Tersmeden

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För äppelsorten, se Tersmeden (äpple).
Ätten Tersmedens vapen på ett ex libris från 1800-talet.

Tersmeden är en svensk adlig ätt av tyskt ursprung. Den adlades 1751 och introducerades på riddarhuset 1752 med ättenummer 1940. Släktnamnet är ursprungligen en lågtysk form av högtyska zur Schmieden, och förekommer i äldre tider i olika stavningsvarianter där tor Smede är den vanligaste.

Vapen[redigera | redigera wikitext]

Ättens vapen utgörs enligt vapenbeskrivningen av En skiöld af guld, hvarutinnan en röd sparre uprest är, fölgd af trenne svarta hamrar. Ofvanföre uti en blå chef visa sig trenne i rad stälte franske liljor af guld.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Släktens äldsta kända medlemmar verkade i Stade under 1400-talet. I början av 1500-talet flyttade Thomas tor Smede d.ä. (död 1553) från Stade till Flensburg och byggde där upp ett handelshus som under tre generationer kom att höra till norra Tysklands mest betydande. Släkten handlade bland annat med danska hovet och flera av dess medlemmar ingick i stadens råd.

År 1602 gick handelshuset i konkurs och den dåvarande huvudmannen fick lämna Flensburg. Hans barn spreds i huvudsak över Danmark, men några flyttade till Sverige, däribland sonen Herman tor Smede (1610–1667), vilken är stamfar till alla nu levande Tersmedar. Han var gift med Catharina von Klein, dotter till konstmästaren Pehr von Klein som Gustav II Adolf inkallat till Sverige för hans kunskaper i mässingsbruk. Herman tor Smede fick anställning inom den svenska bergsbruksnäringen och ansvarade för ett antal olika bruk och hammare i Södermanland och Dalarna, däribland Larsbo, som blev den svenska ättens stamgods. Han ska enligt Svenska adelns Ättar-taflor ha haft fyra söner och sju döttrar. En av sönerna var Reinhold Tersmeden som var förvaltare av Larsbo bruk och gift med Christina Börstelia, dotter till prosten Laurentius Börstelius och Regina Elbfass samt omgift med baron Cedercreutz.

I samband med konung Adolf Fredriks kröning upphöjdes ätten den 22 november[1] 1751 i adlig värdighet under Reinhold Tersmedens son, bergsrådet Jacob Tersmeden d.ä. (1683–1752) (hans bröder och systrar adopterades istället på styvfaderns namn och nummer). Hans hustru var Elisabeth Gangia, dotter till prosten Petrus Petri Gangius och Christina Teet och av samma släkt som Rosenstedt.

I och med Jacobs söner, assessorn Jacob Tersmeden d.y. (1712–1767) och hovintendenten Erik Tersmeden (1728–1810) påbörjades en uppdelning av den månghövdade ätten i ett flertal grenar, av vilka fem kvarlever i dag. Grenarna har givits namn efter de olika familjegods de innehaft enligt följande:

Ur släkten har också utgrenat sig en friherrlig ätt (Ramnäs, nr 338, utgången 1914, och två kommendörsätter (nr 1940 A, utgången 1797, respektive 1940 B, utgången 1955).

Den friherrliga ätten stammade från en son till assessor Jacob Tersmeden d.y. och dennes hustru Magdalena Elisabeth Söderhielm, vars mor var en Cederberg, nämligen Fredrik Tersmeden som efter en tid som kunglig livdrabant så småningom avancerade till generaladjutant och överste i Armén, generalmajor samt president i Kammarrätten. Hans hustru var statsfrun Marie Stanislas Josephine Sparre, svensk friherrinna och fransk grevinna, som 1817 fick titeln riksrådinna. Fredrik Tersmeden upphöjdes till friherre år 1809 enligt §37 i regeringsformen från samma år varigenom endast huvudmannen ägde friherrlig rang. Hans äldste son ryttmästaren Wilhelm Fredrik Tersmeden blev friherre efter honom 1819. Dennes hustru var kusinen Jaquetta Elisabeth Tersmeden, vars mor först hette Aurivillius innan hon adopterades Rosén von Rosenstein. Wilhelm Tersmeden ägde större delen av Ramnäs bruk och var hedersledamot av Lantbruksakademien.

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

Släkten har givit namn åt gatuadressen Tersmedens väg såväl i Surahammars kommun som i Karlskrona (där det också finns ett Kvarteret Tersmeden) samt åt en äppelsort.

Under 1700-talet utmärkte sig ett flertal av släktens medlemmar för att vara osedvanligt långa och kraftiga, vilket föranledde skalden Johan Gabriel Oxenstierna att i sin dagbok göra följande notering:

Alt ifrån stamfadern, som på sina Estamper har litet af Dominus in Larsbo, han som aldrig kunde sitta annat än på 2 stolar, och som tryckte ryggen af den starkaste ryttarehäst, hafva alla af denna slägt varit större än andra menniskjor. Man är lång, då man räcker någon af detta namn till axlarna, och tjockleken af en Tersmedisk hals är vanligen måttet af en karls tjocklek. Gud uppehåller dem alltid vid denna storlek, för at visa at ingenting är honom omöjligt, ock för att låta oss menniskjor se huru små och svaga varelser vi äro, låter han Tersmedar uppenbaras.

Medlemmar av släkten[redigera | redigera wikitext]

Det tersmedenska gravkoret i Söderbärke kyrka där ett antal av ättens medlemmar ligger begravda.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor, volym 4
  • E. Alfred Jansson: Den förste Tersmeden och hans verksamhet vid Öllösa, Björndams och Stålboga järnbruk - ett 300-årsminne (Stockholm, 1941)
  • E. Alfred Jansson: Tersmederna på Larsbo - ett järnbruks historia utforskad och berättad (Stockholm, 1943)
  • Wilhelm Marstrand: "Slægtshistoriske bidrag IV: Ætten Tersmedens oprindelse slægten Tor Smede fra Stade og Flensborg" i Personhistorisk tidskrift band XXVII (Stockholm, 1926)
  • Alfred Meyse: Tor Smeden - Eine Flensburger Großkaufmannsfamilie des 16. Jahrhunderts (Flensburg, 1939; nytryck 1983)
  1. ^ Matrikel öfwer Swea rikes ridderskap och adel, uppå des begäran wid 1751. års riks-dag, utgifwen med historiska och genealogiska anmärkningar, Andra del. [del II], Anders Ant. von Stiernman, Stockholm 1755 s. 1 545

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]