The Open Championship

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser av British Open, se British Open.

The Open Championship är det officiella namnet på världens äldsta golftävling, oftast kallad British Open utanför Storbritannien och enbart The Open av britter. Tävlingen är en av golfvärldens fyra majortävlingar. R&A är sedan 1919 ansvarig för tävlingen som spelades första gången 1860Prestwick.

Inledning[redigera | redigera wikitext]

The Open Championship är den äldsta av fyra majortävlingar för herrar. Varje år hålls tävlingen på en av några få utvalda golfklubbar i Storbritannien. Oavsett vilken klubb tävlingen spelas på så är det R&A som organiserar och administrerar The Open. Tävlingen spelas alltid på en linksbana.

Tävlingen spelas i juli och det är den tredje majortävlingen för året efter The Masters Tournament och US Open, men innan PGA Championship. Den har varit en officiell tävling på PGA-touren sedan 1995 vilket innebär att prispengarna som medlemmar på PGA-touren vinner i The Open räknas in i den officiella penninglistan. Som tillägg till det så har alla Open Championships före 1995 retroaktivt klassificerats som PGA-toursegrar och listorna över PGA-segrar har justerats för att spegla detta. PGA European Tour har alltid räknat The Open som en officiell tävling.

Historik[redigera | redigera wikitext]

The Open Championship spelades första gången 17 oktober 1860Prestwick Golf Club. Invigningstävlingen var förbehållen professionella golfspelare. Startfältet bestod av åtta spelare som spelade Prestwicks 12-hålsbana i tre varv på en dag. Willie Park Sr vann på 174 slag då han slog favoriten Tom Morris Sr med två slag. Året efter öppnades tävlingen för amatörer och startfältet bestod då av tio professionella spelare och åtta amatörer. Det dröjde till 1885 innan tävlingen samlade fler än 50 deltagare.

Priset till vinnaren var ett praktfullt rött läderbälte med silverspännen. Bältet kallades The Champions Belt. Det fanns inga prispengar i de första tre Opens men 1863 instiftade man en prissumma på 10 pund som senare höjdes till 50 pund. Prissumman delades mellan andra, tredje och fjärde placerade proffsspelaren medan vinnaren fick behålla mästarbältet i ett år. 1863 vann Old Tom Morris den första prissumman på sex pund, att jämföra med prissumman 2004 som var 720,000 pund. Tävlingen om mästarbältet pågick till 1870Tom Morris Jr fick behålla bältet för alltid efter att ha vunnit tävlingen tre år i rad. Tävlingen ställdes in 1871 eftersom det inte fanns något vandringspris att spela om. Då förenade sig St. Andrews med Musselburgh och Prestwick och satte upp ett nytt ständigt vandringspris, Claret Jug, en silverkanna. Denna silverkanna har man spelat om varje år sedan dess.

Prestwick Golf Club administrerade The Open mellan 1860 och 1870. 1871 organiserade man tävlingen tillsammans med R&A och The Honourable Company of Edinburgh Golfers. 1892 fördubblades längden på tävlingen från 36 till 72 hål och samma år höjdes prissumman till 100 pund. På grund av det ökade antalet deltagare i tävlingen så infördes 1898 en cut efter två rundor. 1920 övergick hela ansvaret för tävlingen på R&A.

De tidiga vinnarna var skotska proffs som på den tiden arbetade som greenkeepers, klubbtillverkare och caddies, som komplement till de låga prissummorna i de tävlingar de ställde upp i. The Open har alltid dominerats av proffs. Amatörer har bara vunnit sex gånger och det var mellan 1890 och 1930. Den siste amatören som vann var amerikanen Bobby Jones som även gjorde Grand Slam 1930. Jones var en av fyra amerikaner som vann The Open mellan första och andra världskriget. Den förste var Walter Hagen 1922. Dessa amerikaner och den franske vinnaren i 1907 års The Open var de enda utländska vinnarna fram till 1939.

Den förste segraren efter andra världskriget var amerikanen Sam Snead 1946. 1947 vann Fred Daly från Nordirland. Medan det har varit många vinnare från England och Skottland så är Daly den ende från den irländska ön och ingen från Wales har vunnit tävlingen. Under efterkrigsåren dominerades tävlingen av sydafrikanen Bobby Locke och australiensaren Peter Thomson som vann Claret Jug nio gånger av elva mellan 1948 och 1958.

En annan sydafrikan, Gary Player vann 1959 och det var början på Big Three-eran inom professionell golf. De tre spelarna var Gary Player, Arnold Palmer och Jack Nicklaus. Palmer tävlade första gången 1960, när han kom tvåa efter den mindre kände australiensaren Kel Nagle, men han vann de två följande åren.

Nicklaus segrar i The Open Championship kom 1966, 1970 och 1978. Han vann övriga majors oftare men det understryker vilken framstående golfspelare han var i The Open på 1960- och 1970-talet. Han slutade bland de fem första sexton gånger vilket är, tillsammans med John Henry Taylor, mest i The Opens historia och överlägset bäst sedan andra världskriget. Detta inkluderar sju andraplaceringar. Nicklaus har spelat flest rundor under par, 61 stycken, och slutat flest tävlingar under par, 14 stycken. På Turnberry 1977 var han med i en av de mest omtalade tävlingarna i golfhistorien, när hans duell med Tom Watson dröjde till sista slaget innan Watson stod som Open-segrare för andra gången.

Watson vann fem Open Championship, fler än någon annan sedan 50-talet men hans sista seger (1983) avslutade en period av amerikansk dominans. De följande elva åren blev det bara en amerikansk seger. De europeiska vinnarna under denna period, spanjoren Seve Ballesteros, skotten Sandy Lyle och engelsmannen Nick Faldo var också ledargestalter i den grupp av spelare som började att spela allt bättre än amerikanerna i Ryder Cup.

1995 blev The Open Championship officiell tävling på den amerikanska PGA-touren. John Dalys seger det året, vilket var en stor överraskning även om han hade vunnit en major tidigare, startade en ny period av amerikansk dominans. Tiger Woods vann sin första seger i The Open 2000. Det var dramatiska TV-bilder det året på St. Andrews när den till åren komne Jack Nicklaus vinkade farväl till folkmassorna medan den atletiske unge tronföljaren tittade på från en närliggande tee.

Kvalificering till The Open[redigera | redigera wikitext]

Tävlingen är öppen för alla spelare som ligger på världens golfrankinglistor. Kvalificering till tävlingen sker genom ett förkval under 1-2 dagar i Afrika, Australasien, Oceanien, Amerika och Europa samt ett kval i Storbritannien. Från dessa förkval kvalificerar sig 48 spelare till tävlingen där 156 spelare deltar (2005). Övriga spelare i tävlingen är direktkvalificerade enligt följande 29 kategorier:

  1. Spelarna på de 10 första placeringarna i The Open året före
  2. Tidigare The Open-vinnare som är högst 65 år dagen före tävlingen
  3. De 50 första spelarna på golfens världsranking vecka 22
  4. De 20 första spelarna på PGA European Tours Order of Merit året före
  5. Vinnarna i PGA Championship innevarande år och två föregående år
  6. Spelarna som ligger på placeringarna 1-3 på PGA European Tours Order of Merit innevarande år med prispengarna till och med PGA Championship.
  7. Spelare på de två första placeringarna på en ackumulerad penninglista från alla PGA European Tour-tävlingar mellan British Master och French Open samt US Open
  8. Vinnarna i Smurfit European Open och Barclays Scottish Open
  9. Vinnarna i US Open de fem senaste åren inklusive årets tävling
  10. Vinnarna i The Masters Tournament de senaste sex åren inklusive årets tävling
  11. Vinnarna i USPGA Championship de fem föregående åren
  12. Vinnarna i USPGA Tour Players Champions de senaste tre åren inklusive innevarande år
  13. De 20 bästa spelarna på USPGA:s penninglista föregående år
  14. Spelare på de tre första placeringarna på USPGA-tourens penninglista innevarande år till och med tävlingen Fedex St Jude Classic
  15. De 2 bästa spelarna på en ackumulerad penninglista på USPGA-touren med Western Open och de fyra föregående tävlingarna
  16. Vinnaren i Western Open och John Deere classic
  17. Spelande medlemmar i Ryder Cup-lagen året före
  18. Vinnaren på Order of Merit på Asian PGA Tour föregående år
  19. Spelare som placerat sig på första eller andra plats på Order of Merit Tour of Australasia föregående år
  20. Spelare som placerat sig på första plats på Order of Merit på Southern Africa PGA Sunshine Tour senaste säsongen
  21. Vinnaren i Canadian Open föregående år
  22. Vinnaren i Japan Open föregående år
  23. Spelare som placerat sig på första och andra plats på den officiella penninglistan på Japan Golf Tour föregående år
  24. De fyra bästa spelarna i Mizuno Open innevarande år
  25. De två spelare som placerat sig högst på en ackumulerad penninglista på alla Japan Tour-tävlingar mellan Japan PGA Championship och Mizuno Open innevarande år
  26. Vinnaren i Senior British Open föregående år
  27. Vinnaren i Amateur Champion innevarande år
  28. vinnaren i US Amateur Champion föregående år
  29. Vinnaren i European Individual Amateur föregående år

Statistik[redigera | redigera wikitext]

Segrare[redigera | redigera wikitext]

År Segrare
2013 USA Phil Mickelson
2012 Sydafrika Ernie Els
2011 Nordirland Darren Clarke
2010 Sydafrika Louis Oosthuizen
2009 USA Stewart Cink
2008 Irland Padraig Harrington
2007 Irland Padraig Harrington
2006 USA Tiger Woods
2005 USA Tiger Woods
2004 USA Todd Hamilton
2003 USA Ben Curtis
2002 Sydafrika Ernie Els
2001 USA David Duval
2000 USA Tiger Woods
1999 Skottland Paul Lawrie
1998 USA Mark O'Meara
1997 USA Justin Leonard
1996 USA Tom Lehman
1995 USA John Daly
1994 Zimbabwe Nick Price
1993 Australien Greg Norman
1992 England Nick Faldo
1991 Australien Ian Baker-Finch
1990 England Nick Faldo
1989 USA Mark Calcavecchia
1988 Spanien Severiano Ballesteros
1987 England Nick Faldo
1986 Australien Greg Norman
1985 Skottland Sandy Lyle
1984 Spanien Severiano Ballesteros
1983 USA Tom Watson
1982 USA Tom Watson
1981 USA Bill Rogers
1980 USA Tom Watson
1979 Spanien Severiano Ballesteros
1978 USA Jack Nicklaus
År Segrare
1977 USA Tom Watson
1976 USA Johnny Miller
1975 USA Tom Watson
1974 Sydafrika Gary Player
1973 USA Tom Weiskopf
1972 USA Lee Trevino
1971 USA Lee Trevino
1970 USA Jack Nicklaus
1969 England Tony Jacklin
1968 Sydafrika Gary Player
1967 Argentina Roberto DeVicenzo
1966 USA Jack Nicklaus
1965 Australien Peter Thomson
1964 USA Tony Lema
1963 Nya Zeeland Bob Charles
1962 USA Arnold Palmer
1961 USA Arnold Palmer
1960 Australien Kel Nagle
1959 Sydafrika Gary Player
1958 Australien Peter Thomson
1957 Sydafrika Bobby Locke
1956 Australien Peter Thomson
1955 Australien Peter Thomson
1954 Australien Peter Thomson
1953 USA Ben Hogan
1952 Sydafrika Bobby Locke
1951 England Max Faulkner
1950 Sydafrika Bobby Locke
1949 Sydafrika Bobby Locke
1948 England Henry Cotton
1947 Nordirland Fred Daly
1946 USA Sam Snead
1939 England Richard Burton
1938 England Reg Whitcombe
1937 England Henry Cotton
1936 England Alf Padgham
År Segrare
1935 England Alf Perry
1934 England Henry Cotton
1933 USA Denny Shute
1932 USA Gene Sarazen
1931 USA Tommy Armour
1930 USA Bobby Jones (Am)
1929 USA Walter Hagen
1928 USA Walter Hagen
1927 USA Bobby Jones (Am)
1926 USA Bobby Jones (Am)
1925 England Jim Barnes
1924 USA Walter Hagen
1923 England Arthur Havers
1922 USA Walter Hagen
1921 USA Jock Hutchison
1920 Skottland George Duncan
1914 Jersey Harry Vardon
1913 England John Henry Taylor
1912 Jersey Ted Ray
1911 Jersey Harry Vardon
1910 Skottland James Braid
1909 England John Henry Taylor
1908 Skottland James Braid
1907 Frankrike Arnaud Massy
1906 Skottland James Braid
1905 Skottland James Braid
1904 Skottland Jack White
1903 Jersey Harry Vardon
1902 Skottland Alexander Herd
1901 Skottland James Braid
1900 England John Henry Taylor
1899 Jersey Harry Vardon
1898 Jersey Harry Vardon
1897 England Harold Hilton (Am)
1896 Jersey Harry Vardon
1895 England John Henry Taylor
År Segrare
1894 England John Henry Taylor
1893 Skottland William Auchterlonie
1892 England Harold Hilton (Am)
1891 Skottland Hugh Kirkaldy
1890 England John Ball (Am)
1889 Skottland Willie Park Jr
1888 Skottland Jack Burns
1887 Skottland Willie Park Jr
1886 Skottland David Brown
1885 Skottland Bob Martin
1884 Skottland Jack Simpson
1883 Skottland Willie Fernie
1882 Skottland Robert Ferguson
1881 Skottland Robert Ferguson
1880 Skottland Robert Ferguson
1879 Skottland Jamie Anderson
1878 Skottland Jamie Anderson
1877 Skottland Jamie Anderson
1876 Skottland Bob Martin
1875 Skottland Willie Park Sr
1874 Skottland Mungo Park
1873 Skottland Tom Kidd
1872 Skottland Tom Morris Jr
1870 Skottland Tom Morris Jr
1869 Skottland Tom Morris Jr
1868 Skottland Tom Morris Jr
1867 Skottland Tom Morris Sr
1866 Skottland Willie Park Sr
1865 Skottland Andrew Strath
1864 Skottland Tom Morris Sr
1863 Skottland Willie Park Sr
1862 Skottland Tom Morris Sr
1861 Skottland Tom Morris Sr
1860 Skottland Willie Park Sr

Spelare som vunnit flera gånger[redigera | redigera wikitext]

Spelare med mer än en seger till och med 2013.

Spelare Antal segrar
Harry Vardon 6
Peter Thomson 5
James Braid 5
John Henry Taylor 5
Tom Watson 5
Walter Hagen 4
Bobby Locke 4
Tom Morris Sr 4
Tom Morris Jr 4
Willie Park Sr 4
Spelare Antal segrar
Jamie Anderson 3
Robert Ferguson 3
Bobby Jones 3
Henry Cotton 3
Gary Player 3
Jack Nicklaus 3
Nick Faldo 3
Severiano Ballesteros 3
Tiger Woods 3
Spelare Antal segrar
Willie Park Jr 2
Arnold Palmer 2
Lee Trevino 2
Greg Norman 2
Pádraig Harrington 2
Ernie Els 2

Banor i The Open Championship[redigera | redigera wikitext]

Bana Antal tävlingar År
St Andrews Old Course 28 2010, 2005, 2000, 1995, 1990, 1984, 1978, 1970, 1964, 1960, 1957, 1955, 1946, 1939, 1933, 1927, 1921, 1910, 1905, 1900, 1895, 1891, 1888, 1885, 1882, 1879, 1876, 1873
Prestwick Golf Club 24 1925, 1914, 1908, 1903, 1898, 1893, 1890, 1887, 1884, 1881, 1878, 1875, 1872, 1870, 1869, 1868, 1867, 1866, 1865, 1864, 1863, 1862, 1861, 1860
The Honourable Company of Edinburgh Golfers, Muirfield 16 2013, 2002, 1992, 1987, 1980, 1972, 1966, 1959, 1948, 1935, 1929, 1912, 1906, 1901, 1896, 1892
Royal St George's, Sandwich 14 2011, 2003, 1993, 1985, 1981, 1949, 1938, 1934, 1928, 1922, 1911, 1904, 1899, 1894
Royal Liverpool GC, Hoylake 11 2006, 1967, 1956, 1947, 1936, 1930, 1924, 1913, 1907, 1902, 1897
Royal Lytham & St Annes 11 2012, 2001, 1996, 1988, 1979, 1974, 1969, 1963, 1958, 1952, 1926
Royal Birkdale 9 2008, 1998, 1991, 1983, 1976, 1971, 1965, 1961, 1954
Royal Troon 8 2004, 1997, 1989, 1982, 1973, 1962, 1950, 1923
Carnoustie Golf Links 7 2007, 1999, 1975, 1968, 1953, 1937, 1931
Musselburgh 6 1889, 1886, 1883, 1880, 1877, 1874
Turnberry 4 2009, 1994, 1986, 1977
Royal Cinque Ports (Deal) 2 1920, 1909
Royal Portrush 1 1951
Prince's 1 1932

Svenska topplaceringar (Top 10)[redigera | redigera wikitext]

Ingen svensk har hittills vunnit The Open Championship. Vid 17 tillfällen har dock en svensk golfare placerat sig bland de 10 bästa. Bäst är Jesper Parnevik med 5 placeringar inom top 10. Hans andraplatser från 1994 och 1997 är också de två bästa placeringarna hittills tillsammans med Niclas Fasth (2001) och Henrik Stensson (2013), som tangerade dessa noteringar.

År Namn Placering
2013 Henrik Stensson (3) 2
2012 Alexander Norén 9
2010 Henrik Stensson (2) 3
2009 Richard S. Johnson 8
2008 Henrik Stensson 3
2006 Carl Pettersson 8
2003 Fredrik Jacobson 6
2001 Niclas Fasth 2
2001 Jesper Parnevik (5) 9
2000 Pierre Fulke 7
1999 Jesper Parnevik (4) 10
1998 Jesper Parnevik (3) 4
1997 Jesper Parnevik (2) 2
1996 Peter Hedblom 7
1994 Jesper Parnevik 2
1994 Anders Forsbrand 4
1992 Robert Karlsson 5

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]