Thomas Carlyle

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Carlyle” leder hit. För andra betydelser, se Carlyle (olika betydelser).
För den skotske advokaten och Irvinganhängaren, se Thomas Carlyle (advokat)
Thomas Carlyle

Thomas Carlyle, född 4 december 1795 i Ecclefechan, Dumfriesshire, Skottland, död 5 februari 1881 i London, var en skotsk historiker och författare.

Han studerade vid universitetet i Edinburgh och försörjde sig sedan som folkskollärare och senare som informator. Han skaffade sig omfattande kunskaper om tysk skönlitteratur och filosofi och blev med tiden en av Englands främste kännare av tysk romantik. Bland annat skrev han en omfattande biografi om Schiller och översatte Goethes "Wilhelm Meisters Lehrjahre".

1821 genomgick han en andlig kris som gav honom sömnlösa nätter, men som på sikt stärkte honom och fick honom att tro på en gudomlig världsordning.

1826 gifte han sig med Jane Baillie Welsh (1801-1866) och bosatte sig på hennes gård i Craigenputtock i en ödslig del av den skotska landsbygden. Där skrev han den delvis självbiografiska och i England mycket högt uppskattade Sartor resartus (1836) där han beskriver sina religiösa tvivel. Han gjorde sig ett namn genom Franska revolutionen (1837).

Åren 1837-1840 gav han en rad föreläsningar, bland annat Om hjältar och hjältedyrkan. Han skrev även flera pamfletter, såsom Letters and Speeches of Cromwell (1845), där han angrep liberalismen.

1858-1865 skrev han sitt omfattande verk History of Frederick the Great.

1865 utsågs han till rektor för universitet i Edinburgh, som var en av de främsta hedersbetygelser man kunde få i Skottland på den tiden. Hans installationstal fick stor genomslagskraft och ledde till att hans böcker blev mycket efterfrågade.

Carlyles historiska verk kännetecknas av stark inlevelse vad gäller såväl miljö som personer och är stundtals sarkastiska. Hans inflytande i engelskt kulturliv var mycket stort och författare som Browning, Dickens, Ruskin och Thackeray har starkt påverkats av honom.

Efter hustruns bortgång 1866 läste han hennes dagböcker och upptäckte då till sin stora sorg att han, genom att mer eller mindre ha varit en arbetsnarkoman, hade gjort hennes liv glädjefattigt och att hon under hela deras äktenskap känt sig mer eller mindre försummad.

Han sammanfattade sitt liv i Reminiscences (som utgavs efter hans bortgång), där han beskrev sig själv ur en ofördelaktig dager och inte kunde förlåta sig själv för att han hade negligerat sin hustru och hennes önskemål.

Hans hus i London på Cheyne Row i Chelsea där han bodde, är sedan 1886 ett museum.

Verk (på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Franska revolutionen (The French revolution) (översättning Otto Wilhelm Ålund, Seelig, 1884-1885)
  • Om hjältar, hjältedyrkan och hjältebragder i historien (översättning Ellen Ryding, 1901)
  • Forntid och nutid (översättning Ellen Ryding, Geber, 1902)
  • Sartor Resartus (översättning Ellen Ryding, Geber, 1903)
  • Arbeta och förtvifla icke!: lefvande ord ur Thomas Carlyles arbeten (valda och öfversatta af Ellen Ryding, Geber, 1906)
  • Den franska revolutionen (The French revolution) (översättning Alf Ahlberg, Natur och kultur, 1930-1931)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]