Thor Ekecrantz
Thor Emanuel Ekecrantz, född 18 januari 1856 i Stockholm, död 1 november 1939, var en svensk apotekare.[1]
Ekecrantz avlade apotekarexamen 1880 samt tjänstgjorde därefter under en följd av år på apotek, men återupptog studierna och avlade 1893 mogenhetsexamen samt blev 1901 filosofie doktor vid Uppsala universitet. 1904-1921 var han professor i kemi och kemisk farmaci vid Farmaceutiska institutet samt 1904-1914 och 1918-22 tillika dess föreståndare. Ekecrantz grundade 1897 Svensk farmaceutisk tidskrift, vars redaktör han var till 1906.[2]
Han var sekreterare i Farmaceutiska föreningen 1894-1902 och dess ordförande 1916-20. Han skrev ett 60-tal avhandlingar och flera läroböcker, bland dessa märks Vårt farmaceutiska undervisningsväsen (1898), Studier öfver benzaldoximer och deras reaktionsprodukter med diazometan (doktorsavhandling, 1900), Kort lärobok i organisk kemi (1906), Den kemiska forskningens historia (1907), Lärobok i farmaceutisk kemi (1909-1910), och därutöver ett betydande antal mindre arbeten huvudsakligen inom kemiska ämnesområden, publicerade i olika svenska och utländska facktidskrifter.[3]
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Ekecrantz, Thor Emanuel i Vem var det? (1944)
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
- ^ Ekecrantz, Tor Emanuel i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)