Toppskarv
| Toppskarv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
Toppskarv av underarten demarestii
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Suliformes se text |
| Familj | Skarvar Phalacrocoracidae |
| Släkte | Skarvsläktet Phalacrocorax |
| Art | Toppskarv P. aristotelis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phalacrocorax aristotelis | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Toppskarv (Phalacrocorax aristotelis) är en fågel som tillhör familjen skarvar
Innehåll |
Utseende [redigera]
Toppskarven liknar storskarven men är mindre och klenare byggd. Den har en längd på mellan 68 till 78 centimeter och ett vingspann på mellan 95 till 110 cm. Den har smalare hals och näbb. Huvudformen skiljer sig också från storskarven genom att högsta punkten på hjässan ligger framme i pannan. I adult häckningsdräkt har den en väl synlig fjäderkam på huvudet, vilket gett den dess namn, och dess näbb är mörk förutom vid näbbroten där den är gul. I adult dräkt är den blåsvart, med ett grönaktig skimmer, och den saknar helt vitt i fjäderdräkten. De juvenila fåglarna är mer rödbruna i fjäderdräkten än unga storskarvar och de har också ljusare fötter. Den har också en ljusgul näbb. Den flygande toppskarven ser mer tjockbukad ut än storskarven.
Systematik och utbredning [redigera]
Skarvarnas taxonomi är mycket omdiskuterad. Traditionellt placeras gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Alla tillgängliga data tyder på att skarvarna är nära besläktade med ormhalsfåglarna (Anhingidae) och sulorna (Sulidae), men kanske även pelikanerna och/eller pingvinerna, än några andra av dagens fåglar.[2][3]. Molekulära och morfologiska studier har visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[4]. Förslagsvis har därför skarvarna flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[5]
Utbredning [redigera]
Fågeln häckar vid klippiga kuster i västra och södra Europa, i sydvästra Asien och Nordafrika.
Underarter [redigera]
- Phalacrocorax aristotelis aristotelis - nominatformen häckar från Island och Norge i norr och söderut till Iberiska halvön.
- Phalacrocorax aristotelis riggenbachi (Hartert 1923) - häckar i Marocko.
- Phalacrocorax aristotelis desmarestii (Payraudeau 1826) - häckar i centrala och östra Medelhavet och vid Svarta havet.
Förekomst i Sverigie [redigera]
I Sverige är den ovanlig, men den ses på västkusten, och från 2006 och framåt har den även konstaterats häcka sällsynt i Sverige.
Ekologi [redigera]
Toppskarven födosöker i havet och till skillnad från storskarven så är den mycket ovanlig längre inåt land. Den är en av de skarvarter som dyker allra djupast och dyk på ner till 45 meters djup har observerats. De födosöker främst i den bentiska zonen, det vill säga utmed havsbottnen, och lever av en rad olika typer av fisk men favoritfödan utgörs av tobis. De förflyttar sig långa sträckor mellan platsen för födosök och platsen där de övernattar.
De häckar utmed kusten på klipphyllor, i klipphålor eller mindre grottor. Boet består av en slarvigt samlad hög med ruttnande sjögräs eller kvistar som cementeras ihop med fågelns egen guano. Häckningssäsongen är lång. Vissa påbörjar den redan i februari medan andra inte förrän i maj eller till och med senare. De lägger vanligtvis tre ägg. När de kläcks är de helt utan dun och därför helt beroende av sina föräldrar för värme, ofta under två månader, innan de är flygga. Fågelungarna blir flygga från första halvan av juni till senare delen av augusti, och i extremfall ända in i mitten av oktober.
Toppskarven står ofta lite för sig själv om den ses på ett skär tillsammans med storskarvar.
Bildgalleri [redigera]
-
häckande toppskarv med två ungar.
-
Flygande toppskarv. Notera den "bukiga" profilen
-
Toppskarvar; varav två i den karakteristiska grönskimrande häckningsdräkten.
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ BirdLife International 2009 Phalacrocorax aristotelis . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-07-12.
- ^ Kennedy et al. (2000)
- ^ Mayr (2005)
- ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, & C. L. Wood (2010) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.5 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-01-15
Källor [redigera]
- Lars Larsson (2001) Birds of the world, Cd-rom
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Toppskarv
- Wiktionary har ett uppslag om toppskarv.
