Tereksnäppa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tereksnäppa
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Tereksnäppa fotograferad i Japan i september.
Tereksnäppa fotograferad i Japan i september.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Vadare
Charadrii
Familj Snäppor
Scolopacidae
Släkte Xenus
Kaup, 1829
Art Tereksnäppa
X. cinereus
Vetenskapligt namn
§ Xenus cinereus
Auktor Güldenstädt, 1775
Synonymer
  • Tringa cinerea
  • Tringa terek
Xenus cinereus (Alnus).jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Tereksnäppa (Xenus cinereus) är en liten vadarfågel i familjen snäppor och den enda arten i det monotypiska släktet Xenus.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Tereksnäppan är något större än drillsnäppan och mäter 22–25 centimeter på längden. Kännetecknande för arten är dess långa, uppåtböjda näbb som är gul vid näbbroten och i övrigt svart. I alla dräkter är fågeln grå på rygg, ansikte och bröst. Magen är vitaktig, benen gula, och den har ett mer eller mindre tydligt ljust ögonbrynsstreck. Dess locklätet utgörs av en hög vissling.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

En flock i maj i Japan.

Bland snäpporna ingår Xenus i en klad tillsammans med Tringa, gråsnäppor och simsnäppor. Baserat på genetisk divergens och fossil från förmodade Tringa-vadare och simsnäppor från övergångsperioden mellan oligocen och miocen för ungefär 23-22 miljoner år sedan, indikerar att tereksnäppan förmodligen skiljde sig åt från sina närmsta släktingar under sen oligocen. Många fynd av basala fossil från denna klad har återfunnits i Eurasien vilket indikerar att tereksnäppans utvecklingslinje härstammar från detta område, möjligen som ett resultat av isolering när resterna av Turgajhavet torkade upp, vilket skedde vid denna tid.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Tereksnäppa tillsammans med småsnäppa i övervintringskvarter i Andhra Pradesh i Indien.

Tereksnäppan är en flyttfågel som häckar nära vatten på taiga, från Finland och över norra Sibirien till Kolymafloden. Den övervintrar vid tropiska kuster i östra Afrika, södra Asien och Australien. Den observeras sällsynt i västra Europa, och under flytten på hösten observeras den ibland vid Marianerna och ännu mer sällan vid Palau. Nästan årligen, men allt mer frekvent, uppträder ett fåtal på Aleuterna, Pribiloföarna och i Alaska. Sällsynt observeras enstaka individer i neotropikerna, dit de anländer antingen från Afrika eller också har de följt med flyttande vadare som häckar i norra Amerika, och den har då observerats så långt söderut som i Argentina.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Tereksnäppan föredrar leriga områden. Den lägger tre till fyra ägg i en uppskrapad grop direkt på marken. Tereksnäppan söker föda mycket aktivt på ett för arten typiskt sätt. Den jagar insekter och andra rörliga byten och springer ibland till vattenbrynet för att tvätta sitt byte. Den uppträder ofta tillsammans med roskarl, små calidris-vadare, och strandpipare.[4]

Tereksnäppan och människan[redigera | redigera wikitext]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Trivialnamnet tereksnäppa har den fått efter floden Terek som rinner ut i Kaspiska havet eftersom det var från detta områden som den först beskrevs.[5] Dess vetenskapliga artepitet cinereus är latin och betyder "som aska" eller "asklik" och syftar på dess grå fjäderdräkt.

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Tereksnäppan har ett mycket stort utbredningsområde och världspopulationen är stor varför IUCN inte bedömer den som hotad utan kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Xenus cinereus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Mlíkovský (2002), Paton et al. (2003), Thomas et al. (2004)
  3. ^ Wiles et al. (2004), VanderWerf et al. (2006), White et al. (2006)
  4. ^ White et al. (2006)
  5. ^ Carnaby, 2009, s:77

Källor[redigera | redigera wikitext]