Timbro

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Timbro
Grundad 1978
Typ Tankesmedja
Säte Kungsgatan 60, Stockholm
Plats Sverige
VD Markus Uvell
Budget 25 000 000 kr¹
Personal 20¹
Webbplats http://www.timbro.se

Timbro är en marknadsliberal tankesmedja och bokförlag baserat i Stockholm. I sin nuvarande form grundades Timbro 1978 av Sture Eskilsson och Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, en föregångare till Svenskt Näringsliv. Timbro ser som sin uppgift att verka för marknadsekonomi, individuell frihet, fri företagsamhet och ett öppet samhälle. [1]

Innehåll

Historik [redigera]

Timbro grundades i sin ursprungliga form som bokförlag av affärsmannen Ernfrid Browaldh. Namnet Timbro är sammansatt från Browaldhs två barn, Tore och Ing-Marie.[2][3] Senare donerade Browaldh förlaget till Näringslivets fond.

Det skulle dröja till 1970-talet innan Timbro blev en tankesmedja. Under 1970-talet svepte vänstervindar genom Sverige och näringslivet såg en stor fara i att äganderätten hotades genom förslag såsom Löntagarfonder. SAF:s Sture Eskilsson då verksam vid avdelningen för samhällsinformation såg en uppenbar koppling mellan samhällsdebatten och den politik som genomfördes.[4] I ett PM till SAF:s direktion 1971 presenterade Eskilsson en plan för hur man skulle ta tillbaka makten över dagordningen.[5]

I PMet argumenterar Eskilsson för varför han tror att SAF borde ägna mer resurser åt den opinionsbildande verksamheten och hur dessa resurser ska användas bäst för att påverka opinionen. De intellektuella pekas ut som en central målgrupp för att påverka samhällsdebatten. Eskilsson skriver bland annat att "[vänstervågen] knappast skulle ha varit möjlig utan de insatser som gruppen 'Unga Filosofer' [gjort]". SAF:s direktion gick på Eskilssons linje och man tillförde extra resurser till den opinionsbildande verksamheten.

Nyheten om att SAF ville utöka sin opinionsbildning möttes med upprördhet och ilska från den svenska vänstern. Den 28 augusti 1971 stod det att "Hemligt dokument i SAFstyrelsen -så ska vänstervridningen stoppas" i tidningen Arbetet i Malmö och efter det så brakade debatten igång rejält om Näringslivets planer på opinionsbildning. Jan Guillou och Peter Bratt tar i sin tidning upp planerna och skriver under rubriken "SAF:S HEMLIGA PM: Hur arbetsköparna vill styra våra åsikter" att: "Det är en intern PM för topparna inom näringslivet. I dokumentet redogörs för erfarenheterna hittills när det gäller att styra opinionsbildningen i Sverige och anges riktlinjer för den närmaste framtiden."

Under en debatt i riksdagen frågade ledaren för dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna C.-H. Hermansson dåvarande utbildningsminister Ingvar Karlsson vad han tänkte göra åt Sture Eskilsson.[6] PMet fick inte bara en stor uppmärksamhet när det släpptes utan ses även idag som en viktig brytpunkt för den svenska samhällsdebatten.[7]

Den opinionsbildande verksamheten flyttades 1978 över från SAF till Timbro och tankesmedjan Timbro var grundad. Syftet med flytten var att en självständig plattform skulle skapa en bättre grogrund för intellektuell diskussion. I samband med det ordnade Eskilsson så att Timbro finansierades av Näringslivets Fond vilket medförde att de inte var direkt beroende av SAF.

Tankesmedjans främsta fokus kom att ligga på att påverka den offentliga debatten på olika sätt. Detta skedde bland annat genom bokutgivning, utbildning och rapportskrivande. 1981 var man med och arrangerande en demonstration som samlade 75 000 i Stockholm den 4 oktober i en protest mot Löntagarfonderna, men just demonstrationer ägnade tankesmedjan inte något större fokus åt i övrigt.

Verksamhet [redigera]

Tankesmedjan är mest känd för sin utgivning av böcker. Den har gett ut både översättningar av exempelvis Henri Lepage, Ayn Rand, Friedrich Hayek, Milton och Rose Friedman och Robert Nozick och böcker av egna författare som Johan Norberg och Mattias Svensson. På 1990-talet var dess utgivning av Per Ahlmarks böcker uppmärksammad.

Timbro har en omfattande rapportproduktion inom en rad områden, däribland Välfärd & reformstrategi, Integration, Borgerlighetens framtid, Tillväxt, miljö och konsumtion och Folkkapitalism. Inom ramen för Timbro Medieinstitut (TMI) berörs områden som "vänstervridning" i media och utbildningsväsende, socialdemokraternas kopplingar till olika organisationer och privatiseringar i ett historiskt perspektiv. Roland Poirier Martinsson, chef för Timbro Medieinstitut, är en av få som offentligt kritiserat publiceringarna av dokument på Wikileaks och förespråkar som svar på detta inskränkningar av pressfrihet i Sverige.[8]

Timbro publicerade tidigare varje vecka webbtidningen Smedjan. Den lades ned 2005, den siste redaktören var Carl Rudbeck. Ansvarig utgivare var Cecilia Stegö Chilò.

Stureakademin är Timbros ettåriga idé- och skribentutbildning. verksamheten, som bedrivs sedan 2003, syftar till att ge unga studenter inblick i ideologi och politik. Bland de namnkunniga gästföresläsarna märks Mauricio Rojas, Katrine Kielos, Fredrik Haage och Göran Greider.

Under 1980-talet ägde Timbro utbildningsinstitutionen City Universitetet, som drev ekonomutbildningar. Institutiionen, som lades ner 2001[9] drev bokförlaget City University Press,[10] där Anders Borg under 1990-talet publicerade två debattskrifter.

Timbro rankades 2011 av University of Pennsylvania på plats 39 i listan över västeuropeiska tankesmedjor. Bland de 1258 tankesmedjorna i Västeuropa fanns endast två från Sverige med.[11]

Personer verksamma vid Timbro [redigera]

Personer som varit verksamma vid Timbro [redigera]

Se även: Kategori:Personer verksamma vid Timbro

Många inom svensk samhällsdebatt och svenskt näringsliv har arbetat på Timbro. Anställda på senare tid som gått vidare till andra arbeten inom den liberala sfären eller som frilansare inkluderar Johan Norberg, Johnny Munkhammar, Eva Cooper, Thomas Idergard, Fredrik Segerfeldt, Mattias Svensson och Erik Zsiga. Gunnar Hökmark, Ulf Kristersson och Filippa Reinfeldt är exempel på moderata politiker som har arbetat på tankesmedjan.

Andra före detta anställda inkluderar förläggaren John-Henri Holmberg, kulturskribenten Carl Rudbeck, ledarskribenten Per Ericson och debattören och krönikören Roland Poirier Martinsson. Bland tidigare chefer finns Maria Rankka, Cecilia Stegö Chilò, Mats Svegfors, Mats Johansson, Odd Eiken, PJ Anders Linder och Mattias Bengtsson.

Källor [redigera]

  1. ^ http://www.timbro.se/innehall/?content_id=7633</a>
  2. ^ Zaramis.nu, Artiklar om Direktörsfamiljer: Browaldh - Handelsbanken, läst 12 mars 2009
  3. ^ 2007-02-15: Tore Browaldh
  4. ^ Från folkhem till nytt klassamhälle: ett högerspöke berättar. Eskilsson, Sture. 2005. T Fischer & Co
  5. ^ Föredragning för Saf:s styrelse 18/3 71 läst i Från folkhem till nytt klassamhälle: ett högerspöke berättar
  6. ^ http://www.svensktidskrift.se/?p=4226
  7. ^ http://www.etc.se/nyhet/segrarna
  8. ^ Gomorron Sverige torsdag 9 december, enligt Roland Poirier Martinsson (chef för Timbro Medieinstitut)
  9. ^ http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article10239237.ab
  10. ^ http://www.zetterberg.org/InPassing/TimbroImprimarur.htm
  11. ^ 2011 Global Go To Think Tank Index s. 40.

Externa länkar [redigera]

¹http://www.timbro.se/innehall/?content_id=7634