Thrichomys

Från Wikipedia
Thrichomys
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljLansråttor
Echimyidae
SläkteThrichomys
Vetenskapligt namn
§ Thrichomys
AuktorTrouessart, 1880
Utbredning
Arternas utbredningsområde, klicka på bilden för detaljer
Hitta fler artiklar om djur med

Thrichomys är ett släkte gnagare i familjen lansråttor med tre arter som förekommer i Sydamerika. Dessa tre arter betraktades tidigare som en enda art med det vetenskapliga namnet Thrichomys apereoides.[1]

Arter och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Följande arter listas i släktet.[1][2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Dessa lansråttor blir 20 till 29 cm långa (huvud och bål), har en 18 till 22 cm lång svans och väger 247 till 500 g. I motsats till andra lansråttor är pälsen mjuk och det finns inga taggar. Ovansidan är täckt av brunaktig päls och undersidan har en ljusgrå färg. Även svansen är täckt med päls och morrhåren är långa.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Habitatet varierar mellan klippiga områden är täckta av lite växtlighet, skogens kanter, landskapet Cerradon, galleriskogar och gräsmarker. Ibland hittas arterna i träsk. Boet som är en hålighet mellan stenar, mellan växternas rötter eller i träd fodras med torrt gräs. Arterna äter frön, frukter från bomullssläktet (Gossypium) och kaktusar.[2][3]

Honor kan ha upp till tre kullar per år med upp till 6 ungar per kull (vanligen 3). I fångenskap varade dräktigheten 95 till 98 dagar och de nyfödda ungarna hade redan päls och öppna ögon. Ungarna diade sin mor cirka 6 veckor och efter ungefär 200 dagar var de lika stora som de vuxna djuren. Könsmognaden infaller efter 7 till 9 månader.[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). Thrichomys (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  2. ^ [a b] Thrichomys på IUCN:s rödlista, läst 9 maj 2016.
  3. ^ [a b c] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Thrichomys” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1693. ISBN 0-8018-5789-9