Tjernobylolyckan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tjernobyls kärnkraftverk ligger intill staden Pripjat i Ukraina.
Utsikt mot Tjernobyls kärnkraftverk från den övergivna staden Pripjat år 2005

Tjernobylolyckan, eller Tjernobylkatastrofen (ukrainska: Чорнобильска катастрофа) var en allvarlig reaktorolycka i kärnkraftverket i Tjernobyl norr om Kiev i Ukraina (dåvarande Sovjetunionen). Olyckan inträffade natten till lördagen den 26 april 1986 klockan 01.23.45 (lokal tid) när reaktor fyra i utkanten av staden Pripjat förstördes genom en explosion och ett moln med radioaktiva partiklar spreds med vindarna över stora delar av Europa.

Orsaken till olyckan var en kombination av reaktortypens konstruktion och den mänskliga faktorn. Personalen stängde av flera säkerhetssystem i strid med gällande regler för att kunna genomföra vissa test.

Till att börja med gavs ingen information om att en allvarlig olycka skett. Anställda vid Forsmark, 1100 km från Tjernobyl, upptäckte förhöjd radioaktivitet måndag morgon den 28 april.[1] Ytterligare mätningar gjordes och det kunde konstateras att radioaktiviteten inte kom från det svenska kärnkraftverket. Detta gav en första indikation om att något hade hänt i Ukraina. Även satellitbilder visade vad som hade hänt. Motsvarande upptäckt i Finland, känslig utrustning visade radioaktivt utslag på en person som kom in till sin arbetsplats, hade inte ännu getts ut, då man bedömde att det var frågan om ett mätarfel. Enligt Russia Today försökte Sovjetunionen först hemlighålla för omvärlden att olyckan hade inträffat.[2]

Det tog lång tid innan man ens på plats insåg hur allvarlig situationen var. Man antog att själva reaktorn var hel. Skalan på mätarna som fanns tillgängliga räckte inte för att visa nivån på strålningen, varför den missbedömdes. Av de som deltog i arbetet med att kyla ner reaktorn, släcka elden och stoppa de radioaktiva utsläppen de första dagarna insjuknade 134 i strålsjuka. Fram till mitten av 2005 har färre än femtio personer omkommit som direkt följd av olyckan.[3] Uppskattningarna om total dödlighet på grund av olyckan varierar mellan kring tusen och kring en miljon.[4]

I november 1986 göts hela reaktor 4 in med 250 000 ton betong i ett slags sarkofag för att hindra ytterligare spridning av radioaktivitet. Det har senare framkommit uppgifter att betongen håller på att spricka. En ny sarkofag skall byggas, bland annat med hjälp av pengar från EU. [källa behövs] Tillträde är förbjudet för allmänheten till ett område kring reaktorn med en radie på 30 km. Forskare med särskilda tillstånd tillåts vistas i området,[5] men det görs även turistutflykter.[6]

Reaktorns konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Reaktorn var av typen RBMK-1000, där varje bränsleelement omges av en trycktub i vilken vatten pumpas in genom bränsleelementet för att bringas att koka. Varje trycktub är omgiven av grafit, som fungerar som moderator i kedjereaktionen. Vid låga effekter leder denna konstruktion till att reaktorn lätt blir instabil, dvs. en ökning av effekten leder till att ånghalten ökar, vilket i sin tur leder till ytterligare effektökning och så vidare. Att en ökad ånghalt leder till ökad effekt, kallas positiv voidkoefficient. Världens övriga kommersiella reaktorer har alltid negativ voidkoefficient (dvs. ökad värme och ånghalt ger sämre moderering vilket i sin tur leder till minskad kärnklyvning och därmed minskad effekt). För att reglera en reaktor med positiv voidkoefficient krävs att kärnklyvningen styrs på något annat sätt, exempelvis genom att föra in styrstavar i reaktorn antingen manuellt eller genom ett reglersystem. Det var detta reglersystem som inte hann med i Tjernobyl, vilket starkt bidrog till att effekten ökade okontrollerat.

Ett annat problem var styrstavarnas spetsar som hade som funktion att göra att styrstavarna kunde skjutas in och dras ut, utan att skada grafiten i reaktorn. Spetsarna saknade därför helt neutronabsorberade material. När personalen började skjuta in styrstavarna, ökade effekten hos reaktorn och minskade inte som förväntat. Detta överraskade personalen, som inte genomgått simulatorutbildning. Personalen vid kärnkraftverken tränas i kontrollrum som är identiska med verkliga kontrollrum vid kärnkraftverken. Det finns ingen kärnkraftsreaktor, utan datorer simulerar funktionen hos en verklig kärnkraftsreaktor. Vanlig drift och incidenter som kan leda till en olycka tränas. Det är samma träning som flygpiloter genomgår. Incidenter som kan leda flygolycka och hur en flygolycka undviks tränas. Det fanns inga simulatorer till ryska kärnkraftverk av typ RBMK, utan personalen hade endast teoretisk utbildning och lärarledd undervisning i kontrollrummet.

Taket och övre delen av reaktorbyggnaden hade ett tunt tak och tunna väggar av industrikaraktär. Nedre delen av reaktorbyggnadens väggar var byggda av betong. Ångexplosionerna och den intensiva hettan förstörde locket över reaktortanken och övre delen av reaktorbyggnaden. Det gjorde det möjligt för radioaktiva ämnen att sprida sig över ett stort område.

Olycksförloppet[redigera | redigera wikitext]

Vid tillfället för olyckan pågick ett experiment som genomfördes på låg reaktoreffekt. Experimentet gjordes av yngre forskare då de äldre gått hem för dagen.[7] Syftet var att undersöka om turbinerna kunde leverera ström ifall den externa strömförsörjningen bröts. För att genomföra experimentet hade vissa säkerhetssystem tillfälligt kopplats ur. Dock uppstod elbrist i kraftnätet varpå kraftverket fick order att återuppta normal produktion. Då effekten plötsligt ökades saknades vissa isotoper i härden som absorberar neutroner, så kallade reaktorgifter, som bromsar effekten. Den hastiga och oplanerade effekthöjningen kunde därför ske fortare än under normal drift. Kylvattnet i reaktorn förångades, vilket ytterligare ökade effekten. Resultatet blev en ångexplosion som förstörde själva reaktortanken och satte eld på grafiten som fungerade som moderatorn.

I reaktorn fanns många radioaktiva ämnen med halveringstider från sekunder till veckor. När de sönderfaller skapas värme. Grafitbranden blev väldigt svårsläckt på grund av den höga värmen. Vatten bör inte användas vid brand i grafitmodererad kärnkraftreaktor, då vattnet tar med sig radioaktiva ämnen och sprider dessa över ett stort område. Om vatten hade använts skulle floden nära kärnkraftverket tagit med sig radioaktiva ämnen till städer, som ligger längs floden. I stället slängdes det ner material ifrån helikoptrar, som skulle kväva elden, absorbera neutroner och vara ett strålningsskydd. Under de dagar branden pågick spreds stora mängder radioaktivitet upp i luften. Branden var den huvudsakliga orsaken till att olyckan fick effekter på stora avstånd från Tjernobyl. Branden gjorde att radioaktiva partiklar transporterades 1700 m högt upp i luften och därifrån transporterades vidare med vinden.

Olyckan klassas som en nivå 7-olycka på den 7-gradiga INES-skalan.[8]

Följder[redigera | redigera wikitext]

Stora områden omkring kraftverket har evakuerats på befolkning, och området närmast nollpunkten (där olyckan skedde) kommer att vara farligt att vistas i under hundratals år. 70 procent av nedfallet beräknas ha landat i Vitryssland.[9]

Det har även gjorts många beräkningar för att uppskatta det totala antalet dödsfall beroende på olyckan, nu och i framtiden, och resultaten skiljer sig radikalt. Den stora osäkerheten orsakas huvudsakligen av att forskningen är osäker om vilken effekt mycket låga doser av strålning har och i vilken grad man kan extrapolera den väl kända effekten av ganska höga doser ner till den naturliga bakgrunden. Epidemiologiska studier ger väldigt litet utslag eftersom effekterna spridits ut på så stora populationer att de inte går att skilja från effekterna av andra förklarande variabler, bristfälligt data och slumpvariationer.

I en del rapporter väljer man att ta med endast de typer av dödsfall eller grupper av drabbade för vilka man fått fram tillräckligt säkra siffror med de metoder som använts. En del skillnader beror alltså på om man rapporterar dödsfall som kunnat bindas till olyckan, dödsfall i de värst drabbade grupperna, dödsfall på grund av vissa cancerformer eller en uppskattning av det totala antalet döda. Siffrorna skiljer sig också beroende på vilken tidshorisont man använder.

Dödsfallen i samband med olyckan räknas vara 30–60.[10] 134 arbetare drabbades av akut strålsjuka och av dessa omkom 28 personer av akuta strålskador redan de första månaderna. Av de drabbade dog 19 under åren 1987-2006, men alla dödsfallen kan inte knytas till olyckan. Vissa studier från WHO och UNSCEAR menar att mindre än 50 omkomna fram till 2005 direkt kan knytas till strålningen,[3][11] varvid man bortsåg från riskerna för befolkningen i stort.[10]

I en annan studie räknar WHO med 4 000 senare eller kommande dödsoffer inom den mest exponerade gruppen[3] och 5 000 övriga i Ukraina, Vitryssland och Ryssland.[10] Beräkningar baserade huvudsakligen på persondoser och att en viss dos har samma effekt oberoende av var och när den inträffar pekar på 30 000–60 000[10][12] för hela världen, baserat på senare publicerade dosuppskattningar 22 000[13]. En annan skattning ger 9 000–93 000 döda i hela Europa.[10] Greenpeace uppskattar antalet döda till 93 000,[14] medan en rysk studie räknar till en miljon redan döda.[15]

Karta över spridningen av radioaktiv nedfall från Tjernobylolyckan. De tre områden som drabbats hårdast utanför Ukraina är Mahiljoŭs voblasts och Homels voblasts i Vitryssland och Brjansk oblast i Ryssland.

Andra orsaker än strålning har påverkat populationen i Vitryssland, Ryssland och Ukraina mer enligt WHO-undersökningen där man endast räknade med de dödsfall man kunnat knyta direkt till olyckan, framförallt en försämrad mental hälsa som följd av olyckan och evakueringarna.[3]

I Ukraina och Vitryssland har förekomsten av sköldkörtelcancer ökat till följd av katastrofen. Enligt sammanställningen "Exposures and effects of the Chernobyl accident", i volym II av UNSCEAR 2000 Report fanns däremot inga indikationer om att katastrofen har påverkat frekvensen av andra cancerformer som till exempel leukemi, strupcancer, och magcancer. Enligt samma källa finns inte heller några tecken på att antalet missbildade barn skulle ha ökat i dessa områden. Fram till 2005 har man spårat ungefär 6000 fall av sköldkörtelcancer hos barn som anses beroende av olyckan (av vilka 15 har omkommit).

Följder i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sverige blev påverkat då regnmoln band radioaktiva partiklar som drev med vinden och orsakade radioaktivt nedfall över vida områden. På ett par dagar hade nedfallsområdet spritt sig ända till Sverige, varvid Gävletrakten drabbades hårdast. Farliga radioaktiva isotoper upptogs av bland annat svamp i skogarna. Förtäring av sådan svamp var därför olämplig innan radioaktiviteten avtagit. Via kontaminerad renlav spred sig radioaktiva ämnen till renar, och renkött underkastades särskild kontroll av strålningsvärden innan det fick släppas fritt för försäljning till allmänheten. Utöver de olägenheter som detta medförde blev det ett ekonomiskt avbräck för rennäringen.

Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten kan man inte förvänta sig några mätbara hälsoeffekter i Sverige till följd av Tjernobylolyckan.[16] En genomsnittlig svensk erhåller en normalt årlig stråldos av ca 4 mSv.[17] Tillskottet till följd av Tjernobylolyckan beräknas vara 0,01 mSv per år.[18] 50 mSv under ett enskilt år är satt som gränsvärde för högsta tillåtna dos för personer som arbetar med strålning.

Strålningsmätningar i Sverige den 1-8 maj 1986 visade de högsta värdena i närheten av centrala Gävle med 400 µR/h (mikroröntgen per timme) uppmätt som medelvärdet över större områden. Lokalt överskred värdena 1000 µR/h. Dessa områdena hade regn den 28-29 april 1986.[1] Dosen varierade från 0,1 µSv/h i Stockholm till 5 µSv/h i Tärnsjö.[1] Skepp som passerat södra Östersjön de första dagarna efter utsläppet hade upptill 1000 Bq/m² på sina däck som efter rengöring avtog kraftigt.[1]

Myndigheter och media[redigera | redigera wikitext]

Sovjetledningen mörklade under flera dagar att en olycka hade skett. Först på kvällen den 28 april meddelar sovjetiska myndigheter att en olycka hade inträffat vid Tjernobyls kärnkraftverk.

Under tiden hade strålning från olyckan nått Norden utan varningar från Sovjetunionen. I Finland uppmättes kraftigt förhöjda strålningsnivåer den 27 april. På morgonen dagen efter uppmättes förhöjd radioaktiv strålning vid Forsmarks kärnkraftverk i Sverige. Inledningsvis antogs det röra sig om ett läckage från en av kärnkraftverkets tre reaktorer, och detta rapporterades i radio och TV under dagen. Runt 600 arbetare vid Forsmark evakuerades omgående. Under eftermiddagen höll energiminister Birgitta Dahl en presskonferens där hon bekräftade att det inte rörde sig om ett läckage i Forsmark. Sovjets bekräftelse kom några timmar senare.[19]

Efter olyckan[redigera | redigera wikitext]

Fram till olyckan i japanska Fukushima den 11 mars 2011 var Tjernobyl den enda kärnkraftsolyckan som klassats som nivå sju på den internationella skalan för kärnkraftshändelser (INES).[20][21] Som en jämförelse graderades Three Mile Island-olyckan i Harrisburg 1979 som en femma och elhaveriet i Forsmark 2006 som en tvåa.

Det finns 150 fast boende personer (2012) i den förbjudna zonen runt kärnkraftverket,[22] samt ytterligare ett antal som jobbar inne i området i tvåveckorsperioder med efterföljande två lediga veckor utanför zonen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”IAEA Bulletin Autumn 1986” (PDF). http://www.iaea.org/Publications/Magazines/Bulletin/Bull283/28302793032.pdf. Läst 12 juli 2011. 
  2. ^ ”''Chernobyl - One Secret the Soviets Could not Keep''”. 2000-12-15. http://www.fatburen.org/frigyes.reisch/NuclearNews2000.doc. Läst 12 juli 2011. 
  3. ^ [a b c d] ”WHO | Chernobyl: the true scale of the accident”. Who.int. 2005-09-05. http://www.who.int/mediacentre/news/releases/2005/pr38/en/index.html. Läst 12 juli 2011. 
  4. ^ För olika uppskattningar, se till exempel WHO Chernobyl Report: Health Effects of the Chernobyl Accident and Special Health Care Programmes, Ryska vetenskapsakademin enligt Helsingin sanomat 24.5.2009 sid B1 ”Tšernobylistä piti tulla unelmatyöpaikka”, Greenpeace 180406 eller Uusi Suomi 24.4.2008
  5. ^ Vetenskapens värld - Tjernobyl, Det förbjudna området
  6. ^ Okänd, Okänd. ”Tjernobyl - 20 år efter katastrofen”. Packat & Klart. SVT. http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=6377&a=668241. Läst 2010-09-25 10:49. 
  7. ^ National Geographic Channel - Sekunder från katastrofen
  8. ^ ”The International Nuclear Event Scale”. http://www.npp.hu/biztonsag/INESskala-e.htm. Läst 20 augusti 2007. 
  9. ^ ”ICRIN > Home”. Chernobyl.info. http://www.chernobyl.info/index.php?navID=2. Läst 12 juli 2011. 
  10. ^ [a b c d e] Jim Green, Asian Correspondent: Do we know the Chernobyl death toll?
  11. ^ UNSCEAR 2008, Volume II, Annex D
  12. ^ ”DRAFT 8: Feb 25” (PDF). http://www.nirs.org/c20/torch.pdf. Läst 12 juli 2011. 
  13. ^ http://blogg.slu.se/forskarbloggen/?p=6
  14. ^ ”Is Nuclear Power Safe? - Nuclear Power Safety”. Popular Mechanics. 2010-07-07. http://www.popularmechanics.com/science/energy/debunking-myths-about-nuclear-fuel-coal-wind-solar. Läst 12 juli 2011. 
  15. ^ ”Chernobyl | The New York Academy of Sciences”. Nyas.org. http://www.nyas.org/Publications/Annals/Detail.aspx?cid=f3f3bd16-51ba-4d7b-a086-753f44b3bfc1. Läst 12 juli 2011. 
  16. ^ Statens strålskyddsinstitut, rapport 2001:07, Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl – En sammanfattning 15 år efter olyckan.
  17. ^ Denna strålning kommer bl.a. från berggrunden, atmosfären, flygresor, röntgenundersökningar samt från radioaktiva ämnen i den egna kroppen. Källa: SSI Rapport 2007:02, Strålmiljön i Sverige.
  18. ^ Statens strålskyddsinstitut, rapport 2001:07, Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl – En sammanfattning 15 år efter olyckan.
  19. ^ Swedes knew of leak despite Soviet secrecy, Lars Foyen, Gainesville Sun, May 4, 1986
  20. ^ ”Ett nytt Tjernobyl – och ändå inte”. DN.SE. 2011-04-25. http://www.dn.se/nyheter/varlden/ett-nytt-tjernobyl--och-anda-inte. Läst 12 juli 2011. 
  21. ^ ”Rysk expert: Fukushima värre än Tjernobyl”. DN.SE. 2011-04-02. http://www.dn.se/nyheter/varlden/rysk-expert-fukushima-varre-an-tjernobyl. Läst 12 juli 2011. 
  22. ^ EM-magasinet sänt i SVT1 2012-06-13

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]