Tolvskillingsoperan
Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper) är en tysk musikteaterpjäs (Stück mit Musik) från 1928 av Bertolt Brecht (text) och Kurt Weill (musik).
Handling
Handlingen är en bearbetning av 1700-talspjäsen Tiggarens opera av John Gay. Översättningen av Gays drama gjordes av Brechts medarbetare Elisabeth Hauptmann; texten till Tolvskillingsoperan håller sig i många avseenden förmodligen mycket nära denna översättning (som inte finns bevarad), men Brecht förändrade texten på ett större antal viktiga punkter. Bland annat interpolerades sånger, inspirerade av Kipling och Villon (Brecht fick senare medge att han plagierat en tysk Villon-översättning och låta översättaren få del av royalties för verket).
Produktionshistorik
Uruppförande
Tolvskillingsoperan tillkom under en ganska kort tidsperiod 1928; arbetet med detta verk avbröt för några månader Kurt Weills pågående arbete med partituret till operan Mahagonny. Efter kaotiska repetitioner med talrika ändringar och strykningar uruppfördes verket - utan större förväntningar – på Theater am Schiffbauerdamm i Berlin 31 augusti 1928 med bland andra Weills hustru Lotte Lenja i en mindre roll. Trots de låga förväntningarna blev det hela en storslagen succé. Enligt uppgift var det den kraftfulla Kanonsången (Kanonenlied) i första akten som lade grunden till publikframgången.
Senare versioner
En film gjordes 1931 i vilken Lenya spelar Sjörövar-Jenny. Tolvskillingsoperan hade svenskspråkig premiär den 23 oktober 1929 på Svenska Teatern i Helsingfors. Bara en dryg vecka senare den 2 november på Komediteatern som låg vid Engelbrektsplan i Stockholm (ej att förväxla med Komediteatern vid Gröna Lund). Komediteatern drevs av skådespelaren och regissören Ernst Eklund. Premiär på Broadway 1933, där den spelades utan någon stor framgång. Ingmar Bergman fick upp ögonen för den när han var utbytesstudent i Nazityskland och satte själv upp stycket 1950. I New York 1954 spelade Lotte Lenya rollen som Jenny i en uppsättning off-Broadway som blev en långkörare. Pjäsen har sedan dess ofta synts på repertoarerna världen över. 2004 spelades den i London i en djärv nyuppsättning och bearbetning, som gjorde underklassmiljön i pjäsen råare och mer brittisk.
Musik
Kurt Weills musik, som kvantitativt går långt utöver omfattningen för vanlig "skådespelsmusik", är däremot med ett undantag helt nyskriven. Den framstår idag som det kanske mest utpräglade uttrycket för Weills så kallade "Song"-stil, men här finns även klart neobarocka element (till exempel i uvertyren) och kännetecken för många olika musikaliska stilar. Sångerna skrevs inte för traditionella skolade röster, men är samtidigt egentligen i svåraste laget för vanliga skådespelare utan professionell sångträning.
Mackie och Jenny
Den mest berömda sången i Tolvskillingsoperan är Die Moritat von Mackie Messer, ofta bearbetad och av bland andra Louis Armstrong framförd under titeln Mack the Knife. Sedan har också Sjörövar-Jennys visa (Die Seeräuber-Jenny) blivit ett mycket populärt stycke bland kabarésångerskor alltifrån Nina Simone till Judy Collins och Marianne Faithfull. Det svenska 80-talsbandet Imperiet spelade in en rockversion av Kanonsången.
Filmatiseringar
- 1931 regisserade Georg Wilhelm Pabst den första filmatiseringen av Die Dreigroschenoper. Den kända sångerskan Lotte Lenya medverkade i rollen som Sjörövar-Jenny.[1]
- 1931, Pabst gjorde även fransk version, L'opéra de quat'sous, där den mest namnkunnige skådespelaren i ensemblen är Antonin Artaud.[2]
- 1962, en tysk filmatisering av Wolfgang Staudte med Curd Jürgens, Gert Fröbe och Hildegard Knef. [3]
- 1989 gjordes en amerikansk film som fick titeln Mack the Knife i regi av Menahem Golan med bland andra Raúl Juliá och Richard Harris.[4]