Tigeriller

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tigeriller
Status i världen: Sårbar[1]
Tigeriller (Vormela peregusna)
Tigeriller (Vormela peregusna)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Mårddjur
Mustelidae
Underfamilj Mustelinae
Släkte Vormela
Blasius, 1884
Art Tigeriller
V. peregusna
Vetenskapligt namn
§ Vormela peregusna
Auktor Güldenstädt, 1770
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Tigeriller (Vormela peregusna) är ett rovdjur i familjen mårddjur som förekommer i Östeuropa, Sydvästasien och Centralasien. Djuret har en påfallande mönstring på pälsen, som har givit arten dess namn.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Med en kroppslängd av 30 till 38 cm och en svanslängd av 15 till 22 cm är denna art lite mindre än den vanliga illern eller stäppillern men liknar dessa djur i kroppens uppbyggnad. Full utvecklade tigerillrar väger mellan 370 och 700 gram. I motsats till flera närbesläktade arter är hanar och honor av tigeriller nästan lika stora. Djuret har en långsträckt smal kropp och korta extremiteter. Pälsen har på ovansidan en brun grundfärg som är täckt av flera gula fläckar eller strimmor. Dessa fläckar kan vara sammanlänkade. På buken är tigerillern svart. Ansiktet har en markant svart-vit mönstring. Öronen är jämförelsevis stora och den yviga svansen har en svart spets.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Tigerillern förekommer i Östeuropa och Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från Balkanhalvön och Sydvästasien (undantaget Arabiska halvön) över södra Ryssland och Centralasien till norra Kina och Mongoliet. Arten lever i torra regioner utan träd som stäpper, gräsmarker, öken och halvöken. Ibland har individer iakttagits i bergsregioner upp till 3000 meter över havet. I enskilda fall förekommer de även i parker, vinodlingar eller till och med boplatser.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Angående levnadssättet finns stora likheter mellan tigeriller och stäppiller. De är huvudsakligen aktiva under gryningen eller på natten men kan vara aktiva på dagen. De vilar i lyor som de grävt själva eller i bon som byggts av andra djur. Utanför parningstiden lever varje individ ensam. Varje djur har ett territorium men området överlappar ibland med revir av andra artfränder. Sociala kontakter mellan dessa tigerillrar förekommer bara sällan.

När tigerillrar känner sig hotade reses kroppshåret och djuret höjer svansen. Pälsens färg ska varna möjliga fiender. Dessutom har de förmåga att spruta en illaluktande vätska från sina analkörtlar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Tigerillrar jagar tidvis på marken där de ibland riktar upp sig för att få en bättre översyn och i träd. Huvudsakligen jagar de däremot i underjordiska tunnlar och bon av olika gnagare. Byten utgörs väsentligen av ökenråttor, sorkar, sislar och andra ekorrartade gnagare eller hamstrar. Dessutom äter tigerillrar fåglar och andra mindre ryggradsdjur samt insekter.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Tigeriller, teckning av Johann Christian Daniel von Schreber

Mellan parningen och födelsen ligger upp till 11 månader men den egentliga dräktigheten är kortare på grund av att ägget vilar en tid efter befruktningen. En hona föder ett till åtta (i genomsnitt fyra eller fem) ungdjur åt gången. Dessa är små och blinda men växer snabbt och har redan en månad efter födelsen förmåga att äta fast föda. Nyfödda honor är könsmogna redan efter tre månader men har först efter ett år förmåga att para sig. Om medellivslängden är lite känt. Enskilda djur i fångenskap har blivit nio år gamla.

Tigeriller och människa[redigera | redigera wikitext]

Under 1900-talet minskade artens bestånd betydligt. Det berodde inte på jakt som hos flera andra mårddjur utan på förstörelsen av deras levnadsområde som omvandlades till jordbruksmark. Dessutom blev många gnagare förgiftade så att tigerillerns tillgång till föda minskade. Underarten V. p. peregusna som lever i Östeuropa listas som sårbar. Allmänt gäller arten inte som hotad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0-8018-5789-9
  • Wanda A. Gorsuch, Serge Larivière: Vormela peregusna. Mammalian Species Nr. 779, 2005.
  1. ^ Vormela peregusnaIUCN:s rödlista, auktor: Tikhonov, A. et. al. 2008, besökt 17 februari 2010.