Thomas Culpeper

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Denna artikel handlar om hovmannen, för Virginiaguvernören, se Thomas Colepeper, 2:e baron Colepeper

Thomas Culpeper, född omkr. 1514, död 10 december 1541 i London, var en ung engelsk hovman under Henrik VIII:s tid. Han var en avlägsen släkting till Howardklanen, som var oerhört mäktiga vid denna tid. De hade särskilt stort inflytande efter kardinal Thomas Wolseys fall och under Anne Boleyns tid som drottning, då hon var en av deras kusiner.

Culpeper tycks ha börjat i kunglig tjänst under Annes tid, även om det inte finns några källor som visar på att han träffat varken Anne Boleyn eller Jane Seymour, vilket tyder på att hans betydelse inte var särskilt stor förrän efter 1537.

Han var enligt vad som påstås oerhört attraktiv. Han beskrevs som 'en vacker yngling' och han var en av kungens gunstlingar. Han blev en av de hovmän som hjälpte till vid påklädning och sov ofta i Henriks sovrum. Han var en av de privilegierade dignitärer som hälsade Henriks tyska brud Anna av Kleve välkommen då hon anlände till England för att gifta sig.

Om man ser till personlighet var dock Culpeper en väldigt obehaglig individ; arrogant, självisk, grym och egenkär. 1539 eller 1540 dömdes han för våldtäkt och mord då han släpat in en parkskötares hustru in i några buskar och låtit sina män hålla fast henne medan han våldtog henne. Då några bybor försökte rädda kvinnan, dödade Culpeper en av dem. Henrik VIII benådade honom, och behandlade den förskräckliga händelsen som om det vore ett skämt. 1540 blev Henriks nya brud Katarina Howard intresserad av Culpeper och under 1541 tillbringade de tid tillsammans, ofta ensamma och sent på natten, med hjälp av Katarinas kammarjungfru lady Jane Rochford.

Historier om drottningens föräktenskapliga indiskretioner hade kommit till ärkebiskop Thomas Cranmers kännedom. Under Cranmers undersökningar upptäckte han rykten om en affär mellan den tonåriga drottningen och Culpeper. Culpeper arresterades och utfrågades. Båda parter nekade till anklagelserna, men ett kärleksbrev från Katarina till Culpeper hittades i Culpepers bostad, och blev det bevis Cranmer letat efter. Historiker debatterar fortfarande affären mellan dem fullbordats, men brevet ger i alla fall en tydlig bild av Katarinas känslor för Culpeper.

Man kan dock även spekulera i om det rörde sig om kärlek från hans sida, eller om det var äregirighet. Henrik hade dålig hälsa, sonen Edvard var liten, så att vara drottningens gunstling skulle utan tvekan satt Culpeper i en stark politisk position.

I december 1541, prövades Culpeper för förräderi tillsammans med Francis Dereham, som också anklagades för att ha haft en sexuell relation med drottningen, men i hans fall före hennes äktenskap med Henrik. Katarina hade inte dolt förhållandet med Culpeper för sina hushållsmedlemmar som nu vittnade, för att rädda sitt eget skinn, om att drottningen förfört Culpeper. Han medgav efter tortyr att han hade haft en sexuell relation med Katarina. De båda männen förklarades skyldiga och dömdes till döden. De skulle hängas, men bli nedskurna när de fortfarande levde, få inälvorna urskurna, halshuggas och styckade. Båda bad om att domen skulle mildras och Culpeper blev, troligtvis för att han tidigare stått kungen nära, bara halshuggen. Dereham däremot fick inte sådan nåd.

Culpeper avrättades tillsammans med Dereham i Tyburn 10 december, 1541, och deras huvuden sattes upp för beskådan på London Bridge. Culpeper begravdes vid St Sepulchre-without-Newgatekyrkan i London. Katarina Howard och Lady Jane Rochford avrättades 13 februari 1542.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]