Thulesällskapet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Thulesällskapet (Thule-Gesellschaft, TG) var ett hemligt sällskap som uppstod i Tyskland mot slutet av Första världskriget. Man tog sitt namn efter den mytiska ön Thule, som i grekisk mytologi gällde för att vara världens nordliga gräns.

Sällskapets uppkomst[redigera | redigera wikitext]

Thulesällskapet uppstod vid årsskiftet 1917/1918 ur kretsar inom Germanenorden och verkade i Bayern med Rudolf von Sebottendorf, München, som grundare. Bland medlemmarna, som mest omkring 1 500 personer, återfanns advokater, domare, professorer, polisbefäl, aristokrater, läkare och affärsmän. Utåt beskrev man sig som ett "studieförbund för forngermansk kultur", medan verksamheten i själva verket i sina former påminde om ett ordenssällskap, och i sina syften verkade för bland annat rasism och antisemitism.

Ideologiska kopplingar[redigera | redigera wikitext]

Sällskapets rasistiska ideologi var starkt påverkad av Guido von Lists "Ariosofiska lära". På Thulesällskapets ideologiska grund byggde sedan Alfred Rosenberg vidare när han författade sitt ideologiska verk Der Mythus des zwanzigsten Jahrhunderts, utgivet 1930. Till emblem valde Thulesällskapet en svastika med strålkrans bakom ett blankt svärd. Orsaken till att man valde svastikan är sannolikt att denna redan mot slutet av första världskriget blivit en nationalistisk och antisemitisk symbol. Inom teosofin är också svastikan en vanlig symbol för ariern.

Kopplingar till NSDAP[redigera | redigera wikitext]

Tyska arbetarpartiet (DAP) grundades i januari 1919 av bland andra Anton Drexler och Karl Harrer, den sistnämnde medlem i Thulesällskapet. Såväl Alfred Rosenberg som Dietrich Eckart, tidiga medlemmar i DAP/Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP), var också aktiva medlemmar i Thulesällskapet. Bland övriga "dubbelanslutna" finner man personer som Julius Streicher, Hans Frank och Rudolf Hess.

Sällskapet upphör[redigera | redigera wikitext]

Med NSDAP:s maktövertagande försvann en stor del av Thulesällskapets modus vivendi och slutet kom definitivt med det lagstadgade förbud mot ordnar och loger som började gälla i Tyskland 1937.