Tennisarmbåge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tennisarmbåge
Klassifikation och externa resurser
ICD-10 M77.1
ICD-9 726.32
DiseasesDB 12950
MedlinePlus 000449
eMedicine orthoped/510  pmr/64 sports/59
MeSH engelsk
Internetmedicin 128

Tennisarmbåge (lateral epikondylit), ibland kallad enbart "tennisarm", är värk i armbågen som uppkommer av överbelastning, vanligen efter upprepade rörelser med armen.[1][2][3] Detta ska skiljas från olekranonbursit som är en inflammation (bursit) i armbågens bursa som utlöses av överansträngning.

Musklerna är de som sträcker fingrar och böjer handleden bakåt, så kallade extensorer. Smärtan orsakas av mindre bristningar i bindväven som fäster musklerna vid överarmsbenet (humerus). Tennisarmbåge är inte samma tillstånd som det mer omfattande syndromet musarm. Finalen i Wimbledonmästerskapen 1887 kunde inte spelas eftersom titelförsvararen William Renshaw drabbats av tennisarmbåge. Titeln gick därför över till Herbert Lawford utan spel.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Tennisarmbåge kan uppstå till följd av ensidiga upprepade rörelser i handled och fingar. Exempel på arbeten som förknippas med tillståndet är, förutom tennisspel, motorcykelsport (aktivt monotont kopplingsarbete), fritidssnickerier, målningsarbeten eller andra repetitiva arbeten inkluderande omfattande datorarbete. Vid tennisspel anser man att överförda rörelser från tennisracketen till armen vid upprepade bollträffar, särskilt när de är orena, utgör en huvudfaktor för uppkomst av tennisarmbåge. Moderna tennisracketar är långt mindre vridningsbenägna än äldre metall- och träracketar, och anses därför ha mindre benägenhet att framkalla tillståndet.

Tennisarmbåge drabbar oftast personer i 40-årsåldern och uppåt.

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Tennisarmbåge ger typiskt symtom i form av smärta längs underarmens ovansida vid bakåtböjning av handleden med upplevelse av att smärtan strålar från armbågens utsida. Smärtan kan vara lokal och relativt beskedlig, eller svårare med utbredning i hela underarmen och även uppåt överarmen. Tillståndet kan uppstå akut i direkt samband med överansträngningen, eller debutera mer smygande. Stelhet i armbågen är vanligt, liksom upplevelse av greppsvaghet. Många gånger förekommer vilosmärta. Tillståndet kan vara snabbt övergående (inom någon eller några veckor) eller vara mer utdraget.

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

Typiskt för tennisarmbåge är distinkt tryckömhet över "benknölen" (epicondylus lateralis) på armbågens utsida. Smärtan accentueras vid "fingerkroksdragning" med långfingret. Uttalad smärta vid försök att lyfta exempelvis en mjölkkartong. Om symptomen är uttalade eller långvariga bör man söka läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut eller naprapat. Vid behov kan en röntgenundersökning av armbågen ordineras för att utesluta annan orsak till besvären. Exempel på alternativ orsak är nervinklämning eller fraktur.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

  • Lindriga fall: Armvila, arbete är dock inte skadligt även om det sker "mot" smärtan. Antiinflammatoriska medel, så kallade NSAID (non steroid antiinflammatory drugs), som t ex ibuprofen, ketoprofen eller diklofenak, kan prövas. Alternativa beredningsformer som tabletter (vanligen kombination av NSAID och paracetamol) eller lokalt applicerad gel kan prövas. Manuell behandling i form av akupunktur, stötvågsbehandling, massage och töjning kan ha god effekt. Epikondylitbandage kan prövas som avlastning av armbågen. Vid mer långvariga besvär kan det vara nödvändigt att se över belastningsbilden i den omedelbara arbetsmiljön. Detta görs vanligtvis av sjukgymnast eller annan terapeut med kunskap/utbildning inom ergonomi.
  • Svåra fall: Vid uttalade besvär kan kortisoninjektioner ges direkt i det engagerade området. Maximalt tre injektioner ges i dessa fall. Vid mycket uttalade symptom och då ovanstående åtgärder ej hjälpt kan som en yttersta åtgärd operation företas, med delning av senskidor och avlägsnande av inflammatoriskt material. NB att den långvariga (13-52v efter injektion) negativa effekten av kortisoninjektioner har tagits upp i The Lancet 2010;376:1751-1767 och kommenterats i denna SBU-rapport

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.mayoclinic.org/diseases-conditions/tennis-elbow/basics/definition/con-20043041
  2. ^ http://www.webmd.com/osteoarthritis/guide/tennis-elbow
  3. ^ http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=128

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]