The House of the Rising Sun

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
The House of the Rising Sun
Originalspråk Engelska

The House of the Rising Sun är en engelskspråkig folkvisa från USA.

Det är oklart vem som har skrivit låten. Folkloristen Alan Lomax, författare till Our Singing Country, skrev att melodin var en traditionell engelsk ballad och att texten var skriven av paret Georgia Turner och Bert Martin från Kentucky. Det finns andra som förordar diverse olika förklaringar som skiljer sig från denna, men Lomax beskrivning är generellt ansedd som den mest troliga.

Alan Price från The Animals menar att sången ursprungligen är en engelsk folkvisa från 1500-talet om en bordell i Soho och att engelska utvandrare förde med sig sången till Amerika, där handlingen förlades till New Orleans.[1]

Coverversionen som gjordes av The Animals med sångaren Eric Burdon är troligen den mest kända. Till skillnad från andra versioner ökar The Animals version i tempo hela tiden. Den äldsta kända inspelningen är från 1934 och släpptes av Clarence "Tom" Ashley och Gwen Foster. Ashley sade att han lärt sig den av sin farfar, Enoch Ashley. Texas Alexanders "The Risin' Sun", som spelades in 1934, nämns ibland som den första inspelningen, men det är en helt annan sång. Woody Guthrie spelade in sin version 1941.

Rockgruppen Frijid Pink har också gjort en version av The House of the Rising Sun, men där ökar inte tempot som i The Animals version. Bob Dylan hade med låten på sin första skiva Bob Dylan från 1961. Dolly Parton har också gjort en version, denna kanske inte lika känd som de andra. Gruppen Geordie har gjort en version av låten som blev deras största hit. Gregory Isaacs från Jamaica har gjort en populär reggaeversion av låten. Leadbelly har också spelat in den. Även Rockgruppen Muse har spelat in en mer metalinfluerad version av låten

I övrigt har den spelats in av Odetta 1962, Nina Simone 1962, Bob Dylan 1962, Brothers Four 1965, Miriam Makeba 1960, Helmut Lotti 2003, Glenn Yarbrough 1957, Hugh Masekela 1961, The Weavers, Bachman Turner Overdrive 1996, A-kören, Julian Thome, Toto 2002, Joan Baez, Muse och Five Finger Death Punch 2013.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Speaking on the Paul Jones Show, BBC Radio 2, sändes 5 oktober 2009