Tidelag

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Antik grek bestiger en get, bild XVII från "De Figuris Veneris" av F.K. Forberg, illustration av Paul Avril.

Tidelag är könsumgänge mellan människa och djur oavsett de inblandades läggning, och har i Sverige varit en juridisk term tillhörande otukt. Zoofili som innefattar önskan om sexuellt umgänge med djur räknas till de parafilia läggningarna.

Ordet tidelag (i fornsvenska tīde- och tīdholagh (gammalsvenska ÞyÞi lagh)) är en sammansättning av fornsvenska tīdhas: "para sig", "vara i brunst" (jämför isländska Þyða, "vänlighet", Þyða, "hålla sig till någon", i svenska "ty sig till någon") och "lag" i betydelsen "umgänge" (jämför "arbetslag").[1]

"Bestialitet" syftar på djurisk råhet eller brutalitet, men används också om könsumgänge med djur i felöversättning av engelskans "beastiality".[2]

Gärningen[redigera | redigera wikitext]

Tidelag är känt sedan antikens Grekland, där till exempel Pasifaes tidelag resulterade i Minotaurus. Att tidelag kunde resultera i avkomma förekommer även i den nordiska mytologin, där hamnbytaren Loke föder fram Sleipner. Under den mosaiska lagens inflytande belades tidelag (jämför sedlighetsbrott) med dödsstraff i Sverige, liksom i större delen av den kristna världen. Denna uppfattning behölls länge under inflytande av en tro att avkomma som var till hälften människa och till hälften djur kunde alstras, vilket kan förklara[ifrågasatt uppgift] att djuren vanligtvis också dödades, då ett vidunder med människohuvud vore ett brott mot skapelseordningen.

Juridik[redigera | redigera wikitext]

I Sverige kvarstod dödsstraffet för tidelag till 1864, men legaliserades 1944. I andra länders lagstiftning, särskilt i romanska länder, blev gärningen tidigt avkriminaliserad. I germanska länder har synen på tidelag som brottsligt beteende i allmänhet behållits. Lag mot tidelag, otukt med djur, är från och med 1 april 2014 straffbart enligt svensk lag.[3]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Brottet sågs så allvarligt att domen före 1644 stundtals var att dömas till att levande brännas på bål tillsammans med djuret. Per Jönsson i Matarinki by, död 21 januari 1609, dömdes att brännas levande på bål för tidelag med kyrkoherden Hindriks ko "efter vår nådige konungs brev och befallning". Domen fälldes vid tinget i Övertorneå tingslag den 22 juli 1608 och gav också utslaget "kvick i jord" som alternativ. Per Jönsson var änkling runt 60 år gammal och bödeln lejd från Österbotten. Fallet visar hur allvarligt man såg på detta brott och vilka straff som ännu i början av 1600-talet kunde utmätas. Detta är det enda bevarade dokument från Norrbotten där dessa avrättningsmetoder åberopas i samma handling.[4][5][6]

Efter 1644 reviderade Svea hovrätt slutligen i princip alla häradsdomar till halshuggning, ett plågsamt dödsstraff skulle försätta delikventen i förtvivlan och denne skulle därmed förlora chansen till salighet.[7] Det lär ha varit många som vallade boskap som dömdes för detta brott, och under 1600-talet var tidelagsdomarna på sina håll så många att det så småningom kom en förordning, att endast kvinnor och äldre människor, skulle få tjänstgöra som vallhjon och få vistas ensamma med kreatur. I en skånsk dom från 1720 kan man läsa följande om att både en vallpojke, Jöns Håkansson, och en kviga skulle avrättas och brännas: "Altså pröfwar Kongl. Hof Rättten rättwist Tings Rättens affattade utslag gilla; Så at Jöns Håkansson skall för thenna sin grofwa missgärning sig sielf till wälförtient straf och androm till wahrnagel enligt X Cap. 1 § Missg: Blkn mista Lif sitt Halshuggas och i båle brännas; Börandes jämwäl qwigan dödas och brännas. JönKiöping d 11 Octobr 1740." På domen finns följande påskrift: "Föregående Höglofl. Kongl. Hofrättens utslag är idag, som är d 23 Decembr i anseende till uppå bedrefne grofwe missgärningen, tidelag synden således afstraffad, och wärckstäld, att qwigan är dödad och i båhle bränd, som betygas. Annelöf d 23 Decembr 1740." Annelöf d 23 Decembr 1740.

1734 års lag stadgade: ”Hvar som hafver tidelag med fä, eller andra oskiäliga djur, then skal halshuggas, och i båle brännas, varde ock samma diur tillika dödadt och brändt.” Fler människor dömdes faktiskt till döden för tidelag än för häxeri.[källa behövs] Omkring 600 svenskar avrättades under 1600- och 1700-talen, den sista år 1778.[källa behövs]

Från 1864 fram till 1944 reglerades tidelag i strafflagen, och bestraffades vanligtvis med straffarbete i högst två år. Under den del av modern tid som tidelag var kriminaliserat dömdes cirka 20 personer årligen. Samtliga var män, de flesta var 15–21 år gamla och kom från landsbygden.

När man 1944 avkriminaliserade homosexualitet i Sverige legaliserades även tidelag, som låg under samma paragraf. Ej heller pornografi som avbildar tidelag är kriminaliserad. Dock faller handlingar av människor där djur utsätts för smärta eller tvång under bestämmelserna mot djurplågeri, och är brottsliga på denna grund i Sverige.

Det pågick en debatt, i framför allt djurskyddskretsar och bland veterinärer, om att kriminalisera tidelag igen. Gustav Fridolin från Miljöpartiet lade 2002 fram ett förslag om förbud mot tidelag. Detta röstades ner, men ett nytt förslag lades av regeringen Reinfeldt sommaren 2013[8]. 7 november 2013 fattade regeringen beslut om att lägga fram en proposition för ökat djurskydd som bland annat skulle förbjuda tidelag.[9] Lagen trädde i kraft 1 april 2014.[9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tidelag, etymologi i Svensk etymologisk ordbok, 1922.
  2. ^ Bestialitet i Nationalencyklopedin, hämtad 27 september 2013.
  3. ^ ”Nu blir det olagligt att ha sex med djur”. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vastnytt/nu-blir-det-olagligt-att-ha-sex-med-djur. Läst 2014-08-30. 
  4. ^ Göran Lager: Döden i skogen, Erzats, 2006
  5. ^ Jonas Liliequist, Doktorsavhandling: Brott, Synd och Skam, Umeå Universitet, 1993
  6. ^ Almquist Jan-Eric, Tidelagsbrottet.En straffrätts-historisk studie, Lund, 1937
  7. ^ Jan Eric Almquist, Tidelagsbrottet-En straffrättshistorisk studie,Glerups förlag, 1938
  8. ^ http://www.sydsvenskan.se/sverige/sex-med-djur-forbjuds/
  9. ^ [a b] Regeringskansliet (7 november 2013). ”Regeringen lägger proposition för ökat djurskydd”. Pressmeddelande. Läst 7 november 2013.

Se även[redigera | redigera wikitext]