Tokyo Express

Från Wikipedia
Tokyo Express
Japanska trupper lastas på ett krigsfartyg som förberedelse inför ett "Tokyo Express"-uppdrag någon gång under 1942.
Information
Datumaugusti 1942 - november 1943
LandKejsardömet Japan
LojalitetAxelmakterna
FörsvarsgrenKejserliga japanska flottan
TypAd hoc militär logistikorganisation
RollGe förnödenheter och förstärka japanska armén och marina enheter belägna i Salomonöarna och Nya Guinea
StorlekVarierad
HögkvarterRabaul, New Britain
Shortland Islands och Buin, Salomonöarna
SmeknamnCactus Express
"Rått"- eller "insektstransporten" (japanskt namn)
Kända slag och krigSlaget vid Kap Esperance
Slaget vid Tassafaronga
Operation Ke
Slaget vid Blackett Strait
Slaget vid Kula Gulf
Slaget om Kolombangara
Slaget vid Vella Gulf
Slaget utanför Horaniu
Sjöslaget vid Vella Lavella
Slaget vid Kap St. George
Befälhavare
BefälhavareGunichi Mikawa
Raizo Tanaka
Shintarō Hashimoto[1]
Matsuji Ijuin

Tokyo Express var det namn som gavs av de allierade styrkorna till användningen av kejserliga japanska flottans fartyg som på natten levererade personal, förnödenheter och utrustning till japanska styrkor som verkade i och kring Nya Guinea och Salomonöarna i stillahavskriget under andra världskriget. Taktiken involverade lastning av personal eller förnödenheter på ubåtar och snabba krigsfartyg (till exempel jagare), och med hjälp av krigsfartygens hastighetsförmåga kunna leverera personal eller förnödenheter till önskad plats och återgå till den ursprungliga basen på en enda natt så allierade flygplan inte kunde genskjuta dem under dagen.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Det ursprungliga namnet på förnödenhetsuppdraget var "Cactus Express" som myntades av allierade styrkor på Guadalcanal genom användning av kodnamnet för Guadalcanaloperationen. Efter amerikanska pressen börjadt hänvisa till den som "Tokyo Express", uppenbarligen för att bevara operationssäkerheten för kodordet "Cactus", började allierade styrkor också använda denna fras i stället för "Cactus Express". Japanerna kallade nattuppdragen för "Råttransporten" (鼠輸送 nezumi yusō?), eftersom de ägde rum på natten.

Organisation och historia[redigera | redigera wikitext]

Råttransporten var nödvändig för de japanska styrkorna på grund av de allierades luftherravälde i södra Stilla havet som etablerades strax efter den allierade landstigningen på Guadalcanal och Henderson Field inledde sin verksamhet som "Cactus Air Force" i augusti 1942. Leverans av trupper och material av långsamtgående transportfartyg till japanska styrkor på Guadalcanal och Nya Guinea visade sig snart alltför sårbara för luftattacker på dagen. Således auktoriserad japanska kombinerade flottans befälhavare, amiral Isoroku Yamamoto, användningen av snabbare krigsfartyg på natten för att göra leveranserna när hotet om upptäckt var mycket mindre och risken för luftangrepp var minimala.[2]

Tokyo Express började strax efter slaget om Savo Island i augusti 1942 och fortsatte till slutet av slaget om Salomonöarna när en av de sista stora turerna hindrades och förstördes nästan helt i slaget vid Kap St. George den 26 november 1943. Eftersom de snabba jagarna som normalt användes inte var utrustade för lasthantering släpptes många levererar helt enkelt ner i vattnet, inneslutna i ståltunnor ihopbundna med snören som flöt iland eller plockades upp av pråmar. En vanlig kväll i december resulterade i att 1500 tunnor rullades ut i havet, bara 300 återhämtades.[3]

De flesta av krigsfartygen som användes för Tokyo Express-uppdrag kom från den 8:e flottan, baserad vid Rabaul och Bougainville. Även fartyg från kombinerad flottans enheter baserade vid Truk användes ofta tillfälligt i Express-uppdrag. Formationen av krigsfartyg som tilldelades Express-uppdrag var ofta formellt utsedda som förstärkningsenheten, men storleken och sammansättningen av denna enhet varierade från uppdrag till uppdrag.[4]

John F. Kennedy och PT-109[redigera | redigera wikitext]

John F. Kennedys motortorpedbåt PT-109 gick förlorad i ett "dåligt planerat och okoordinerat" anfall mot Tokyo Express. 15 PT-båtar med 60 torpeder registrerade inte en enda träff, än mindre sänkte något fiendefartyg. PT-109 rammades av en jagare som återvände från sitt försörjningsuppdrag färdades i 30 knops hastighet utan lyse.

Slutet[redigera | redigera wikitext]

För att beteckna den slutgiltiga segern över japanerna på Guadalcanal, signalerade general Alexander Patch, befälhavare för markstyrkorna på ön, sin överordnade, amiral William Halsey, Jr., att "Tokyo Express har inte längre Guadalcanal som ändstation".[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Evans, David C. (1986). ”The Struggle for Guadalcanal” (på engelska). The Japanese Navy in World War II: In the Words of Former Japanese Naval Officers (2:a). Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. sid. 176. ISBN 0-87021-316-4 
  2. ^ Coombe, Jack D. (1991) (på engelska). Derailing the Tokyo Express. Harrisburg, PA: Stackpole. sid. 33. ISBN 0-8117-3030-1 
  3. ^ History of USMC Operations in WWII, Vol I, Chapter 9: Final Period, 9 December 1942 to 9 February 1943
  4. ^ Frank, Richard (1990) (på engelska). Guadalcanal: The Definitive Account of the Landmark Battle. New York: Random House. sid. 559. ISBN 0-394-58875-4 
  5. ^ http://www.angelfire.com/fm/odyssey/Guadalcanal.htm#n

Trycka källor[redigera | redigera wikitext]

  • Brown, David (1990) (på engelska). Warship Losses of World War Two. Naval Institute Press. ISBN 1-55750-914-X 
  • Coombe, Jack D. (1991) (på engelska). Derailing the Tokyo Express. Harrisburg, PA: Stackpole. ISBN 0-8117-3030-1 
  • Crenshaw, Russell Sydnor (1998) (på engelska). South Pacific Destroyer: The Battle for the Solomons from Savo Island to Vella Gulf. Naval Institute Press. ISBN 1-55750-136-X 
  • D'Albas, Andrieu (1965) (på engelska). Death of a Navy: Japanese Naval Action in World War II. Devin-Adair Pub. ISBN 0-8159-5302-X 
  • Dull, Paul S. (1978) (på engelska). A Battle History of the Imperial Japanese Navy, 1941-1945. Naval Institute Press. ISBN 0-87021-097-1 
  • Evans, David C. (1986 (2:a utgåvan)). ”The Struggle for Guadalcanal” (på engelska). The Japanese Navy in World War II: In the Words of Former Japanese Naval Officers. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 0-87021-316-4 
  • Frank, Richard (1990) (på engelska). Guadalcanal: The Definitive Account of the Landmark Battle. New York: Random House. ISBN 0-394-58875-4 
  • Griffith, Brig. Gen. Samuel B (USMC) (1974). ”Part 96: Battle For the Solomons” (på engelska). History of the Second Wold War. Hicksville, NY, USA: BPC Publishing 
  • Hara, Tameichi (1961) (på engelska). Japanese Destroyer Captain. New York & Toronto: Ballantine Books. ISBN 0-345-27894-1 
  • Kilpatrick, C. W. (1987) (på engelska). Naval Night Battles of the Solomons. Exposition Press. ISBN 0-682-40333-4 
  • Lord, Walter (1977 (nytryck 2006)) (på engelska). Lonely Vigil; Coastwatchers of the Solomons. Naval Institute Press. ISBN 1-59114-466-3 
  • Lundstrom, John B. (2005 (ny utgåva)) (på engelska). The First Team And the Guadalcanal Campaign: Naval Fighter Combat from August to November 1942. Naval Institute Press. ISBN 1-59114-472-8. http://books.google.com/books?id=xtaTS-POl-UC&printsec=frontcover&source=gbs_navlinks_s#v=onepage&q=&f=false 
  • McGee, William L. (2002) (på engelska). The Solomons Campaigns, 1942-1943: From Guadalcanal to Bougainville--Pacific War Turning Point, Volume 2 (Amphibious Operations in the South Pacific in WWII). BMC Publications. ISBN 0-9701678-7-3 
  • Miller, Thomas G. (1969) (på engelska). Cactus Air Force. Admiral Nimitz Foundation. ISBN 0-934841-17-9 
  • Morison, Samuel Eliot (1958) (på engelska). The Struggle for Guadalcanal, August 1942 – February 1943, vol. 5 av History of United States Naval Operations in World War II. Boston: Little, Brown and Company. ISBN 0-316-58305-7  Online views of selections of the book:[1]
  • Morison, Samuel Eliot (1958) (på engelska). Breaking the Bismarcks Barrier, vol. 6 av History of United States Naval Operations in World War II. Castle Books. ISBN 0785813071 
  • Potter, E.B. (2005) (på engelska). Admiral Arleigh Burke. Naval Institute Press. ISBN 1-59114-692-5 
  • Roscoe, Theodore (1953) (på engelska). United States Destroyer Operations in World War Two. Naval Institute Press. ISBN 0870217267 
  • Rottman, Gordon L.; Dr. Duncan Anderson (konsulterande redaktör) (2005) (på engelska). Japanese Army in World War II: The South Pacific and New Guinea, 1942-43. Oxford and New York: Osprey. ISBN 1-84176-870-7 
Wikimedia Commons har media relaterad till Tokyo Express.

Webb[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tokyo_Express&oldid=51234003”