Tiggeri

Från Wikipedia
Version från den 12 december 2017 kl. 18.19 av CapnZapp (Diskussion | Bidrag) (oencyclopediskt att blanda människor och hundar - att verbet "tigga" kan appliceras på hundar hör hemma på wiktionary)
En tiggerska sitter framåtböjd bakom en pappersmugg på Stora Östergatan i Ystad, 22 maj 2014.
Tiggarflickor. Målning utförd av den iranske konstnären Kamāl-ol-Molk omkring 1905.
Tiggare i Ångermanland
Dörrskylt på gammalt bostadshus som förbjuder tiggeri och dörrförsäljning

Tiggeri, eller att tigga, kallas det när en eller flera personer med hjälp av ord eller till exempel kroppshållning ber om monetärt eller annat bidrag från en främling. Tidigare benämndes (och fortfarande benämns) det också "bettleri" och det som gavs kallades, och kallas fortfarande, allmosa.

Rättshistoriskt

Sverige

Tiggeri var i Sverige länge en laglig metod för fattigunderstöd. Det begränsades först genom att man tillät det endast inom vissa områden och för personer som hade tiggarpass. Genom tiggarstadgan av 21 oktober 1698 förbjöds det helt utanför hemsocknen; men först genom kunglig förordning 25 maj 1847 blev det lagligen avskaffat även inom hemsocknen och därefter var det förbjudet. Tiggare som ansågs arbetsförmögna straffades med tvångsarbete och sattes på fästning och spinnhus.[1] Fattighjon som ansågs arbetsoförmögna fick istället gå rotegång, det vill säga bo omväxlande i olika gårdar inom roten, eller bo på fattighus.

Bettleriföreskrifter fanns i fattigvårdsförordningen från 9 juni 1871 och återfanns senare i övergångsbestämmelserna till fattigvårdslagen från 14 juni 1918. Det förväntades att polismyndigheten och de kommunala myndigheterna arbetade för att hindra och hämma tiggeri. För tillsynen över bettlare anställde fattigvårdsstyrelserna (jfr socialnämnd) särskilda tillsyningsmän.

Bettlande barn, som inte fyllt 16 år, eller var vanvårdat, skulle vid behov anmälas till barnavårdsnämnd; i annat fall fick fattigvårdsstyrelsen handla som de ansåg bäst. Hade den, som hade vård om sådant barn, gett uppdrag åt eller tillåtelse till tiggandet, skulle denne i sin tur behandlas som lösdrivare. Bettlare över 16 år, som inte var i så fattig, att han borde erhålla fattigvård, anhölls och behandlades som lösdrivare.

Efterkrigstid i Sverige

Efter att sociala skyddsnät hade byggts upp vid mitten av 1900-talet och förmögenhetsskillnader minskade, minskade tiggeriet.[1] Lösdriverilagen avskaffades 1964, eftersom behovet att tigga ansågs undanröjt och lagen därför var obehövlig. Lagen ersattes istället med en lag om "samhällsfarlig asocialitet", vilken sällan har tillämpats och avskaffades 1981. Tiggare på gatorna i Sverige var också en mycket ovanlig syn fram till mitten av 1990-talet. Psykiatrireformen 1995 ändrade på detta. När mentalsjukhusen stängdes och dess patienter slussades ut i samhället, var några oförmögna att ta hand om sig själva och hamnade utanför den omvårdnad som ställer krav på den sökande.

Den 1 januari 2007 blev Rumänien och Bulgarien medlemmar i Europeiska unionen. När dessa länders medborgare utnyttjade sin nyvunna möjlighet att fritt resa inom unionen och ägnade sig åt tiggeri i Sverige blev de utvisade ur landet av polis med hänvisning till att de saknade försörjning. Mot detta riktade justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger i juni 2011 skarp kritik.[2][3][4] Resultatet blev att polisen upphörde med utvisningarna och tiggarna strömmade till Sverige under de följande åren.

Europeiska unionen

Utvidgningen av EU med tolv nya östeuropeiska länder 2004 och 2007 gjorde det möjligt för sämre lottade människor därifrån, inte minst romer från Rumänien och Bulgarien (EU-medlemmar 2007), att söka sig till andra länder. EU:s fria rörlighet gör det svårt att hindra folk från att resa runt och tigga. Tidigare kunde man utvisa de som inte verkade kunna försörja sig. I en del EU-länder är tiggeri förbjudet, vilket ger större möjlighet för polis att ingripa. I spåren av den ekonomiska krisen i södra Europa har tiggare från forna öststater börjat resa till norra Europa istället för medelhavsländerna.

Danmark

I Danmark är tiggeri förbjudet enligt Strafflagens paragraf 197, dock endast den för som inte åtlyder polisens tillsägelse att sluta tigga, och kan leda till häktning och fängelse.[5]

Norge

Tiggeri är sedan 2007 inte förbjudet men en politisk överenskommelse finns om ett kommunalt förbud från och med sommaren 2014.[6] Det tillämpas i vissa kommuner.[7]

I Stavanger var tiggeriet ett led i organiserad brottslighet som även omfattade narkotikahandel och prostitution. Efter att polisen 2014 slagit till mot huvudmännen i ligan försvann nästan alla tiggare från stadens gator.[8]

Grekland

Tiggeri är olagligt och straffet kan bli dryga böter eller fängelse.[7]

Frankrike

Tiggeri är lagligt sedan 1994. Det är dock förbjudet att förmå barn att tigga.[7]

Luxemburg

Tiggeri i Luxemburg är lagligt så länge det inte sker i organiserad form och utförs i grupp. Enligt den ideella Luxemburgbaserade organisationen Chachipe, som företräder Romers rättigheter, rapporterades 1636 fall av tiggeri av luxemburgska brottsbekämpande myndigheter under 2009. Romska tiggare greps, handfängslades och togs till polisstationer, där de ibland hölls i timmar och fick sina pengar beslagtagna.[9]

Rumänien

I Rumänien är tiggeri förbjudet. Man får be om hjälp vid verkligt behov, men det är förbjudet i lag att upprepade gånger be om pengar, och leder till polishäktning.[10]

Storbritannien

I Storbritannien är det sedan 1824 förbjudet att tigga [7] men lagen tillämpas ofta inte i praktiken.

Sverige

Tiggare på Drottninggatan i Stockholm.

Det är inte förbjudet med tiggeri så länge det inte är tvingande (det vill säga människohandel) eller påstridigt (det vill säga ofredande). Det finns ingen lag som uttryckligen förbjuder barn att tigga, men det finns andra lagar som delvis kan användas om föräldraansvar för barn (socialtjänstlagen), skollagen (skolplikt), arbetsmiljölagen (som sätter åldersgräns på arbete), olaga tvång med mera.[11][12] Gatumusiker kan uppfattas som tiggare, men så länge gatumusikanten inte påstridigt ber om betalning, utan enbart lägger ut ett gitarrfodral eller någonting annat som sparbössa, klassas det inte som tiggeri i Sverige[13] och en del andra EU-länder. Om någon tigger inne i butiker eller i inomhusköpcentra kan de dock avhysas. Av polisens årliga rapport om människohandel framgår att det fortlöpande bedrivs organiserat tiggeri i Sverige, men det är svårt att veta säkert i vilken omfattning.[14] Uppgifter har också framförts av Stockholmspolisen och politiker om att tiggeriet delvis är organiserat av ligor, med hänvisning till enstaka fall av tvingat tiggeri och kopplingar till prostitution som har avslöjats.[15][16] Tiggare från forna öststater reser och bor ofta tillsammans, men omfattande tiggeri organiserat av kriminella ligor motsägs som myt av vissa poliser, journalister och tiggare själva,[17] av den nationella hemlöshetssamordnaren[18] samt av Stockholms Stadsmission och deras projekt Crossroads. Enligt dem är tiggeriet inte tillräckligt lönsamt för att vara intressant för kriminella. Internationella undersökningar visar att tiggarna i genomsnitt endast tjänar fem euro om dagen.[19] Tiggare har anmält till polisen hur de blivit utnyttjade av ligor och polisen rubricerade då brotten som människohandel och i två fall har detta lett till fällande domar.[20] Enligt en enkätundersökning bland Sveriges kommuner i april 2015 rapporterade 220 kommuner att det finns mellan 3 400 och 4 100 tiggande i Sverige, vilket jämfört med tidigare år innebar en fördubblad omfattning och en ökning med 40 kommuner.[21]

I augusti 2017 förbjöd Vellinge kommun tiggeri genom att ändra i sin ordningsstadga.[22]

Tyskland

I Tyskland är tiggeri inte förbjudet, så länge inte barn tigger. Det är dock förbjudet att använda falska påståenden, såsom "behöver pengar till operation" om det inte är sant[7], falska påståenden räknas som bedrägeri.

Ungern

Ungerns lagar förbjuder hemlöshet och tiggeri. På sina håll är det också förbjudet att ta saker från papperskorgar och sopstationer.[7]

Källor

  1. ^ [a b] Lotta NylanderTiggeri genom tiderna ett socialt dilemma Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. - intervju med Dick Harrisson m fl, tidningen forskning.se 14 april 2015
  2. ^ Beslut av JO, Dnr 6340-2010, 28 juni 2011.
  3. ^ Skarp JO-kritik efter avvisningar, Dagens Nyheter, 28 juni 2011.
  4. ^ JO kritiserar Stockholmspolisen för avvisningar, Sveriges Radio, 28 juni 2011.
  5. ^ straffeloven Kap 22
  6. ^ ”Kommunalt tiggeriförbud i Norge”. Nyheter. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5885688. Läst 13 juni 2014. 
  7. ^ [a b c d e f] I Haag stoppade man tiggarna med förbud
  8. ^ NRK. ”Sex, dop og tiggerkopp” (på norska). NRK. https://www.nrk.no/dokumentar/xl/sex_-dop-og-tiggerkopp-1.13463802. Läst 28 april 2017. 
  9. ^ Groth, Annette (2012-06-01). "The situation of Roma in Europe: movement and migration Arkiverad 5 juni 2014 hämtat från the Wayback Machine." (PDF). Council of Europe: Committee on Migration, Refugees and Displaced Persons. Sid 7. Läst 5 maj 2015.
  10. ^ ”Legea nr. 61/1991 (republicata 2011)” (på rumänska). Poliția de Proximitate. http://www.politiaproximitate.ro/legea_61.html. Läst 1 december 2011.  (se Art 3 punkt 2)
  11. ^ Barntiggeri nytt fenomen i Sverige
  12. ^ Inget brott bakom barntiggeri
  13. ^ ”Allt du behöver veta för att bli gatumusiker”. Barometern.se. 30 april 2002. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418052831/http://www.barometern.se/noje_o_kultur/allt-du-behover-veta-for-att-bli-gatumusiker(11138).gm. Läst 30 september 2011. 
  14. ^ Polisens lägesrapport 14 (RPS Rapport 2014) Människohandel för prostitution och andra ändamål, Kapitel 3.2.2 Människohandel för tiggeri och brottslig verksamhet s. 20f.
  15. ^ Tiggarligor ligger bakom sexhandel, Metro, 2009-04-27
  16. ^ Internationella tiggarligor tjänar miljoner, Sveriges Radio, 2010-08-11
  17. ^ Frågor och svar: Tiggarna i Stockholm, DN 2013-03-15
  18. ^ Ligor bakom tiggarna en myt, Metro 2014-02-24
  19. ^ ”Vi kom hit i jakt på ett bättre liv”. Sveriges Television. 18 november 2013. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/sanningen-om-tiggarna-ar-komplicerad. 
  20. ^ ”Fattiga luras till Linköping för att tigga”. corren.se. Östgöta Correspondenten. http://www.corren.se/nyheter/linkoping/fattiga-luras-till-linkoping-for-att-tigga-7542986.aspx. Läst 4 december 2014. 
  21. ^ ”Dubbelt så många tiggande EU-migranter senaste året”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/dubbelt-sa-manga-tiggande-eu-migranter-senaste-aret. Läst 29 april 2015. 
  22. ^ ”Vellinge vill ruska om med tiggeriförbud”. Sydsvenskan. https://www.sydsvenskan.se/2017-08-29/vellinge-vill-ruska-om-med-tiggeriforbud. Läst 31 augusti 2017. 

Vidare läsning

  • Levander, Lars (1934). Fattigt folk och tiggare. Ur samhällsdjupen i forna tider. Stockholm: Åhlén & Söner. Libris 8210351 
  • Olivecrona, Rosalie (1865). ”Om tiggeri och tiggare”. Tidskrift för hemmet 1865(7): sid. 73-90.  Libris 2058214

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tiggeri&oldid=42213311”