Teotihuacán

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Staden Teotihuacán från tiden före spanjorerna
View from Pyramide de la luna.jpg
De dödas aveny sedd från Månpyramiden med Solpyramiden till vänster
Geografiskt läge
Koordinater Koordinater: 19°41′32″N 98°59′39″V / 19.69222°N 98.99417°V / 19.69222; -98.99417
Land  Mexiko
Region* Latinamerika och Karibien
Data
Typ Kulturarv
Kriterier I, II, III, IV, VI
Referens 414
Historik
Världsarv sedan 1987  (11:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.
Solpyramiden
Månpyramiden

Den historiska staden Teotihuacán (nahuatl, Gudarnas stad eller Platsen där män blev gudar) är en arkeologisk plats i centrala Mexiko cirka 45 km nordost om Mexico City. Teotihuacán är den största kända panamerikanska staden som tillkommit före Christofer Columbus upptäckt av Amerika.

Platsen upptogs på Unescos världsarvslista 1987.

Moderna Teotihuacán är en kommun i den mexikanska delstaten Mexiko med huvudorten San Juan Teotihuacán. Kommunen täcker ett område på 82,7 kvadratkilometer och har 44 653 invånare (2000).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den förhistoriska staden uppstod under den klassiska mayaperioden omkring år 600 före vår tideräkning och uppskattas ha haft mellan 150 000 och 200 000 invånare under sin storhetstid omkring åren 300600. Vid denna tidpunkt upptog själva staden ett område på cirka 23 kvadratkilometer.

Dessvärre är varken egentliga skrift-manuskript eller tecken på vilka som skulle ha skrivit dem, kända från Teotihuacán. I mayatexter refereras det dock då och då till staden. Band annat beskrivs giftermål mellan Teotihuacáns överklass och lokala härskare i Maya-området, som sträckte sig ända till Honduras. Mayaskriftens glyfer nämner även en person vid namnet Atlatl Cauac, Spjutkastande Ugglan, som verkar ha varit härskare över Teotihuacán i över 60 år. Hans största bedrift var att skicka ut Siyaj K'ak', "Eld är Född", att vid behov med vapenmakt påtvinga Atlatl Cauacs släktningar som nya kungar i Guatemalastäder som Tikal och Uaxactun. Siyaj K'ak' kom därmed åren 378-379 att åstadkomma ett paradigmskifte i Mayaindianernas historia.[1] Det mesta vi vet om Teotihuacán kan läsas ut av muralmålerier och friser som hittats på fyndplatserna.

Kring 700-talet minskade befolkningen dramatiskt till bara några tusen invånare. Länge antogs det att toltekerna erövrade och plundrade staden, men senare fynd tyder på att bränder inskränkte sig till byggnader och bostäder knutna till eliten. Slumområden och fattigkvarter var synbarligen orörda. Snarare var det interna konflikter och miljöfaktorer som ledde till stadens kollaps. Anhängare till invasionsteorin pekar däremot på fynd av muralmålningar i en rivaliserande stad Cacaxtla, med Teotihuacáns skrifttecken över bilden av en brinnande pyramid. Antalet invånare minskade dock stadigt från 500-talet.

1905 började de arkeologiska utgrävningarna för att fira hundraårsjubileet av Mexikos självständighet 1810. Den historiska platsen utforskas kontinuerligt och är en stor turistattraktion, komplett med ett museum.

Byggnader[redigera | redigera wikitext]

"Solpyramiden", "Månpyramiden" och "Quetzalcóatl-templet" är några av de arkitektoniska verk som finns bevarade. Den breda vägen som löper genom staden kallas "Dödens väg".

Solpyramiden är den tredje största bevarade pyramiden i världen (efter Cholulapyramiden och Cheopspyramiden) med en höjd på 70 meter och med sidbredden 222 meter. Den är sannolikt tillägnad regnguden Tlaloc (tidigare antogs den hedra solen) och byggdes runt år 100 av tre miljoner ton sten, grus och tegel.

Månpyramiden är aningen lägre och färdigställdes omkring år 300.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gugliotta, Guy (August 2007). ”The Maya: Glory and Ruin”. National Geographic. 74-. http://ngm.nationalgeographic.com/2007/08/maya-rise-fall/gugliotta-text/4. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braswell, Geoffrey E. (2003). Braswell, Geoffrey E. (ed.). red. The Maya and Teotihuacan: Reinterpreting Early Classic Interaction. Austin: University of Texas Press. ISBN 0-292-70587-5. OCLC 49936017. 
  • Eppich, Keith (2009). "Feast and Sacrifice at El Perú-Waka': The N14-2 Deposit as Dedication". The PARI Journal 10(2): 1-16.
  • Gugliotta, Guy (August 2007). ”The Maya Glory and Ruin: The Kingmaker”. National Geographic "212" (2): sid. 74–109. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]