Timsälven
| Timsälven | |
| Älv | |
| Länder | Sverige |
|---|---|
| Längd | 110 km |
Timsälven är en 110 km lång älv i Värmland, som ingår i Gullspångsälvens avrinningsområde.[1] Timsälven rinner upp i Lilla Örsjön (308 m ö.h.) i Norra Råda socken och Gustaf Adolfs kapell i Värmlands län, rinner till den närbelägna Stora Örsjön (304 m ö.h.) och flyter efter några km lopp i östlig riktning i huvudriktning åt sydsyost. Den bildar en mängd forsar och branta fall och tar emot flera betydande tillflöden, norrifrån nära Motjärnshyttan och västerifrån nära Fogdhyttan, från sjörika områden. Den rinner sedan ned genom Lersjön (3,7 km2, 137 m ö.h.) omedelbart ovanför Filipstad, bildar en del fall, går därefter genom staden i Skillerälven och mynnar i Daglösen (6,8 km2, 128 m. ö.h.). Timsälven fortsätter sedan i rakt sydlig riktning, passerar sjön Aspen (123 m ö.h.), mynnar strax nedanför Bjurbäcken i norra änden av Stora Lungen och kommer därmed in i ett omfattande sjösystem omfattande bland annat Stora Lungen, Öjevättern, Ullvettern, Frövettern och Alkvettern (sammanlagt 56 km2, 112 m ö.h.). Till detta sjösystem rinner också Lungsälven, från de båda sjöarna Alstern (9,8 km2) och Lungen (7,8 km2) till Stora Lungen, och Kroppaälven, avlopp för Yngen (25 km2, 199 m ö.h.) och Östersjön med Mögsjön (10,9 km2, 127 m ö.h.), till Öjevättern. Efter utloppet ur Alkvättern vidgar sig Timsälven till den 3,5 km långa sjön Lonnen (2,5 km2, 110 m ö.h.), varefter den flyter huvudsakligen i sydöstlig riktning, men med ett rätt smalt och krokigt förlopp. Vid Gelleråsen några km ovanför Björkborn mottar den Trösån (31 km) från Norra och Södra Loken vid Loka brunn, bildar vid Björkborn ett brant fall och korsas av Björkbornsbron. Den mynnar efter ytterligare fall vid Bofors i sjön Möckeln (14,7 km2, 89 m ö.h.). Här förenas den med Gullspångsälvens huvudkällflod, Svartälven.
Fallet från Timsälvens källa till Möckeln är 219 m, och det totala avrinningsområdet är 1,600 km2. Många gamla bruk och hyttor finns vid Timsälvens forsar och fall, och vid en del av dem finns vattenkraftverk.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Timsälfven i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)