Tjacket

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

"Tjacket" (originaltitel: "Junkie" alternativt "Junky" med underrubriken - Confessions of an Unredeemed Drug Addict) är en semi-självbiografisk roman skriven av den amerikanske författaren och konstnären William S. Burroughs. Boken publicerades 1953 och anses som ett av de främsta porträtt av heroinberoende på 50-talet och används fortfarande i studier kring drogberoende i allmänhet och heroinberoende i synnerhet. Arbetstiteln på boken var "Junk" som är slang för just heroin och inte amfetamin eller "tjack". Boken publicerades först under pseudonymen William Lee, och 1959 under författarens riktiga namn. Den översattes till svenska av Einar Heckscher.

Burroughs började skriva till stor del på begäran av Allen Ginsberg, som var imponerad över Burroughs förmåga att författa brev. Burroughs tog sig an uppgiften med mild entusiasm, men då hans vän Jack Kerouac hade lyckats släppa sin första roman "The Town and The City" 1950, började Burroughs anteckna sina erfarenheter som brukare, "lush roller" (en slags ficktjuv som rånar berusade människor) och som lokal heroinlangare kring Greenwich Village.

Burroughs studerade antropologi vid Harvard under 1930-talet och en etnografisk prägel märks tydligt särskilt i början av boken. Burroughs skrev som en antropolog vars mål det var att på bästa sätt förmedla språket och livet bland människor som av många andra anses degenererade.

Burroughs narrativ uttrycker sig inte nödvändigtvis "objektivt" och texten tar en mer personlig form så snart huvudpersonen flyttar till New York. Fakta och insikter ersätts allt mer med en desperat jakt efter mening med livet, flykten från myndigheter och kampen mot ett permanent heroin-beroende. Genom hela berättelsen märks Burroughs originalitet, hans målande beskrivningar, hans djupt smärtsamma och uppriktiga bekännelser.


Citat[redigera | redigera wikitext]

  • "Denna individ klagade över sina nerver och tillbringade till största delen dagen med att gå fram och tillbaka i korridorerna, hela tiden mumlande: Gud, Gud, jag känner mig inte ens mänsklig."
  • "De unga hipsters tycks sakna energi och förmåga att spontant njuta av livet. Nämner man gräs eller heroin elektrifieras de som av en spruta kokain. De hoppar omkring och säger: Världsrekord! Underbart! Vi sticker och bunkrar, man! Vi tänder på riktigt ordentligt! Men efter en sil trillar de ner i en stol som en resignerad baby som väntar på att livet ska komma med flaskan igen."
  • "Kicks, det är att se saker ur en speciell vinkel. Kicks, det är en tillfällig befrielse från de anspråk som det åldrande, räddhågade, gnagande, skrämda köttet ställer."
  • "Vad jag söker i varje förhållande till något är kontakt på intuitionens och känslans ordlösa plan, det vill säga, telepatisk kontakt."
  • "Jag minns ett hembiträde som talade om opium och sa att man fick sköna drömmar av det, och jag sa: Jag ska röka opium när jag blir stor."
  • "När man slutar utvecklas börjar man dö. En narkoman slutar aldrig att utvecklas."