Thor Heyerdahl

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Thor Heyerdahl
Thor Heyerdahl
Född 6 oktober, 1914
Larvik, Norge
Död 18 april 2002 (87 år)
Colla Micheri, Andora, Ligurien, Italien
Nationalitet Norsk
Forskningsområde Etnografi
Äventyrare
Alma mater Universitetet i Oslo
Rådgivare Kristine Bonnevie
Hjalmar Broch
Känd för Kon-Tiki
Ra
Ra II
Tigris
Kon-Tiki 1947
Ra II på Kon-Tiki-museet i Oslo.

Thor Heyerdahl, född 6 oktober 1914 i Larvik, Norge, död 18 april 2002 i Colla Micheri nära Andora i Ligurien, var en norsk marinbiolog, upptäcktsresande och författare.

Heyerdahl studerade både biologi och geografi vid Universitetet i Oslo. Åren 1933-1936 studerade han också antropologi vid Krøpeliens bibliotek. Hans första expedition var till ön Fatu Hiva i Polynesien 1937-1938. Åren 1939-1940 levde han bland Kwakiutl-indianerna i British Columbia. Dessa resor kom att påverka hans liv som forskare, då han lade märke till att växtlivet, vindarna, havsströmmarna, muntlig tradition mm antydde att Polynesien kunde ha befolkats från Sydamerika i stället för från Asien som vetenskapen hävdade. Efter dessa expeditioner utvecklade han sina kontroversiella teorier i boken American Indians in the Pacific.

Den etablerade vetenskapen accepterade inte hans teori och han planerade Kon-Tiki-expeditionen för att bevisa att det kunde vara möjligt. Den 28 april 1947 satte Heyerdahl och hans besättning, som bestod av fyra norrmän samt svensken Bengt Danielsson, segel vid Callao i Peru på en balsaflotte byggd i traditionell stil. Efter 101 dagar nådde de ön Raroia i Tuamoto-arkipilagen. Boken om expeditionen översattes till över 70 språk och blev en bestseller. Heyerdahls film om resan vann en Oscar för bästa dokumentär 1951. Det är den enda norska film som belönats med denna utmärkelse.

Även om expeditionen var en framgång, lät sig inte vetenskapen påverkas. Detta ändrades dock när Heyerdahl fann spår efter gamla sydamerikanska kulturer på Galapagos och möjligen också på Påskön. Senare tiders forskning med mänskligt och biologiskt DNA har klart motbevisat hans teori om sydamerikanskt ursprung för befolkningen i östra Polynesien.

Med Ra och Ra II försökte han knyta samman de sydamerikanska indianerna med de gamla civilisationerna i Afrika och Mellanöstern. Ra-båtarna var vassbåtar som byggdes efter gamla egyptiska målningar. Den första havererade utanför Barbados i Karibien på grund av ett konstruktionsfel. Ra II kom tryggt fram till Barbados efter 57 dagars seglats från Safi i Marocko.

Heyerdahl brann även senare för att pröva sina teorier om kontakter över havet mellan förhistoriska civilisationer. För att möjliggöra detta byggde han kopior av äldre tiders fartyg. 1977 konstruerade han ett nytt skepp, som han kallade Tigris. I fem månader seglades det i den Persiska viken och Indiska oceanen. Målet var att bevisa att Mesopotamien, Induskulturen och Egypten kunde ha haft handelsförbindelser över havet redan år 3000 f.Kr. Tigris seglade under FN-flagg, men hade stora problem med att få komma dit man ville på grund av alla krig i området. I protest mot dem brände Heyerdahl skeppet utanför hamnen i Djibouti.

I Jakten på Odin, Heyerdahls sista bok, med svensken Per Lillieström som medförfattare, framförde han en ytterst spektakulär tes. Han menade, med stöd i Snorres kungasagor, att asarnas högste gud Oden (Odin), i själva verket var en kung, bosatt i trakterna av Azov i nuvarande södra Ryssland. Omkring år 65 f.Kr. lämnade kungen den gamla boplatsen och vandrade till Skandinavien där Oden upphöjdes till gud.

Även om många av Heyerdahls teorier är synnerligen omstridda i vetenskapliga kretsar, erhöll han flera hedersdoktorat och andra utmärkelser. Han skrev många böcker och artiklar om sina expeditioner och fynd. Han ledde också i slutet av sitt liv flera arkeologiska utgrävningar, först och främst på Maldiverna (1983-1984), Tucume, Peru (1989-1994), Teneriffa (1991, 1999-2000) och Azov, Ryssland (2001).

Heyerdahls sista projekt blev planeringen av utgrävningar av Pulemelei som ligger på ön Savaii i Samoa i södra Stilla havet.

Thor Heyerdahl avled den 18 april 2002, och begravdes på familjens gods i Alassio i norra Italien.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Expedition Kon-Tiki (Kon-Tiki ekspedisjonen) (översättning från originalmanuskriptet av expeditionens svenske deltagare Bengt Danielsson, Forum, 1949)
  • Aku-Aku: Påsköns hemlighet (Aku-aku) (översättning Nils Erik Bæhrendtz, Forum, 1957)
  • Sjövägarna till Polynesien (översättning Monica Stolpe, Forum, 1967)
  • Expedition Ra (Ra ekspedisjonen) (översättning Jan Wahlén, Forum, 1970)
  • Hur sårbart är havet?: en föreläsning i "The distinguished lecture series" (översättning Jan Wahlén, Trevi, 1973)
  • Fatuhiva: tillbaka till naturen (Fatuhiva: tilbake til naturen) (översättning Brita Edfelt, Forum, 1974)
  • De första sjöfararna (Early man and the ocean) (översättning Ingrid Krook, Norstedt,1979)
  • Tigris: på spaning efter vårt ursprung (Tigris : in search of our beginnings) (översättning Roland Adlerberth, Norstedt, 1979)
  • Gåtan Maldiverna (The Maldive mystery) (översättning Thomas Preis, Norstedt, 1986)
  • Påskön: en gåta som fått svar (Bra böcker, 1989)
  • Tillbaka till paradiset (The Kon-Tiki man) (tillsammans med Christopher Ralling) (översättning Kenneth Engström, Roth, 1990)
  • Grön var jorden på den sjunde dagen (Grønn var jorden på den syvende dag) (översättning Hans O. Sjöström, Natur och kultur, 1991)
  • I Adams fotspår (I Adams fotspor: en erindringsreise) (översättning Lars Ahlström, DN, 1999)
  • Jakten på Odin: på sporet av vår fortid (tillsammans med Per Lillieström) (2001)

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Bertram, Laura (2010). ”Thor Heyerdahl : äventyren på haven gjorde honom världsberömd”. Allt om historia (nr. 8): sid. s. 48-53. ISSN 1653-3224. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]