Tiggeri
Tiggeri kallas det när en eller flera personer med hjälp av ord eller till exempel kroppshållning ber om monetärt eller annat bidrag från en främling. Tidigare benämndes det också "bettleri" och det som gavs kallades allmosa.
Innehåll |
[redigera] Sverige
[redigera] Rättshistoriskt
Tiggeri var i Sverige länge en laglig metod för fattigunderstöd. Det begränsades först genom att man tillät det endast inom vissa områden och för personer som hade tiggarpass. Genom tiggarstadgan av 21 oktober 1698 förbjöds det helt utanför hemsocknen; men först genom kunglig förordning 25 maj 1847 blev det lagligen avskaffat även inom hemsocknen och därefter var det förbjudet.
Bettleriföreskrifter fanns i fattigvårdsförordningen från 9 juni 1871 och återfanns senare i övergångsbestämmelserna till fattigvårdslagen från 14 juni 1918. Det förväntades att polismyndigheten och de kommunala myndigheterna arbetade för att hindra och hämma tiggeri.
För tillsynen över bettlare anställde fattigvårdsstyrelserna (jfr socialnämnd) särskilda tillsyningsmän.
Bettlade barn, som inte fyllt 16 år, eller var vanvårdat, skulle vid behov anmälas till barnavårdsnämnd; i annat fall fick fattigvårdsstyrelsen handla som de ansåg bäst.
Hade den, som hade vård om sådant barn, gett uppdrag åt eller tillåtelse till tiggandet, skulle denne i sin tur behandlas som lösdrivare.
Bettlare över 16 år, som inte var i så fattig, att han borde erhålla fattigvård, anhölls och behandlades som lösdrivare.
[redigera] Nutid
Det är numera vanligt att fattiga människor tigger pengar vid offentliga platser, som exempelvis vid ett stort torg eller i tunnelbanan. Tiggeri kan även förekomma bland gatumusiker, men så länge gatumusikanten inte aktivt ber om betalning, utan enbart lägger ut ett gitarrfodral eller en hatt som sparbössa, så klassas det inte som tiggeri.[1] Enligt polisen och media är det organiserade internationella ligor, eventuellt med koppling till människohandel, som ligger bakom mycket av tiggeriet i Sverige.[2][3]
Välgörenhetstiggeri är ganska vanligt förekommande. Ofta går insamlarna omkring med en sparbössa på folktäta platser och tigger om bidrag till hjälporganisationer för att exempelvis hjälpa fattiga barn.
[redigera] Källor
- ^ ”Allt du behöver veta för att bli gatumusiker”. Barometern.se. 30 april 2002. http://www.barometern.se/noje_o_kultur/allt-du-behover-veta-for-att-bli-gatumusiker(11138).gm. Läst 30 september 2011.
- ^ Tiggarligor ligger bakom sexhandel, Metro, 2009-04-27
- ^ Internationella tiggarligor tjänar miljoner, Sveriges Radio, 2010-08-11
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
