The Flaming Lips

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
The Flaming Lips
Flaming Lips smog Coyne Scurlock.jpg
The Flaming Lips på Fox and Hound 2006
Bakgrund USA Oklahoma City, Oklahoma, USA
Genre(r) Indierock, alternativ rock, psykedelisk rock, experimentell rock, dream pop, rymdrock
År som aktiva 1983 – nutid
Skivbolag Lovely Sorts of Death, Warner Bros. Records, Restless Records, Bella Union
Relaterade artister Stardeath and White Dwarfs, Beck, Mercury Rev, Henry Rollins, Tame Impala, Kesha, Miley Cyrus, Electric Würms, Moby
Webbplats Officiell webbplats
Medlemmar
Wayne Coyne
Michael Ivins
Steven Drozd
Derek Brown
Tidigare medlemmar
Ronald Jones
Jonathan Donahue
Mark Coyne
Dave Kostka
Richard English
Nathan Roberts
Jon Mooneyham
Kliph Scurlock

The Flaming Lips är en amerikansk experimentell musikgrupp från Oklahoma City som bildades 1983.[1] De är kända för sina "galna scenshower" och experimenterande. Gruppens namn sägs komma från en dröm som Wayne Coyne hade där han blev passionerat kysst i baksätet i sin bil av en brinnande Jungfru Maria.[1]

Gruppen består för närvarande av Wayne Coyne (sång, gitarr, piano), Michael Ivins (bas, piano) och Steven Drozd (trummor, gitarr, bas, keyboards m m).

Den 5 december 2006 döptes en gata i Oklahoma City efter bandet.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Från början var det Waynes bror Mark som sjöng. Men efter sin brors avhopp tog Wayne över rollen som sångare, och strax därefter släppte bandet sitt första riktiga album, Hear It Is, 1986.[1] Albumet följdes kort därpå av Oh My Gawd!!!, 1987 och Telepatic Surgery, 1988. Året därpå spelades In a Priest Driven Ambulance in med diverse medlemsbyten. 1992 släppte The Flaming Lips Hit to Death in the Future Head. Efter att albumet släppts hoppade två medlemmar av och ersattes bland andra av Steven Drozd[3] som fortfarande är kvar som medlem.

1993 släpptes Transmissions from the Satellite Heart. Albumet blev en stor succé och ledde till ett intensivt turnerande som förband till band som Red Hot Chili Peppers och Candlebox. Clouds Taste Metallic släpptes 1995, men blev inte alls lika uppskattad som det föregående albumet vilket ledde till ett avhopp. Zaireeka som släpptes 1997 var en 4-diskutgåva som var menad att spelas samtidigt. Detta var ett experimenterande från bandets sida för att omdefiniera sin musikala riktning. The Soft Bulletin släpptes 1999.

2002 släpptes Yoshimi Battles the Pink Robots och blev bandets dittills största succé. Skivans sista spår, "Approaching Pavonis Mons by Balloons (Utopia Planitia)" vann 2002 en grammy för "Best Rock Instrumental Performance". Yoshimi sålde guld den 10 april 2006. At War With the Mystics släpptes 2006 och låten "The Wizard Turns On... The Giant Silver Flashlight and Puts on His Werewolf Moccasins" tilldelades även den en grammy, för "Best Rock Instrumental Performance" 2006. Albumet Embryonic släpptes 2009. Det är det första dubbelalbumet som bandet producerat.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar
  • Wayne Coyne – sång, gitarr, keyboard (1983–idag)
  • Michael Ivins – bas, keyboard, bakgrundssång (1983–idag)
  • Steven Drozd – sång, trummor, gitarr, keyboard, bas, bakgrundssång (1991–idag)
  • Derek Brown – gitarr, keyboard, slagverk, bakgrundssång (2009–idag)
Turnerande musiker
  • Jake Ingalls – keyboard, gitarr (2013–idag)
  • Matt Duckworth – slagverk, keyboard (2014–idag)
  • Nick Ley - slagverk, trummor, sampling (2014–idag)
Tidigare medlemmar
  • Mark Coyne – sång (1983–1985)
  • Dave Kostka – trummor (1983–1984)
  • Richard English – trummor, keyboard, bakgrundssång (1984–1988)
  • Nathan Roberts – trummor (1989–1991)
  • Jonathan Donahue – gitarr, bakgrundssång (1989–1991)
  • Jon Mooneyham – gitarr (1991)
  • Ronald Jones – gitarr, bakgrundssång (1991–1996)
  • Ray Suen – slagverk, violin, harpa, keyboard (2009–2012)
  • Kliph Scurlock – trummor, slagverk (2002–2014)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum
EP

Singlar (urval)

  • 1993 - She Don't Use Jelly (US #55, US Alt #9)[7]
  • 2006 - The W.A.N.D. (The Will Always Negates Defeat) (US #108)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Biografi av Jason Ankeny på allmusic.com
  2. ^ RoadsideAmerica.com: Oklahoma City, Oklahoma: Flaming Lips Alley
  3. ^ Steven Drozd på Ink 19
  4. ^ Domumentär om The Soft Bulletin på Pitchfork.tv
  5. ^ The Flaming Lips and Heady Fwends på Mind Equals Blown
  6. ^ Peace Sword på Pitchfork
  7. ^ Billboard: The Flaming Lips

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]