Tipitaka

Tripitaka, (sanskrit, på pali: Tipitaka) "De tre korgarna", är beteckningen på theravadabuddhismens textkanon. Den kallas också för Palikanon, då den är nedtecknad på folkspråket pali, till skillnad från de flesta andra auktoritativa filosofiska och/eller religiösa verk, som traditionellt författades på Indiens lärdomsspråk sanskrit.

Förutom att Palikanon författades på ett annat språk än sedvanligt är buddhismen också den enda religionen som uppstått i Indien som i sitt hemland dött ut. Däremot förekommer den, och då ofta som nationalreligion, i länder som Sri Lanka, Thailand, Tibet, Kina, Indonesien, Kambodja, Laos, Japan, Mongoliet och kanske fler än så.

Den palispråkiga Tipitaka består av tre delar:

1. Vinaya-pitaka - disciplinkorgen; innehåller, förutom en biografi över Buddha och annat berättande material, främst munkarnas och nunnornas disciplinregler.
2. Sutta-pitaka - sutrornas korg; innehåller Buddhas och hans främsta lärjungars undervisning i form av föreläsningar och samtal, samt verser, aforismer och liknande.
3. Abhidhamma-pitaka - den rena lärans korg; innehåller en detaljerad analys av buddhismens psykologi, framställd i torr stil utan de båda första korgarnas litterära utsmyckningar.

Se även

• Ta tsang ching
• Kanjur

Källor

• Tipitaka i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1919)