitet Amerikan USA
Språk Engelska
Verksam 1928–1983
Framstående verk Linje Lusta, Katt på hett plåttak
Partner Frank Merlo
Pancho Rodríguez y González
Namnteckning
Tennessee Williams signature.svg

Thomas Lanier "Tennessee" Williams III, 26 mars 1911 i Columbus i Mississippi, död 25 februari 1983 i New York i New York, var en amerikansk dramatiker. Han var en av de mest betydelsefulla dramatikerna i USA under 1900-talet. Hans författarskap kännetecknas av starka och problemfyllda skildringar av människor och konfliktfyllda mänskliga relationer.

Han fick smeknamnet Tennessee av klasskamrater i St. Louis, Missouri eftersom han hade sydstatsdialekt. 1948 belönades han med Pulitzerpriset för Linje Lusta och 1955 för Katt på hett plåttak. Hans litterära stil kallas Southern Gothic. Williams bodde i French Quarter i New Orleans i många år.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tennessee Williams växte upp i en problemfylld familj, något som gav honom inspiration till många av hans verk. Han föddes i Columbus, Mississippi, men familjen flyttade till St. Louis, Missouri 1918. Fadern, Cornelius Williams, var resande skoförsäljare och blev alltmer våldsam gentemot barnen då de blev äldre. Edwina Williams, Tennessees mor, som hade ett välvilligt sydstatssätt, var krävande och inte en lyhörd person. Dakin Williams, Tennessees bror, favoriserades framför Tennessee av fadern.

Tennessee var sin syster, Rose Williams, mycket nära och hon var kanske den som hade störst inverkan på honom. Hon var en elegant, smal skönhet som led av allvarliga nervösa sammanbrott och fick diagnosen schizofreni. Psykiskt sjuk och känslomässigt störd tillbringade hon huvuddelen av sitt vuxna liv på mentalsjukhus. Efter flera misslyckade terapiförsök, tillät föräldrarna till slut lobotomi. Operationen, som utfördes i Washington D.C 1943 misslyckades och Rose handikappades för livet. Detta blev ett hårt slag för Tennessee, som aldrig förlät föräldrarna. Det kan ha varit en av orsakerna som drev honom till alkoholism. I pjäsen Plötsligt i somras skildras en familj där en syster anses galen, fast det egentligen är föräldrarna som lider av att leva i en låtsasvärld där de vägrar se sanningen om sin omvärld och där modern kväver sin son och vägrar inse att han är homosexuell.

I sina memoarer menar Williams att han var bisexuellt aktiv redan som tonåring, men biografiförfattaren Lyle Leverich menade att hans homosexuella relationer skedde senare, närmare trettioårsåldern. Williams längsta och mest lyckliga förhållande var med sin sekreterare Frank Merlo, en man som tidigare tjänstgjort i den amerikanska armén. Relationen varade från 1947 till Merlos död i lungcancer 1961. Paret bodde delvis i New York och förhållandet gav Williams stadga under en tid då han producerade sina mest bestående och framgångsrika verk. Merlo gav stöd under Williams depressioner och mot rädslan att, som systern, bli sinnessjuk. Efter Merlos död sjönk Williams ned i en decennielång depression och i ett alkoholmissbruk.

Tennessee Williams misshandlades av fem tonårskillar i januari 1979 i Key West, men blev inte allvarligt skadad. Händelsen var en del av en strömning av våldsamheter mot homosexuella som uppstått efter att en lokal baptistpastor publicerat en moraliserande annons mot homosexualitet. Några kritiker talade negativt om de "excesser" som förekommer i hans verk, men dessa var vanligtvis egentligen kritik mot Williams sexuella läggning.

Karaktärerna i hans pjäser ses ofta som direkta skildringar av hans familjemedlemmar. Laura Wingfield i Glasmenageriet anses vara en framställnng av Rose och Amanda Wingfield modern. Somliga menar att det är även karaktären Blanche DuBois i Linje Lusta. Lobotomimotivet förekommer i Plötsligt i somras. Många av hans karaktärer anses vara självbiografiska speglingar av han själv, som Tom Wingfield i Glasmenageriet och Sebastian i Plötsligt i somras.

Williams hann skriva ett sjuttiotal dramer och några operalibretton, av vilka många även blev filmer. Flera filmatiseringar av hans pjäser belönades med Oscars och Golden Globe. Några av hans pjäser filmades i flera versioner, och alla med det allra tyngsta gardet i rollistan. De mest kända kanske är Linje Lusta med Marlon Brando och Vivien Leigh, (4 Oscars), Katt på hett plåttak med Liz Taylor och Paul Newman (2 Golden Globe), Iguanans natt med Richard Burton och Ava Gardner, (1 Oscar), och Min kropp är fördömd med Natalie Wood och Robert Redford. Flest gånger i repris torde nog Plötsligt i somras ha kommit, som först filmades med Liz Taylor, Katharine Hepburn och Montgomery Clift. (1 Golden Globe). Alla hans stora dramer har uppförts också i Sverige, regisserade av bland andra Ingmar Bergman.

Tennessee Williams dog vid 71 års ålder och dödsorsaken påstås vara att han satte en kapsyl i halsen, men vissa, däribland hans bror Dakin, menar att han blev mördad. En annan tänkbar anledning till hans död sägs vara drogmissbruk.

Han begravdes på Calvary Cemetery, St. Louis, Missouri, trots att han hade önskat en havsbegravning i närheten av den plats poeten Hart Crane begravdes, som han betraktade som en av sina mest betydande inspirationskällor. Rättigheterna till hans verk tillföll Sewanee, The University of the South genom en stiftelse uppkallad efter hans farfar (Som hette Dakin liksom hans bror).

Pjäser i urval[redigera | redigera wikitext]

Tryckta översättningar[redigera | redigera wikitext]

Otryckta översättningar[redigera | redigera wikitext]

Romaner[redigera | redigera wikitext]

  • Mrs Stones romerska vår (The Roman spring of Mrs. Stone) (översättning Thomas Warburton, Bonnier, 1951)
  • Moise and the World of Reason (1975)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]