Theobald Stein
Johan Carl Henrik Theobald Stein, född den 7 februari 1829 i Köpenhamn, död den 16 november 1901, var en dansk skulptör, son till Sophus August Vilhelm Stein, bror till Valdemar och Harald Stein.
Stein var elev vid konstakademien av medaljören Christen Christensen och av H.V. Bissen och gjorde sig tidigt bemärkt genom reliefer och statyetter (Holberg - i konstmuseet -, Bellman. Ewald). Åren 1856-59 vistades han i Rom.
År 1860 fick han utställningsmedaljen för Italiensk fiskarpojke med en vattenkruka på axeln (ett mycket populärt verk uppställt i Köpenhamn), 1861 blev han medlem av akademien, 1867 docent i anatomi, 1883 professor vid modellskolan där. 1893-96 var Stein akademiens direktör. År 1875 hade han blivit medlem av akademien i Stockholm.
Han utförde en hel rad monumentala konstverk: Holberg (sittande, framför Kungliga teatern 1873), Niels Juel (vid Holmens Kanal 1878), Carstens (på Vestre Boulevard) minnesmärket över amiral Suenson (i Nyboder 1888), Harsdorff (sittande staty, Charlottenborg), Edward Tesdorpf (i Landbohöjskolens trädgård).
Därtill kom Luther med flera statyer i Frederikskyrkan, kolossalbyster av Mynster och Martensen vid Frue-kirken, Kingo i Odense med flera samt många porträttbyster och porträttstatyetter. Bland hans senare verk är även statyn Lots hustru (1894 i marmor), Faustulus bärande Romulus och Remus (1896 i brons), båda i Kunstmuseet.
Steins konst tillhör den antikiserande Thorvaldsenska riktningen. Han var sannolikt dennas siste representant i Danmarks skulptur. Stein är representerad genom ett 20-tal arbeten i Glyptoteket och av ett 30-tal skisser i Hirschsprungs museum.
Källor [redigera]
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Stein, 2. Johan Karl Henrik Teobald, 1904–1926.
