Thomas Cromwell, 1:e earl av Essex

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Thomas Cromwell” leder hit. För andra betydelser, se Thomas Cromwell (olika betydelser).
Thomas Cromwell, earl av Essex. Porträtt av Hans Holbein den yngre 1532.

Thomas Cromwell, från 1540 earl av Essex (Lord Essex), född omkring 1485 i Putney, död 28 juli 1540Towern, London (avrättad), var en engelsk statsman, en av de viktigaste politiska personligheterna under Henrik VIII:s styre.

Cromwell föddes omkring 1485 i Putney. Han var son till smeden och klädhandlaren Walter Cromwell. I början av 1500-talet reste den unge Thomas Cronwell runt i Frankrike, Nederländerna och Italien, och tjänstgjorde bland annat som legosoldat i den franska armén. Efter att ha inlett en karriär som jurist i England och blivit parlamentsledamot 1523 trädde Thomas Cromwell i tjänst hos kungens dåvarande närmaste man kardinal Thomas Wolsey 1531. År 1533 hade Cromwell nått positionen som Secretary of State

I samband med Wolseys fall till följd av att denne misslyckades att få katolska kyrkan att bevilja Henrik VIII annullering av sitt äktenskap med Katarina av Aragonien fick Cromwell en mer framträdande roll då han var den mest framträdande av dem som föreslog för Henrik VIII att kungen själv skulle bryta med katolska kyrkan genom att göra sig till överhuvud för den engelska kyrkan, och drev igenom suprematiakten i parlamentet 1534.

År 1535 utnämnde Henrik VIII Cromwell till sin ställföreträdare i kyrkliga frågor. Detta gav honom makt som högste domare i kyrkliga ärenden och ämbetet innebar en enda förenande institution över den engelska kyrkans två provinser. Som Henriks generalvikarie övervakade han klosterupplösningen, som började med hans visitation av kloster och klosterkyrkor, tillkännagiven 1535 och påbörjad på vintern 1536.

Klosterupplösningen har ofta beskrivits som ett cyniskt initiativ för att roffa åt staten pengar, men Cromwell och hans anhängare hade genuina teologiska invändningar mot klosterlivet som idé, särskilt om medlingsböner för de döda. Medan Cromwell var vid makten var Henriks regering mycket öppnare för religiösa reformer än den var senare.

Cromwell var också arkitekten bakom Laws in Wales Acts, som innebar att Englands lag skulle gälla i Wales och de två skulle räknas som en stat, som antogs för första gången 1535.

Cromwell som först varit Henrik VIII:s andra hustru Anne Boleyns bundsförvant i kampen för att få kungen att bryta med påvedömet för att kunna annullera sitt första äktenskap för att gifta sig med henne, stödde dock Henrik när denne 1536 lät avrätta henne och sedan gifte sig med Jane Seymour. Som belöning för sina tjänster utnämnde Henrik Cromwell till baron av Wimbledon och Lord Privy Seal 1536. På den sistnämnda posten efterträdde han Anne Boleyns far Thomas Boleyn som fallit i onåd i samband med dotterns fall.

Strax efter kungens omgifte utbröt ett stort uppror i norra England, kallat Pilgrimage of Grace i syfte att stoppa Klosterupplösningen. Inledningsvis var det ett folkligt uppror men det kom även att stödjas av lågadel en del högadel. För att lugna de rebelliska katolikerna gick Henrik med på att låta parlamentet ta upp deras frågor. Han gick även med på att ge amnesti till alla inblandade. Men höll inget av löftena, vilket utlöste ett nytt uppror bröt ut 1537. Den här gången slog kungen till snabbt och det hela slutade upprorsledarna dömdes för högförräderi och avrättades.

1538 sanktionerade Henrik förstörelsen av helgedomar över romersk-katolska helgon. 1539 upplöstes Englands kvarvarande kloster och deras egendomar beslagtogs av Kronan. Året därpå 1540 utnämndes Cromwell till greve (earl) av Essex.

Jane Seymour hade dött i barnsäng 1537 i samband med den blivande Edvard VI:s födelse. Cromwell uppmanade kungen att gifta om sig då det behövdes ytterligare arvingar ifall den sjuklige lille Edvard skulle dö. Valet föll 1540 på den tyska prinsessan Anna av Kleve, då Cromwell menade att detta innebar en fördelaktig allians. När kungen vantrivdes i sitt nya äktenskap föll Cromwell snabbt i onåd. Detta var det egentliga motivet till att Cromwell arresterades för högförräderi den 10 juni 1540 och senare dömdes till döden.

Cromwell avrättades enskilt i Towern den 28 juli 1540. Det sägs att Henrik VIII avsiktligt valde en oerfaren bödel. Cromwell sade att han dog i den traditionella tron (katolska kyrkan) innan han dog. Den unge bödeln försökte hugga av Cromwells huvud tre gånger innan han lyckades. Efter avrättningen kokades huvudet och sattes på en spik på London Bridge – med ansiktet bort från City of London.

Henrik kom senare att ångra att han hade låtit avrätta Cromwell och i ett uttalande 1541 kalla honom "den trognaste tjänare han någonsin haft".

Lordprotektorn av England Oliver Cromwell (15991658), var ättling till Thomas Cromwells syster Catherine Cromwell.

Externa länkar och källor[redigera | redigera wikitext]

Artikeln består helt eller delvis av översatt text från engelska Wikipedia 20 februari 2006