Textning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett exempel på hur textremsor kan vara formaterade.

Textning av film, video och tv-program är skapandet och formateringen av de textremsor (av fackpersoner kallade undertexter) som kompletterar film, video och tv-program för att antingen översätta vad som sägs på ett främmande språk eller för att hjälpa hörselskadade att följa med i dialog och ljudeffekter. Textning används ibland även för att förtydliga vad som sägs när personer med bred dialekt talar eller när det är mycket oljud som stör dialogen.

Öppen text[redigera | redigera wikitext]

När undertexten är inkopierad i den färdiga bilden kallas detta öppen text (även inbränd, inbäddad eller inkopierad). Texten är en del av bilden och går inte att ta bort. Detta sätt att lägga in undertexter används främst i analoga TV-sändningar samt för video på videoband. Vid textning av 35-millimetersfilm för biografvisning bränns texten oftast in i filmkopian med laser (inbränd text), men det förekommer även att man textar negativet som ligger till grund för alla efterföljande kopior ("overlay"). Efter digitalisering är den inbrända texten inte direkt sökbar, utan måste först tolkas med ett OCR-verktyg.

Äldre metod[redigera | redigera wikitext]

Textningskliché till 35 mm biograffilm. Observera att texten är spegelvänd.

Innan lasertekniken slog igenom, användes en helt mekanisk metod för textning av biograffilm. Varje enskild textrad göts till en kliché, en- eller tvåradig. Hela filmkopian överdrogs sedan med en vaxliknande hinna. Därefter stämplades varje enskild ruta med den för rutan aktuella textklichén, så att vaxhinnan försvann där texten skulle vara. Därefter gick filmkopian genom ett syrabad, och resultatet blev då att texten brändes in i filmen. Därefter avlägsnades överskottsvaxet. Metoden var den vanligaste ända in till slutet av 1990-talet.

Dold text[redigera | redigera wikitext]

När undertexten ligger skild från bild och ljud, till exempel på en text-tv-sida eller i en separat dataström eller digital-ström som visas samtidigt som filmen eller tv-programmet, kallas den dold text. Dold text är alltid digital och därför sökbar. Den kan inte förekomma vid helt analog återgivning, som 35-millimetersfilm eller i tv innan text-tv infördes. Detta sätt att sända eller visa undertexter har fördelen att man kan sända filmer eller program på flera olika språk samtidigt. En annan fördel är att man kan använda samma film- eller bandkopia för visning i olika länder eller språkområden. Metoden tilltalar också de som vill kunna se programmet utan text. Nackdelar med metoden är att både den grafiska utformningen av texten och den tekniska precisionen vid visningen ofta är bristfällig. Dessutom finns ofta kraftiga begränsningar i radlängd som gör att översättningar blir sämre.

Textningskonventioner[redigera | redigera wikitext]

Textningskonventioner skiljer sig mellan olika länder och språkområden, främst vad gäller liggtider (den tid då texten syns i bild). I Skandinavien har public service-bolagen i samarbete med tittarorganisationer länge arbetat för att hitta normer för liggtider baserade på läshastighet. Man har därför inriktat sig på att så elegant som möjligt redigera undertextningen så att publiken både hinner läsa textremsorna och titta på filmen eller tv-programmet. I länder med svagare undertextningstradition finns en ängslighet beträffande redigering; där är uppfattningen den att allt måste översättas för att publiken inte ska gå miste om något. Men i själva verket tyder allt på att publiken i sådana fall missar själva filmen, eftersom blicken hela tiden måste "jaga" de snabbt växlande textremsorna för att inte missa något. Några grundregler (konventioner) finns när det gäller öppen textning:

  • Kursiv text används när en röst hörs från en plats som inte är i bild, om rösten till exempel är en berättarröst, om det som visas är en återblick, om rösten hörs över telefon eller radio eller om den tillhör en granne som ropar från andra sidan väggen.
  • Om två personer talar i samma textblock används talstreck, även kallat "pratminus", omgivet av blanksteg för att skilja talarna åt.
  • Text som skall sändas som Text-TV-text kan maximalt innehålla 37 tecken per rad.

Textning som yrke i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Undertextare producerar Sveriges mest lästa översättningar. Enligt fackliga uppgifter ligger den faktiska lönen för att översätta Utbildningsradions program åt en av de största underleverantörerna på mindre än 12 000 kronor i månaden före skatt. De flesta undertextare får betalt per minut översatt tv eller film och underleverantörerna räknar med att undertextarna översätter mellan 22 och 40 minuter per dag, beroende på hur kvalificerat materialet är. De frilansande översättarna uppskattar själva att de kan leverera mellan 15 och 20 minuter per dag.[1]

Textning som hobby[redigera | redigera wikitext]

Fansubs kallas de undertextningar av filmer och TV-serier som utförs av amatörer utan vinstintresse. Manus kan skyddas av upphovsrätten.[2] Därför kan det vara olagligt att översätta undertexter, både för privat bruk och till allmänheten.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Morris Wikström. "'Skolungdomar tjänar bättre'", Kulturnytt, Sveriges radio, 16 oktober 2013. Läst den 16 oktober 2013.
  2. ^ [a b] ”Filmtextsajt släckt efter polisrazzia”. Sveriges Radio P3 Nyheter. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5587950. Läst 15 mars 2014.