Tillbaka till livet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tillbaka till livet
(Dangerous)
Regissör Alfred E. Green
Producent Harry Joe Brown
Hal B. Wallis
Jack L. Warner
Manus Laird Doyle
Skådespelare Bette Davis
Franchot Tone
Margaret Lindsay
Originalmusik Ray Heindorf
Heinz Roemheld
Speltid 79 minuter
Land USA
Språk Engelska
IMDb

Tillbaka till livet är en amerikansk dramafilm från 1935 regisserad av Alfred E. Green. Manuset är skrivet av Laird Doyle och baserad på hans berättelse Hard Luck Dame.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Don Bellows (Franchot Tone), en bemärkt arkitekt i New York, är förlovad med den vackra och rika Gail Armitage. På en bar möter han den avdankade Joyce Heath (Bette Davis), som en gång i tiden varit en mycket lovad skådespelerska. Don känner sig benägen att hjälpa henne då hon inspirerade honom att bli arkitekt efter att han sett henne spela i Romeo och Julia. Han tar därför med Joyce ut på landet för att få henne på fötter igen. Det hela blir svårare än han trott, eftersom både Joyce och teatern anser att hon för olycka med sig, emedan hon är mer olycksbringande än vad han anar.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Bette Davis tackade först nej till rollen, men Warner Bros. studios produktionschef Hal B. Wallis övertalade henne och menade att hon kunde ge något speciellt till rollen, som hade inspirerats av en av Davis idoler, skådespelerskan Jeanne Eagels.[1] Hon var fast besluten att se ut som skådespelerskan, och insisterade på att Orry-Kelly skulle låta henne ha en kostym designad för att passa en kvinna som sett sina bättre dagar. Det var inför denna film som Perc Westmore stylade hennes hår i en Bobfrisyr som hon sedan föredrog i resten av sitt liv.[2]

Bette Davis and Franchot Tone in Dangerous trailer.JPG

Franchot Tone, som precis avslutat filmen Myteri, lånades av Metro-Goldwyn-Mayer för att uppmuntra Davis. Mycket riktigt drogs Davis till Tone, som för tillfället var förlovad med Joan Crawford. Producenten Harry Joe Brown avslöjade senare att han gått in då Davis och Tone befann sig en komprometterande situation. Crawford visste tydligen om förhållandet, men bröt inte förlovningen. Många biografier anser att detta var början till den stora fejden mellan de båda aktriserna.[1]

Davis vann sin första Oscar för rollen, men kände som det var ett tröstpris för att hon inte hade nominerats för sin roll som "Mildred Rogers" i filmen En kvinnas slav året innan.[3] År 2002 köpte Steven Spielberg anonymt Davis Oscar på en auktion på Sotheby's och återlämnade den till Amerikanska filmakademien. Statyetten har varit en del av de souvenirer som visats upp av restaurangkedjan Planet Hollywood.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Soundtrack[redigera | redigera wikitext]

Tre sånger är av Harry Warren - "Forty-Second Street," "The Little Things You Used to Do," and "Sweet and Slow" - är med i soundtracket. Sedan är det "Bridal Chorus" av Richard Wagner.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Dangerous at Turner Classic Movies
  2. ^ Mother Goddam by Whitney Stine, with a running commentary by Bette Davis, Hawthorn Books, 1974, pp. 70-71 (ISBN 0-8015-5184-6)
  3. ^ The Life of Bette Davis by Charles Higham, Macmillan Publishing Company (1981), p. 76 (ISBN 0-02-551500-4)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]